Fru talman! Tack, Laila Bjurling, inte minst för den retoriska frågan mot slutet! Vi kämpar för ett så rättvist och gott samhälle som möjligt. Den exakta rättvisan - det har vi varit överens om i väldigt många debatter - låter sig icke alltid så lätt definieras.
Det är Skatteverket som vill förenkla vad gäller avdragsrätten, och vi har stött det här i kammaren. Det finns många olika aspekter på detta, som jag nämnde i ett tidigare replikskifte med Marie Engström. Man får i så fall titta över ersättningsnivåerna för frivilligarbetare och gode män. Denna fråga är inte olöslig därför att man gör en förändring vad gäller avdragsrätten.
Laila Bjurling nämnde i sitt första engagerade anförande att det finns gott om pengar som vi kan ta in till frivilligorganisationerna, nämligen miljontals via tv-galor. Men det är icke alltid det glassiga som går i tv på bästa sändningstid en lördagskväll, utan det är det lokala strävsamma arbetet i det lilla samhället, i den lilla byn, i stadsdelen eller staden som vi ska stödja. Det är inte alltid det som får mediernas stora uppmärksamhet. Jag tycker att man ska ha det perspektivet.
Jag tackar för den beskrivning Laila Bjurling gav utifrån Socialdemokraternas motiv för att tidigare verka för och införa en avdragsrätt för fackföreningsavgifter. Balansen på arbetsmarknaden är väldigt viktig. Det finns mycket att säga om den balansen. På näringslivssidan menar man att fackföreningsrörelsen, den Socialdemokraterna närstående, har använt lagstiftningshotet: Om vi inte får igenom det i förhandlingarna går vi till regeringen och riksdagen, och så får vi gå lagstiftningsvägen. Det finns mycket att säga om den balansen.
Jag underkänner inte det argument du framför här, men ett annat perspektiv som man kan framföra, i förhållande till föreningslivet och Organisations-Sverige för övrigt, är varför just fackföreningarna skulle ha denna avdragsrätt.