Fru talman! Tack, Marie, för dina frågor! Jag ber dig precisera vad du menar på den andra punkten med att vi skulle ha höjt skatten för frivilligorganisationerna. Där kunde jag inte riktigt följa ditt resonemang och vad du egentligen specifikt syftar på. Frågan var en aning dunkelt formulerad.
Om jag nämner i ett anförande här att skatterna under socialdemokratisk ledning i vårt land har gått spikrakt uppåt menar jag förstås inte att de har gjort det varje år. Men den långsiktiga trenden är självklart och uppenbart åt det hållet.
Man kan naturligtvis lyfta fram regeringsåren 1991-1994, då vi hade en alliansmajoritet - eller det hade vi inte, eftersom Ny demokrati fanns med. Vi hade i alla fall en alliansregering på den tiden. Jag beskriver det här i vårt perspektiv. Man kan självkritiskt fundera på varför Sverige hade hamnat i ett läge med sviktande sysselsättning och sviktande statsfinanser. Från den borgerliga sidan menar vi att den långsiktiga ökning av skattetrycket som hade ägt rum i vårt land och den sysselsättningspolitik och näringslivspolitik - eller snarare brist på sådan - som hade bedrivits under 70- och 80-talen långsiktigt hade underminerat Sveriges konkurrenskraft. Därmed hade också statens finanser försvagats.
Det är klart att om någonting inträffade i det här fallet under alliansens regeringsår 1991-1994 innebär inte det att utgångsläget från 70- och 80-talens ekonomiska politik och brist på näringslivspolitik var så gynnsam. Men detta är vårt perspektiv; jag vet att ni har ett annat.