Herr talman! Den ekonomiska brottsligheten är ett
allvarligt samhällsproblem - det har flera talare givit
uttryck för i dag - och det är också en mångfasetterad
företeelse.
På 80-talet var det skattebrottsligheten som stod i
fokus. Ekobrottsligheten bedömdes som samhälls-
skadlig främst därför att den undandrog staten skat-
teinkomster. Numera inser vi att ekobrottsligheten har
en mycket vidare dimension än bara skattebrott.
I första hand är det det seriösa näringslivet som
drabbas av ekonomisk brottslighet. Konkurrensen blir
helt snedvriden när vissa aktörer undandrar sig de
spelregler som gäller för alla, t.ex. genom att använda
svart arbetskraft eller genom att undandra sig sina
skyldigheter gentemot leverantörer, anställda och
statskassan. Både i Sverige och i andra länder finns
det exempel på att vissa branscher blir så infiltrerade
av ekonomisk brottslighet att seriösa företag helt
enkelt slås ut. I förlängningen drabbas naturligtvis
också de anställda och statskassan av att seriösa före-
tag går omkull.
En annan aspekt på den ekonomiska brottsligheten
är att affärsverksamhet som i och för sig bedrivs i
lagliga former används för att tvätta pengar som
kommer från brottslig verksamhet. På så sätt kan t.ex.
vinsterna från narkotikahandel slussas in i affärsverk-
samhet för att slutligen i många fall hamna i skattepa-
radis någon annanstans i världen. Pengar från olaglig
verksamhet kan också användas för inköp av andelar i
företag som från början är seriösa. I vissa länder arbe-
tar den organiserade brottsligheten mycket målmedve-
tet på det sättet och har på sina håll kunnat lägga
under sig nästan hela branscher, åtminstone i vissa
delar av världen.
Sådan är hotbilden i dag, och det är naturligtvis en
utomordentligt allvarlig hotbild. Redan i dag är den
ekonomiska brottsligheten ett stort samhällsproblem i
Sverige, främst därför att den rycker undan fotfästet
för den seriösa näringsverksamheten. Med ökad inter-
nationalisering växer problemen. Dörrarna öppnas för
den internationella ekobrottsligheten, också den som
bedrivs inom maffialiknande organisationer i vissa
länder.
Jag vågar påstå att det är av stor vikt för upprätt-
hållandet av ett demokratiskt och öppet samhälle som
det svenska och för det svenska näringslivets fortsatta
funktionssätt att vi skyddar oss mot den här utveck-
lingen.
För regeringen är insatserna mot den ekonomiska
brottsligheten en högt prioriterad fråga. I april 1995
antog regeringen en strategi för samhällets åtgärder
mot den ekonomiska brottsligheten. Den strategin har
sedan också riksdagen ställt sig bakom.
Jag skall inte ägna debatten i kammaren i dag åt
att försöka nåla fast någon vid ansvaret för misslyck-
andet tidigare. Jag tycker att den debatten tjänar föga
till. Det finns ett och annat att säga om det också. Jag
har vid något tillfälle konstaterat att det finns 15 år av
väldokumenterat fiasko bakom oss. Med det har jag
väl också fördelat ansvaret över både borgerliga re-
geringar och tidigare socialdemokratiska regeringar.
Den strategi som antogs i april 1995 innefattade
ett brett och mycket omfattande program av åtgärder
av skilda slag. Delvis handlar det om åtgärder inom
rättsväsendet och inom den offentliga verksamheten i
övrigt. Myndigheterna måste prioritera ekobrottsbe-
kämpningen högre och bli mer effektiva i det arbetet.
Det handlar exempelvis om att förbättra organisa-
tionen, myndighetssamarbete, arbetsmetoder och att
kraftigt höja myndigheternas kompetens.
Regeringen har initierat ett intensivt utvecklings-
arbete inom rättsväsendet när det gäller dessa frågor.
Regeringen har också initierat ett mycket brett arbete
med att förbättra och effektivisera lagstiftningen, i
främsta hand för att förebygga den ekonomiska
brottsligheten
En central fråga i den strategi som presenterades
1995 var myndighetsorganisationen. Nu har vi lagt
fram ett förslag om ett inrättande av en
ekobrottsmyndighet. Inom kort kommer det också att
presenteras ett detaljerat förslag om inrättandet av en
skattekriminal från den 1 januari 1998.
Med ekobrottsmyndigheten råder man bot på ett
av de största problemen inom ekobrottsbekämpning-
en, nämligen den splittrade myndighetsorganisatio-
nen. Hittills har det trots lovvärda ansträngningar på
många håll ibland varit svårt för myndigheterna att
arbeta tillräckligt effektivt tillsammans. Myndigheter-
na har gjort olika prioriteringar, vilket har lett till
flaskhalsar och stora arbetsbalanser.
Det har också varit svårt att bygga upp och behålla
en spetskompetens inom viktiga områden såsom t.ex.
miljöbrottslighet, databrottslighet och internationella
skattebedrägerier. Jag kan försäkra både Kia Andre-
asson och Ingbritt Irhammar som har berört miljö-
brottsligheten att det organisationsarbete som nu är i
gång inför ekobrottsmyndighetens bildande och prak-
tiska igångsättande under början av hösten också
innefattar frågan om hur miljöbrottsligheten skall
hanteras inom denna myndighetsorganisation. Det blir
en myndighet både med en central organisation och
med en organisation regionalt ute i landet. Därmed
tror jag att Kia Andreassons önskemål och krav
kommer att bli tillgodosedda när organisationen väl
sätts i sjön.
Förutom att utreda enskilda brott - och detta är
viktigt - skall ekobrottsmyndigheten arbeta med ana-
lysverksamhet. Bl.a. skall den försöka att i ett tidigt
skede upptäcka nya former av ekobrott innefattande
miljöbrott samt sända ut varningar till företag, organi-
sationer och myndigheter. Myndigheten skall också
fortlöpande ge förslag till lagändringar och andra
åtgärder för bekämpning av den ekonomiska brotts-
ligheten.
Det finns ingen som bakåt i tiden har svarat för det
analysarbetet eller som har - om jag får uttrycka det
så - legat på framkant när det gäller att bekämpa den
ekonomiska brottsligheten. Det gäller att se företeel-
serna och ingripa fort, inte bara med brottsutredningar
utan också med förslag till lagändringar och förebyg-
gande verksamhet.
Som jag nämnde kommer vi inom kort också att
presentera ett förslag till inrättandet av en skattekri-
minal. Enkelt uttryckt innebär det att man på skatte-
myndigheterna kommer att inrätta särskilda skatte-
kriminalenheter som skall ha i uppgift att utreda rena
skattebrott. Michael Stjernström och Gun Hellsvik
uttryckte farhågor angående rättssäkerheten med ett
sådant förslag. Jag förstår inte den argumentationen.
Vi är ju inte det enda land som har slagit in på den
vägen. Jag beskyller inte Danmark för att ha bristande
rättssäkerhet eller Tyskland som i många år har haft
något som man kallar för Steuerfahndung, en skatte-
brottsutredande verksamhet inom sin skatteförvalt-
ning. Det finns även andra exempel runt om i världen.
I Sverige finns det i dag en tullkriminal som svarar
för liknande uppgifter inom tullens område där poli-
sen inte är inblandad.
Det finns alltså paralleller. Självfallet måste en or-
ganisation av den här typen omgärdas med rättssäker-
hetsgarantier så att man inte blandar ihop den fiskala
utredningen med brottsutredningen. Men detta är mer
en organisationsfråga och en praktisk fråga att lösa,
och jag ser inte det som något större problem.
Ekobrottsmyndigheten och skattekriminalen är
långt ifrån de enda åtgärder som regeringen vidtar
mot den ekonomiska brottsligheten, vilket också
framgår av lägesrapporterna. Jag kan nämna några
exempel på vad vi hitintills har gjort.
Näringslivet har fått bättre service från Patent- och
registreringsverket för att kunna upprätthålla kraven
på en god affärskontroll. Näringsförbud har gjorts
obligatoriskt vid grov ekonomisk brottslighet och
förbudstiden har förlängts. Effektiva regler mot skat-
tebrott har införts och den gamla skatteflyktslagstift-
ningen har återinförts provisoriskt.
Alice Åström efterlyste ett förverkligande av de
förslag som kom från Skatteflyktskommittén. Det
kommer i dagarna att läggas fram en lagrådsremiss
som tar upp just de frågor som Alice Åström nämnde,
nämligen tredje mans-revisionen och frågan om hur
överraskningsrevisioner skall utföras. Det finns också
en del andra förslag när det gäller skattekontroll.
Riksdagen får tillfälle att lagstifta i den frågan redan
under våren.
Flera andra åtgärder är på gång. Bl.a. pågår det ett
arbete med att skärpa reglerna om penningtvätt, att se
över möjligheterna att komma åt bolagsplundring - en
inte alldeles enkel fråga - att åtgärda bulvanförhål-
landen, att skärpa kraven vid offentlig upphandling,
att ytterligare öka skattekontrollsinsatserna särskilt
när det gäller momsbedrägerier, borgenärsbrott, före-
tagsbot och förverkanderegel och vinning av brott.
Detta är några exempel på andra åtgärder där riksda-
gen får möjlighet att ta ställning under det här året
eller under 1998.
Herr talman! Som jag har visat med denna över-
sikt pågår det ett mycket intensivt arbete när det gäller
både organisation och lagstiftning för att förbättra
samhällets möjligheter att ingripa mot den ekonomis-
ka kriminaliteten. Det är viktigt att ha klart för sig att
det rör sig om ett sammanhållet grepp. Tidigare ägna-
de vi oss åt att tillföra litet resurser här och där, att
göra någon lagstiftningsförändring här och att genom-
föra en organisationsförändring där, och detta utan att
ha ett samlat perspektiv. Nu har vi tagit ett samlat
grepp som jag tror kommer att göra det möjligt för
oss att mycket effektivt angripa den ekonomiska kri-
minaliteten.
Låt mig sedan mycket kort beröra några av de re-
servationer som har avgetts och som jag inte har be-
rört i översikten.
Jag börjar med reservation nr 1 från kristdemokra-
terna om ekobrottsmyndigheten. Det förslag till
ekobrottsmyndighet som har presenterats uppfyller
alla de krav som fanns i den rapport som lämnades
om en effektivare ekobrottsbekämpning för drygt ett
och ett halvt år sedan. Precis alla kraven uppfylls. Det
är fråga om en i hög grad självständig myndighet med
en egen generaldirektör, visserligen formellt sett sor-
terande inom åklagarväsendet, med stora resurser till
sitt förfogande. Jag ser egentligen inte någon större
skillnad mellan det ursprungliga förslaget, kristdemo-
kraternas förslag och det förslag som nu kommer att
sjösättas.
När det gäller resurserna som tas upp i reservation
nr 4 måste jag säga att Gun Hellsviks resonemang är
något ihåligt. Det är inte skillnaden mellan 17 300
poliser, 17 500 poliser och 17 800 poliser totalt i
landet som är avgörande för våra möjligheter att be-
kämpa den ekonomiska brottsligheten. Det är fråga
om vilka resurser som man inom den ramen satsar på
bekämpning av den ekonomiska brottsligheten.
Jag vill bara erinra Gun Hellsvik - och det är den
enda polemik som jag skall föra med henne när det
gäller historien - om att när Gun Hellsvik var justi-
tieminister var resurserna för ekobrottsbekämpning på
en betydligt lägre nivå än vad de är i dag. Och varför
har vi då fått bättre resurser? Jo, därför att socialde-
mokraterna i slutet av sin oppositionstid inför budget-
året 1993/94 fick igenom ett krav i kammaren på att
man skulle satsa ytterligare 52 miljoner kronor inom
polisen för ekobrottsbekämpning, något som modera-
terna och kristdemokraterna gick emot.
Det handlar ju så klart om ifall vi lyckas skydda
dessa resurser och om att se till att de är garanterade
för framtiden. Det kommer vi att göra med den nya
ekobrottsmyndigheten. Ett stort problem i slutet på
80-talet var ju att vi införde den fria resursanvänd-
ningen inom Polisväsendet, som gjorde att man lokalt
ute i landet valde att prioritera bort ekobrottsbe-
kämpningen. Man flyttade resurser för ekobrottsbe-
kämpningen till annan typ av brottsbekämpning. Man
följde helt enkelt inte de riktlinjer som statsmakterna
lade upp för prioriteringen av polisens resurser. Men
med ekobrottsmyndigheten skyddar vi nu resurserna.
Det har under senare år skett en ganska kraftig ut-
byggnad av resurserna på både polis- och åklagarsi-
dan, och det har tillförts specialister i form av ekono-
mer och personer med annan specialistkompetens.
Skattekriminalens organisation liksom frågorna
om miljöbrott har jag berört. Jag har också berört
frågan om den utökade skattekontrollen.
Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till ut-
skottets hemställan och avslag på samtliga reservatio-
ner.