Herr talman! Historien upprepar sig. Socialdemo-
kraterna i opposition arbetar hårt för att skapa ett
intryck av att borgerliga regeringar inte tar den eko-
nomiska brottsligheten på allvar och inte med kraft
vill bekämpa den. När de sedan kommer till makten
börjar de genast rasera allt det som en borgerlig rege-
ring har åstadkommit.
Det var först under andra hälften av 70-talet som
den ekonomiska brottsligheten kom i fokus på allvar i
vårt land. Den dåvarande borgerliga regeringen gjor-
de kraftfulla insatser för att möjliggöra en effektiv
kamp mot ekobrotten. De myndigheter som var enga-
gerade i verksamheten fick stora resurstillskott för att
höja kompetensen och vässa organisationerna. Sär-
skilt gällde detta polisen, som kunde börja utbilda
särskilda ekopoliser. Ekorotlar skapades i varje län.
Ett intensivt myndighetssamarbete initierades. Forsk-
ning kom i gång.
1982 kom Socialdemokraterna tillbaka till makten.
De talade vitt och brett om hur de prioriterade kam-
pen mot ekobrotten, men vad de faktiskt gjorde, var
att under resten av 80-talet underminera ekobrottsbe-
kämpningen genom strypt resurstilldelning till berör-
da myndigheter.
Om detta vittnar bl.a. Riksdagens revisorer i rap-
porten Den ekonomiska brottsligheten och rättssam-
hället. Där heter det: "Mot slutet av 1980-talet avmat-
tades arbetet mot den ekonomiska brottsligheten.
Polisen lyckades inte fylla vakanserna inom ekorot-
larna i tillräcklig utsträckning. Ärendebalanserna
växte, och många brottsanmälningar blev inte föremål
för utredning. Det blev allt tydligare att myndigheter-
na inte hade resurser och kompetens att klara av si-
tuationen."
Efter regeringsskiftet 1991 påbörjades ett långsik-
tigt och målmedvetet arbete för att återuppbygga
organisationen för ekobrottsbekämpningen, bl.a. ge-
nom inrättandet av Riksenheten mot ekonomisk
brottslighet, REKO, fr.o.m. den 1 juli 1995.
REKO utgör en samarbetsorganisation där
Statsåklagarmyndigheten för speciella mål, Rikskri-
minalpolisens ekorotel samt expertis från skatteför-
valtningen och exekutionsväsendet har samlokalise-
rats och samarbetar under ledning av överåklagaren
vid Statsåklagarmyndigheten. Enligt dem som är
verksamma vid REKO, tog det ungefär ett år att byg-
ga upp den nya verksamheten från grunden och hitta
formerna för det delvis nya sättet att arbeta. Bl.a. har
åklagarna nu lärt sig att samarbeta med revisorer på
ett nytt sätt, vilket har visat sig höja effektiviteten i
verksamheten i väldigt hög grad.
Det är ofrånkomligt att det tar tid och kraft från
den operativa verksamheten varje gång man genomför
en större omorganisation. REKO har nu alltså varit i
egentlig funktion bara i åtta månader. Nu skall den
avskaffas, utan att verksamheten ens har hunnit utvär-
deras.
Lars-Erik Lövdén talade om 15 års fiasko på det
här området. Men all erfarenhet, både svenska erfa-
renheter och utländska, visar att det krävs uthålliga
och långsiktiga satsningar och att det tar lång tid in-
nan satsningar av den här typen börjar ge resultat. Det
är därför som det inte får gå modesvängningar i be-
kämpningen av ekobrott.
I en ledare i dagens Svenska Dagbladet citeras
Trelleborgs vd från det famösa Skellefteåmötet i går.
Han säger att "alltför mycket tid som vi kunde använ-
da till annat går åt till att freda företagen från politi-
kerna." Det är precis så som landets ekoåklagare
känner det. När nu en stor omorganisation inom
åklagarväsendet nyligen har sjösatts, efter vilken
konvulsionerna fortfarande är betydande, och REKO
efter alla igångsättningsproblem nu har börjat funge-
ra, då är det dags för nästa omorganisation. Statsåkla-
garmyndigheten för speciella mål upphör, och en ny
ekobrottsmyndighet inrättas under ledning av en ge-
neraldirektör. Den nya myndigheten skall svara för
alla åklagarväsendets uppgifter när det gäller be-
kämpning av ekonomisk brottslighet. Myndigheten
skall vara verksam i landets samtliga sju åklagardist-
rikt och svara för bl.a. rikstäckande samordningsupp-
gifter, central redovisning och analys, brottsförebyg-
gande verksamhet och information.
Till grund för regeringens förslag ligger
ekobrottsberedningens rapport Effektivare ekobrotts-
bekämpning. Om den skulle man kunna säga: Upp
flyger orden, tanken stilla står. Det är ett ytligt doku-
ment, i total avsaknad av seriösa analyser eller försök
till konsekvensbeskrivningar. Däremot finns det gott
om käcka, slagordsmässiga formuleringar av typen:
"Den nya organisationen skapar goda förutsättningar
att undvika sådana fallgropar som visat sig i den nu-
varande modellen, exempelvis att kvalificerad perso-
nal efter hand lämnar myndigheten i brist på löneut-
veckling, befordran och kompetensutveckling." Jaha,
hur då då, undrar den intresserade läsaren. Icke ett ord
finns att läsa om vari dessa goda förutsättningar rent
konkret består. Man blir betänksam - skall det kanske
bli fråga om tvångskommendering? Eller hur skall
Lars-Erik Lövdén gå till väga när han skall skydda
resurserna, som han nyss talade om? I dag är det fak-
tiskt fortfarande mer lönsamt att sätta sig som chef för
ett närpolisområde än att ta på sig den slitsamma och
otacksamma uppgiften att vara ekoutredare. Hur skall
Lars-Erik Lövdén skydda resurserna i fortsättningen?
En grundläggande svaghet i den här rapporten är
att man i stort sett förbigår den helt avgörande frågan:
Framgång i samhällets kamp mot den ekonomiska
brottsligheten är direkt beroende av vilka resurser
regering och riksdag är beredda att ställa till förfo-
gande för verksamheten. Brist på resurser kan inte
organiseras bort! Regeringen och Ekobrottsbered-
ningen må ha lurat justitieutskottets ledamöter med
sitt myckna fagra tal om den kraftsamling som skall
ske på ekobrottsområdet, men de lurar inte de männi-
skor som finns ute i verksamheten. Regeringens utspel
med den nya myndigheten har förorsakat strömhopp
på både polis- och åklagarsidan. Sverige har inte råd
att förlora så mycket kompetens som det kommer att
ta åratal att bygga upp igen.
Historien upprepar sig. Lars-Erik Lövdén tyckte
inte att vi skulle ägna oss åt så mycket historiska
återblickar. Men den historielöse riskerar att upprepa
sina misstag. Den enda glädjen som man kan ha av
misstag är om man drar några erfarenheter av dem.
Vad detta i själva verket synes vara fråga om är en
ambitionssänkning från den socialdemokratiska rege-
ringens sida. Ekobrottsberedningen räknar med att det
i dag finns 570 personer som arbetar med ekobrott
och att personalbehovet vid Ekobrottsmyndigheten
kan beräknas till omkring 450 anställda, alltså minus
120. Är detta en kraftfull satsning på ekobrottsbe-
kämpningen?
Utgångspunkten är således att en organisation som
i dag har skapat besvärande balanser på grund av brist
på resurser skall klara inte bara de nuvarande utan
också en mängd nya arbetsuppgifter med en minskad
personalstat. Även om en ny organisation kan bli
effektivare och resurserna utnyttjas på ett bättre sätt
går denna ekvation inte ihop.
Ekobrottsberedningen avfärdar på några få rader
alternativet att vidareutveckla REKO. Utvecklingspo-
tentialen anses vara tämligen begränsad. Den verk-
samhetsansvarige, överåklagaren, saknar nämligen
ansvar för ekonomi och andra administrativa frågor.
Men samma splittrade ledningsansvar kommer att
byggas in i den nya ekobrottsmyndigheten, som får en
mycket märklig ställning som delvis överordnad,
delvis sidoordnad och delvis underordnad gentemot
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen.
Genomgående gäller att de organisatoriska pro-
blem som REKO brottas med i dag blir kvar i den nya
strukturen, samtidigt som man skapar nya problem,
t.ex. avgränsningen mot den traditionella polis- och
åklagarverksamheten. Det återstår väldigt många
frågetecken som måste rätas ut.
Ekobrottsberedningens förslag är inte mer än en
idéskiss. Regeringen har därför tillsatt en särskild
utredare som fått i uppdrag att förbereda inrättandet
av den nya myndigheten. Uppdraget skall redovisas
senast den 15 maj i år.
Detta innebär att detta ärende inte är moget för
beslut i riksdagen. Det kan det bli tidigast efter den 15
maj. Ett beslut här i dag innebär att riksdagen köper
grisen i säcken. Och vi vet inte ens, som folket på
REKO uttrycker det, om grisen blir randig eller
prickig.
Det kan knappast ha undgått någon som har varit
här i kammaren i dag att Gun Hellsvik och jag är litet
oense om hur man skall se på detta. Hur fristående
kommer den nya myndigheten egentligen att bli? Det
är nog ganska symtomatiskt. Det är fullständigt omöj-
ligt att på föreliggande underlag dra någon säker
slutsats om vilken förvaltningsrättslig status den här
nya myndigheten är tänkt att få.
Fru talman! Jag har tyvärr inte någon reservation
att yrka bifall till som tar upp de aspekter som jag
framför allt har uppehållit mig vid. Jag kan därför
bara rikta en vädjan till utskottsmajoriteten att ta tid
på sig för besinning. Det finns ingen brådska. Den
särskilde utredaren arbetar för högtryck, så ingen tid
går förlorad om utskottet skjuter på frågan till juni.
Om riksdagen skall fatta ett beslut i en mycket viktig
organisatorisk fråga är det väl ändå ett minimikrav att
den vet vad det är för organisation den beslutar om
och vilka resurser som skall tillskjutas för ändamålet.