Fru talman! Får jag börja med den sista frågan? Jag tror att vi ska ha klart för oss att människor som har det väl ställt ekonomiskt, det handlar både om inkomst och om eventuell förmögenhet, per definition inte behöver vara ondsinta. De kan ha ett varmt hjärta. På samma sätt är inte människor som har en svagare ekonomisk situation per definition altruistiska, osjälviska, generösa och goda. Vi människor är människor av kött och blod. Det finns mängder av människor som är goda och generösa som har en förmögenhet. Måla inte ut dessa som ett annat släkte!
Självklart måste allt förvaltas på ett klokt sätt. Men avdragsrätten innebär ändå - om jag kan få Marie Engströms uppmärksamhet - att man skapar incitament i det svenska samhället där man indirekt säger till den förmögne, till den rike, till höginkomsttagaren: Skänk gärna! Ge gärna! Vi vill uppmuntra detta, och vi vill också ge detta ett moraliskt stöd.
Vad gäller maktfördelningen inom organisationer finns det alltid ett spänningsfält. Det ska man alltid bevaka. Jag håller med om att pengar inte ska styra utan att det ska vara människors sinnen och värderingar. Men det finns makt. Staten utövar makt. Politiker utövar makt i kraft av de skatteintäkter som vi tar in. Ha heller inte bilden av att politiker per definition inte skulle stå efter makten!
Jag måste ta upp frågan om gode männen. Jag ser det dilemma som Marie Engström nämner. När man ska förenkla i skattesystemet och Skatteverket har kommit med synpunkterna att begränsa avdragsrätten kan det få sådana här följdeffekter. Man kan öka ersättningen från statlig och kommunal sida till gode männen. Det vore ett sätt att hantera detta.
Allra sist: Ni sänkte skatten med 50 miljarder mellan 2000 och 2005. Varför välkomnar ni inte att vi gör det nu också?