Fru talman! Efter en lång debatt: Äntligen! Äntligen får vi nu till stånd förändringar när det gäller friskvårdsförmånerna.
Tänk, fru talman, vilken tid det tar att ändra saker, även de mest självklara och tydliga saker. På 1700-talet introducerades kaffet här i Sverige. Ganska snart, i merkantilismens tider när vi skulle göra allting själva, upptäckte vi att just kaffe var vi dåliga på. Därför kom det begränsningar. Därför har vi i denna kammare inte fått dricka kaffe i flera hundra år, tills vi fick en ny talman år 2006 så att det numera är möjligt.
På precis samma sätt är det med friskvårdsförmånerna. De är ju till för att de anställda ska sköta sin hälsa, må bättre och vara mindre sjukskrivna. Men under årens lopp har vi haft en del undantag.
Golf har inte tillåtits. Utförsåkning har inte tillåtits, inte heller segling eller ridning. Varför? Jo, det har sagts under årens lopp att det är exklusiva idrotter, att de är dyra och att de kräver för stora anläggningar. Därför har de inte tillåtits.
I själva verket vet alla vad det är fråga om. De har stämplats som någon sorts idrott som inte är lämplig, som bara ett fåtal som har gott om pengar skulle få använda sig av.
Regelverket har funnits kvar genom åren trots att det har lättats upp och blivit tillåtet med taiji, massage och mycket annat när det gäller just friskvårdsförmånerna. Men icke detta.
Man kan tycka att det är märkligt att just detta självklara är så svårt att förändra. Trots att det är 35 år sedan - så lång tid har redan gått - som Stenmark satte i gång en fullständig folkvåg så att människor ville utöva utförsåkning har vi kvar ett regelverk som säger att det är exklusivt. Ibland undrar man om politiken går i takt med tiden.
Golf har nästan ansetts som det värsta. Trots att 1,1 miljon människor i Sverige i dag - vi är ju 9 miljoner i befolkningen - anser sig spela golf är det tydligen en exklusiv idrott avsedd bara för ett fåtal. Det är märkligt. Det är konstigt.
Jag har i många år motionerat för att få en förändring av tingens ordning. Jag har debatterat med finansminister Bosse Ringholm, som i och för sig hade en förståelse men aldrig kom till skott med att göra en förändring. Han fick en efterträdare som hette Pär Nuder, och han hade absolut ingen förståelse - det var över huvud taget svårt att debattera idrott med honom.
Men nu sker en förändring. Utskottet avstyrker formellt en lång rad motioner i den här riktningen, om att låta arbetstagaren och arbetsgivaren själva komma överens om en rimlig summa för vad som ska vara en tillåten avdragsnivå, men tack vare att allianspartierna kom till makten har detta blivit möjligt. Precis på samma sätt var det nödvändigt att allianspartierna kom till makten för att vi i en högkonjunktur skulle få fler jobb. Vi hade en högkonjunktur dessförinnan också, men det kom inga jobb.
Nu får vi den här förändringen, och jag hoppas att Skatteverket jobbar fort med den. Jag tycker att det är roligt att vi får den. Jag är dessutom glad att till och med Socialdemokraterna, som reserverade sig mot en sådan här utveckling förra året, nu har ändrat sig och det finns ett enigt utskottsbetänkande.
Slutligen, fru talman, skulle jag vilja hänga på den debatt som Jörgen Johansson hade om vikten av att den som bor på landsbygd med en jobbpolitik kan tjäna pengar på att flytta sig till jobbet och därför också peka på att reseavdragen är väldigt viktiga. Jag tycker att en utveckling som gör att reslängden blir väsentlig borde tilltala även ett miljöparti, som åtminstone tidigare har verkat i den riktningen.