Fru talman! En sak kan jag hålla med Laila Bjurling om. Kontrasterna mot den föregående mandatperioden kunde inte vara tydligare. Där stannar nog antalet punkter som vi är överens om.
I går kom den mycket glädjande nyheten att Sverige inte längre toppar listan över de länder som har högst skatt i världen. Nu har Danmark gått om oss. Med den utveckling som vi kan se nu kanske till och med chansen finns att ännu fler länder går om oss under mandatperioden, kanske till och med Frankrike.
Detta har skett trots att vi har stärkt välfärden. Därmed har på något sätt Socialdemokraternas portalargument som de har framfört under hela efterkrigstiden att det inte går att förena sänkt skatt med stärkt välfärd fallit.
Det blir också tydligare och tydligare att alla de hot och domedagsprofetior som Socialdemokraterna har siat om på punkt efter punkt inte inträffar.
Vi kunde konstatera under valrörelsen att man skrämde med systemskifte. Det har inte blivit något systemskifte på annat sätt än att fler människor har fått jobb och att den svenska ekonomin mår ännu bättre än vad den gjorde tidigare.
Man hotade med att de visioner som vi har för att sänka skatten skulle innebära 250 miljarder i skattesänkningar. Det skulle nå ned till de nivåer som nu håller på att bli en realitet. Man talade om vilka konsekvenser det skulle få för välfärden. Inget av det har slagit in. Vi kommer snarare att kunna möta väljarna år 2010 med att ha förbättrat välfärden ännu mer trots skattesänkningarna.
Vi kan också konstatera att samma skattesänkningar mycket tydligt når låg- och medelinkomsttagare trots vad Socialdemokraterna och övriga oppositionen påstår. Swedbank tog nyligen fram en rapport som visar att vi har sänkt skatten till sådana nivåer att vi ligger på EU-genomsnittet för låg- och medelinkomsttagare.
Det var inte vem som helst som påstod det utan Sven-Olof Lodin, som är en erkänd nationalekonom. Saco kritiserade oss för övrigt för att vi bara sänker skatten för låg- och medelinkomsttagare. Det är tydligt att det finns en diskrepans mellan dem som vet vad de talar om i den ekonomiska världen och vad oppositionen säger.
Man kan fråga riksdagens utredningstjänst vilka som har tjänat och inte tjänat på vår politik. Om man väljer att inkludera hela befolkningen, så att spädbarn som inte har en chans att arbeta och tjäna pengar ingår i den grupp som ska betraktas som den fattiga delen av befolkningen, är det klart att man kommer fram till sådana siffror. Vi försöker däremot vara ärliga, tydliga och stringenta.
På temat över socialdemokratiska förutsägelser som inte har slagit in är det ganska komiskt att följa hur Laila Bjurling och Socialdemokraterna har argumenterat ända sedan valrörelsen. Först var det fruktansvärt hur vi kunde spara in på de arbetslösa när det gick så bra för Sverige. Då var det oacceptabelt att vi gjorde nedskärningar i en högkonjunktur. Vi försökte förklara den grundläggande ekonomiska teorin om att det kanske inte är så bra att spendera för mycket pengar i en högkonjunktur.
Ett halvår senare började man prata om överhettning, och det var minsann stor risk för att svensk ekonomi skulle kantra fullständigt till följd av det. Det slog inte heller in.
Nu påstår Laila Bjurling att den finansiella oron i den globala ekonomin delvis är knuten till våra skattesänkningar. Det finns nog ingen i den ekonomiska världen som skulle hålla med om eller över huvud taget förstå vad hon menade, men likväl påstår man detta.
Man sitter alltså och skjuter likt Lucky Luke, skott på skott. Den enda skillnaden är att man inte träffar något i sin politiska argumentation. På varje punkt får man fel.
Det är mycket tydligt att det går väldigt bra för Sverige och att det går väldigt bra för den svenska ekonomin trots den finansiella oron. Man skulle faktiskt kunna jämföra den situation vi nu befinner oss i med den som rådde i slutet på 90-talet. Skillnaderna för den vanliga svensken är mycket påtagliga. Skillnaderna för statsfinanserna är väldigt tydliga. Vi kommer att ha halverat statsskulden 2010 och som jag sade tidigare kommer vi också att kunna satsa ännu mer på att utveckla välfärden än vad som annars hade varit fallet.
Arbetslösheten har minskat. 165 000 personer kommer att ha lämnat utanförskapet. Alla oberoende bedömare är överens om att detta beror på regeringens politik. Förklaringen är att vi har lyckats återupprätta arbetslinjen och att vi har kombinerat en politik som gör det mer lönsamt att jobba genom jobbskatteavdragen med bidragsåtstramningar som har förmått fler människor att söka sig tillbaka in på arbetsmarknaden. Samtidigt har vi stimulerat företagare att anställa samma grupp människor genom att sänka eller ta bort arbetsgivaravgifterna för dessa personer.
Vi kan också konstatera att den reform som vi gjorde i form av att minska arbetsgivaravgifterna för hushållsnära tjänster har varit extremt lyckad. 100 000 svenskar har använt sig av denna förmån under den tid som den har gällt, och 185 000 uppger att man kommer att göra det under nästa år. Uppenbarligen uppskattar alltså svenska folket denna reform. Det ska bli mycket intressant att följa oppositionen när de ska förklara för de 185 000 eller kanske ännu fler som kommer att utnyttja den tjänsten att man faktiskt vill ta bort möjligheten. Inte minst blir det intressant att höra dem förklara för väljarna varför man vill ta bort de 16 000 nya jobb som tillkommit till följd av reformen.
Detta sagt om den generella skattepolitiken. Det finns också några saker som jag kort skulle vilja ta upp gällande detta betänkande, och det är två positiva skrivningar. Det gäller förslaget om att överväga att schablonbeskatta tjänstemobiltelefoner, något som vi tycker är värt för regeringen att överväga. Situationen i dag har varit ganska märklig. I princip alla som har tjänstemobiler har fritt utnyttjat dem också till att ringa privata samtal. Uppenbarligen behöver vi nya regler här.
Vi har också en positiv skrivning om att förändra systemet med friskvårdsbidrag för att slippa situationen att vi som politiker ska behöva särskilja vilken typ av idrottsutnyttjande som ska vara föremål för friskvårdsförmånen.
Mot bakgrund av detta vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandet.