Herr talman! Vi skall i dag debattera regeringens
skrivelse med en lägesrapport i fråga om den ekono-
miska brottsligheten och motioner väckta med anled-
ning av skrivelsen samt vissa motioner väckta under
allmänna motionstiden.
Den ekonomiska brottsligheten är utan tvivel ett
allvarligt problem. Den måste bekämpas inte minst
för att upprätthålla respekten för strafflagstiftningen
och för att värna moralen i näringslivet och i samhäl-
let i övrigt. Den ekonomiska brottsligheten utgör
också ett allvarligt hot mot marknadsekonomins
funktionssätt. Ekonomisk brottslighet hotar själva
fundamentet för marknadsekonomin, samhällsmoralen
och den sociala välfärden.
Självfallet är det av stor betydelse att kampen mot
den ekonomiska brottsligheten förs på ett sådant sätt
att insatserna i största möjliga utsträckning riktas mot
brottslingarna och de brottsliga gärningarna som
sådana. Samtidigt får lagändringar och andra åtgärder
inte utformas så att de lägger hinder i vägen för den
lagliga näringsverksamheten. Det måste råda balans
mellan intresset att bekämpa brottsligheten å den ena
sidan och konsekvenserna för samhällsekonomin och
medborgarna å den andra.
All brottslighet måste bekämpas inom de gränser
som rättsstaten sätter. Vi får inte tillåta att kampen
mot brottsligheten leder till en urholkning av de vär-
den som statsmakterna har ett särskilt ansvar att skyd-
da.
Den ekonomiska brottsligheten är till sin natur
svårutredd. Det innebär ofta bevissvårigheter för
åklagare inför domstol. Detta är ett stort problem för
de myndigheter som har att utreda och bekämpa eko-
nomisk brottslighet. Det kan emellertid aldrig godtas
att beviskraven sänks för att lättare få till stånd en
fällande dom.
När det gäller storleken på de belopp som den
ekonomiska brottsligheten omsätter eller vilka belopp
som undandras beskattning föreligger det i dag endast
grova uppskattningar. Det finns inga tydliga belägg
för att det i strikt statsfinansiell mening skulle vara
lönsamt för staten att bekämpa denna brottslighet,
dvs. det är inte så att en utgiftsökning i statsbudgeten
avseende kampen mot ekobrottsligheten med någon
automatik leder till en inkomstökning för staten.
Vinsterna ligger i stället främst i de för hela samhälls-
ekonomin gynnsamma konsekvenserna av en effektiv
ekobrottsbekämpning.
Det har dessutom konstaterats en ökande försla-
genhet och ett mer systematiskt tillvägagångssätt hos
ekobrottslingarna. Gränserna mot annan kriminalitet
som våld-, miljö- och narkotikabrottslighet har också
suddats ut i takt med att ekobrottsligheten blivit gröv-
re och de penningsummor som är i omlopp blivit
större.
Det finns enligt vår mening skäl att inta en positiv
hållning till den regeringsskrivelse som vi i dag debat-
terar. Den bygger vidare på åtgärder som vidtogs
under de borgerliga regeringsåren. Hit hör bl.a. åtgär-
der som vi moderater sedan länge lyft fram som helt
avgörande för den framtida ekobrottsutvecklingen och
som är av central betydelse för en effektiv ekobrotts-
bekämpning, bl.a. ökad samverkan mellan förvalt-
ningsmyndigheterna, tydliggörande av åklagarrollen
och ökade utbildningsinsatser för åklagare, poliser
och andra berörda yrkesgrupper. Särskilt glädjande att
notera är att skrivelsen bekräftar vad som har fram-
förts i andra sammanhang, nämligen att regeringen
har övergivit tanken på att skapa en fristående
ekobrottsmyndighet, vilken skulle ha skapat nya
myndighetsgränser och skulle ha motverkat den på-
började utvecklingen av samverkan mellan olika
myndigheter av betydelse för den kvalificerade sam-
mansatta brottslighet som ekobrott ofta är exempel på.
Även om vi moderater intar en positiv hållning till
regeringens skrivelse har vi invändningar. Vi har
också negativa synpunkter på en del av de i detta
ärende aktuella motionerna. Jag kommer att diskutera
några av dessa, och min partikollega Karl-Gösta
Svenson kommer i ett senare inlägg att kommentera
andra punkter.
Herr talman! Av erfarenheterna från slutet av 80-
talet och början av 90-talet vet vi att den helt grund-
läggande förutsättningen för att vi skall lyckas be-
kämpa den ekonomiska brottsligheten, liksom all
annan brottslighet, är att det finns tillräckligt många
välutbildade poliser och åklagare som kan ägna sig åt
ekobrottsutredningar. Härutöver behövs förstärkning
med ytterligare expertis, bl.a. konkursförvaltare och
revisorer. Bristen på poliser bidrog under 80-talet och
början av 90-talet bl.a. till att brottsanmälningar inte
ens blev föremål för utredning samtidigt som ärende-
balanserna växte. Enligt den moderata uppfattningen
kan den tidens allvarliga missförhållanden inte härle-
das till annat än tidigare socialdemokratiska regering-
ars bristande insikt om vilka resurser och vilken kom-
petens som krävs för att både polis- och åklagarmyn-
digheternas brottsutredande verksamhet skall kunna
slutföras och resultera i fällande domar. Om regering-
en menar allvar med målsättningen att effektivt angri-
pa ekobrottsligheten måste regeringen också garantera
att det finns ett tillräckligt antal poliser, ett tillräckligt
antal åklagare och tillräcklig övrig nödvändig kompe-
tens. Med regeringens miljardbesparing på rättsvä-
sendet ges, enligt vår uppfattning, inga garantier över
huvud taget. Mycket av det som regeringen säger sig
vilja uppnå med sin politik framstår därför för oss mer
som vackra ord än som ett allvarligt menat försök att
minska den ekonomiska brottsligheten.
I skrivelsen framhåller regeringen att en huvud-
punkt i regeringens ekobrottsstrategi är att man skall
öka samverkan och höja kompetensen hos berörda
myndigheter i syfte att uppnå en effektivare
ekobrottsbekämpning. De myndigheter som det, enligt
regeringen, är fråga om är domstolarna, polis- och
åklagarväsendet, tullverket, skatteförvaltningen och
exekutionsväsendet. För oss moderater är det främ-
mande att ålägga domstolarna en brottsbekämpande
funktion. Till skillnad från andra berörda myndigheter
är domstolarnas uppgift inte begränsad till att uppfylla
samhällets kriminalpolitiska mål och prioriteringar.
Domstolarna är kärnan i rättsstaten och utgör ytterst
den enskildes värn mot en stark statsmakt. Det är
därför principiellt felaktigt att låta domstolsväsendet
omfattas av "myndighetsövergripande mål och riktlin-
jer" på ekobrottsområdet eller på något annat brott-
sområde. Utskottets majoritet har sett faran med re-
geringens strategi i denna del men tar trots det inte
klar ställning mot den.
I regeringens skrivelse anförs att det kan förutses
att skattemyndigheterna kommer att ges nya uppgifter
vid brottsutredningar inom skatteområdet genom
införandet av s.k. skattekriminalverksamhet. Vi mode-
rater känner stor tveksamhet, bl.a. av rättssäker-
hetsskäl. Att vi inte i dag gör något särskilt uttalande i
denna fråga får inte tolkas som att vi kommer att
ställa oss positiva den dag regeringen eventuellt
framlägger ett förslag i frågan.
I dagens ärende ingår också behandling av ett an-
tal motionsförslag rörande åtgärder mot miljöbrott.
Som jag nämnde inledningsvis har gränserna mot
annan kriminalitet suddats ut i takt med att ekobrotts-
ligheten har blivit grövre och de penningsummor som
är i omlopp har blivit större. Det är angeläget att vi
förbättrar våra möjligheter att angripa och förhindra
miljöbrottslighet, men skälet till att vi moderater inte
ställer oss bakom de nu aktuella motionerna är bl.a.
att vi i Sverige alltför länge enbart har gjort föränd-
ringar i detaljer. Det är hög tid att vi i stället tar ett
helhetsgrepp och bygger upp en strategi och organi-
sation för miljöbrottsbekämpning, vilket vi moderater
också har föreslagit i en motion som kommer att be-
handlas senare under våren.
Herr talman! Vi moderater stöder samtliga våra
reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall
endast till den reservation som utgör basen för
ekobrottsbekämpningen, reservation 4 rörande resur-
serna för ekobrottsbekämpning.
Tack!