Herr talman! Till resurserna igen: I dag är det 380
poliser och ett åttiotal åklagare som sysslar med
ekobrottsbekämpning. Till detta kommer 30-40 eko-
nomer inom polisen och kanske tio inom åklagarvä-
sendet. Resurserna i dag är ungefär de dubbla mot vad
de var när Gun Hellsvik var justitieminister. Det är en
följd av att vi, som jag sade i mitt anförande, i den här
kammaren lyckades driva igenom ökade specialrikta-
de anslag för ekobrottsbekämpning till polisen. Det
förklarar väl ändå litet grand bakgrunden. Det handlar
ju inte om den totala ramen, utan om hur mycket vi
satsar på just detta område. Här tror jag inte att Gun
Hellsvik har haft några större ambitioner än vad rege-
ringen har haft, utan kanske snarare tvärtom.
Skattekriminalen igen: När vi under våren 1995
räknade antalet ärenden i balans inom polisen kom vi
fram till att det efter tre år av borgerligt regerande
fanns 6 200 ärenden i s.k. passiv balans. Ärendena låg
i högar i plåtskåp utan att vara åtgärdade. Merparten
av dessa var skattebrottsärenden och bokföringsbrott-
särenden. Problemet har just varit att skattemyndighe-
ten först har handlagt ärendena varefter det gjorts en
brottsanmälan. Därefter har de legat på polisens
ekobrottsrotlar. De olika myndigheterna har gjort
olika prioriteringar när det gäller att tillsätta utred-
ningsresurser. Dessa ärenden baseras ju nämligen ofta
på revisionspromemorior från skattemyndigheterna.
Genom inrättandet av skattekriminal klipper vi av
denna seriekoppling och lägger ansvaret på särskilda
skattekriminaler i stället för på skattemyndigheterna.
Det blir ett betydligt effektivare system.