Fru talman! Å Kristdemokraternas vägnar vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Jag vill framför allt fokusera på två områden. Det första är möjligheten att kunna leva på sin egen lön. Det andra är att skapa möjligheter för ett livskraftigt civilt samhälle.
Låt mig börja med inkomstbeskattningen. Det sägs ibland att arbete är en mänsklig rättighet. Filosofiskt menar vi kristdemokrater, och vi tillhör en gemensam idétradition med alliansen som helhet, att även att få behålla en skälig del av den lön som arbetet ger är en rättighet. Det handlar om att få behålla en skälig del av den lön man har jobbat ihop.
Denna rättighet i sig korresponderar med en grundläggande rätt att få ta del av frukterna av sitt eget arbete. Detta är gammalt, klassiskt och sunt tänkande.
Rätten att tjäna sitt uppehälle för sig själv och sina närmaste är central och måste så vara i vårt samhälle för att välfärd och välstånd ska kunna uppstå och fortgå. Alltför höga skattenivåer inkräktar på den enskilda människans och familjens rätt och ansvar att förverkliga grundläggande värden och livsmål.
Fru talman! Under Socialdemokraternas otaliga år vid makten har inkomstskatterna gått spikrätt uppåt. Att alliansen nu har sänkt inkomstskatterna med 50 miljarder svenska kronor känns kanske därför ovant och för vissa ovälkommet i den svenska politiken. Men ack så nödvändigt!
Det är inte mer än rättvist att de så hårt beskattade låg- och medelinkomsttagarna i vårt land nu får den största skattesänkningen. Man får ett välkommet och välförtjänt andningsutrymme i hushållsekonomin.
Fru talman! Ekot rapporterade i går att Sverige passerat Danmark och därmed inte längre upprätthåller den föga meriterande posten att vara landet med världens högsta skatter. Det är sannerligen en mycket glädjande nyhet. Ekot får gärna rapportera fler sådana i framtiden. Det är nämligen en tävling som Sveriges socialdemokrater ansträngt sig hårt för att vinna.
Vi i alliansen anser dock att människor ska få behålla mer av sina intjänade medel, mer av vad de intjänat av sitt arbete. Att ha världens högsta skatter är inte i sig något eftersträvansvärt. Låt oss i stället sträva efter att ha världens mest effektiva skattesystem och en god välfärd.
Fru talman! Låt mig nu gå över till förutsättningarna för den ideella sektorn. Ett begrepp som kommer upp i samband med den, framför allt när en kristdemokrat talar i denna talarstol, är subsidiaritetsprincipen. Att stärka det civila samhället är vad subsidiaritetsprincipen ytterst handlar om, det vill säga att stödja det människorna kan skapa själva utan att politiska församlingar styr.
Oavsett politiska beslut ska människor kunna forma sin framtid i så stor utsträckning som möjligt genom självständiga beslut - individuella beslut eller i samverkan med andra, inom familjen, i föreningar, byalag, bostadsrättsföreningar, kooperativ, folkrörelser, fackföreningar, kyrkor, välgörenhetsorganisationer eller vad det nu handlar om.
I den aktuella debatt som finns med här och som utskottet belyser i betänkande nr 18 vill jag lyfta fram att idealitet handlar om personligt ansvar, om solidaritet, om empati och om förmåga att känna in andra människor. Detta är grundläggande värden som alla samhällen, även det svenska i den kalla Norden behöver. Inom parentes sagt har det väl inte varit så kallt i vinter, kanske.
Detta krävs för att vi ska kunna bygga ett varmt och omtänksamt samhälle. Om Sverige ska få en växande ideell sektor, fru talman, måste det skapas möjligheter för ett ökat engagemang och ett ökat givande. Annonser i medierna i dag om det som man kallar för aktiegavan.se är ett uttryck för detta. Men mer kan göras. Det gäller inte bara att kunna skänka utdelningen på eventuella aktieinnehav.
Vi menar att staten inte ska detaljstyra föreningslivet. Den ska inte detaljstyra hjälporganisationer, fackföreningar, kyrkor och samfund. Staten ska nöja sig med att sätta upp spelregler och ramar som gynnar den ideella sektorns utveckling.
Fru talman! För många av oss - en majoritet - i denna kammare är det beklagligt att Sverige i dag är ett av få länder i den europeiska unionen där det inte finns något skatteavdrag för ideella gåvor. Vi i alliansen tänker ändra på detta inom innevarande mandatperiod. Vi tycker inte att Sverige ska eftersträva för framtiden att utmärka sig på denna punkt och inte ha en sådan avdragsrätt för gåvor. Det ska inte vara en merit för Sverige att vara annorlunda på den punkten.
Kristdemokraterna har därför länge drivit kravet att det ska införas en avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer. Detta belyses också i tal från oppositionssidan. De får gärna ansluta sig till vår position där.
Fru talman! I till exempel Danmark har man ett system som tillåter att man gör avdrag för gåvor till olika typer av ideella föreningar och kyrkor. Det finns ett stort stöd för denna typ av organisation eftersom dess verksamhet till stor del bygger just på givande från medlemmar. Det är ett frivilligt givande och ett givande som inte bygger på att politiska församlingar genom majoritetsbeslut har kommit fram till det ena eller det andra.
I vårt västra grannland Norge ges möjlighet till enskilda personer att göra avdrag för gåvor till frivilligorganisationer. Den norska lagstiftningen bygger på att dessa frivilligorganisationer inte ska ha verksamhet som ändamål. De ska bedriva särskilt angivna verksamheter såsom omsorgsarbete och hälsofrämjande arbete för barn och ungdomar, religiös verksamhet, verksamhet till värn för människors rättigheter samt katastrofhjälp.
I Sverige har vi Frivilligorganisationernas Insamlingsråd, förkortat Frii. Det organiserar 79 organisationer med så kallade 90-konton. Dessa har föreslagit att ideella gåvor och bidrag till deras konton görs avdragsgilla i privatpersoners och företags självdeklarationer.
Fru talman! Med de nämnda länderna som förebild skulle avdragsrätten också kunna bestämmas till viss verksamhet i stället för till en viss typ av kontonummer. Som lagstiftare har vi alltid möjlighet att styra vilka beloppsnivåer som skulle vara avdragsgilla.
Fru talman! Som en sista punkt vill jag ta upp motionen om idrottskonto. En professionell idrottskvinnas eller idrottsmans aktiva karriär varar normalt under mycket begränsad tid. Skador och ålder begränsar karriären till några få år tidigt i livet med en snedfördelad livsinkomst till följd. Inkomsten kan vara stor under den skadefria aktiva karriären för att sedan skifta till en avsevärt mindre inkomst. Följden av detta blir att idrottaren under några år tvingas betala mycket höga skatter. Den naturliga konsekvensen har därför för många framgångsrika svenska idrottare blivit att de har flyttat från vårt kära land.
Då vetskapen finns om att inkomsten är ojämnt fördelad över tid kan ett så kallat idrottskonto vara motiverat. Syftet med ett sådant är att plana ut livsinkomsten. Idrottaren avsätter en del av sin inkomst till kontot. Inkomsten är då skattefri tills vidare.
Fru talman! Idrottaren skulle då sedan kunna ta ut och skatta för pengarna efter det att den aktiva perioden är över. Symbolvärdet vore enormt för vårt land, med stora idrottsstjärnor som inte flyttar ut utan flyttar hem. Dessutom skulle det skicka en betydelsefull signal om vikten av att betala skatt och att bidra till den gemensamma välfärden.