Fru talman! Jag kan dela Laila Bjurlings åsikt att regeringens medicin i samtliga konjunkturlägen, oavsett vilken ekonomisk situation landet befinner sig i, är att sänka skatter. Jag kommer ihåg vad som hände i början av 90-talet när regeringen ville sitta still i båten. Och det gjorde man, för det ansågs viktigt. Samtidigt flög räntan upp till 500 procent och kronans värde sjönk som en sten.
Dagens betänkande handlar i första hand om inkomstskatter. Naturligtvis handlar mycket om regeringens jobbskatteavdrag. Vänsterpartiet har i flera debatter i kammaren varit kritiskt, och den kritiken har inte avtagit inför dagens debatt. Nu flaggar man för att införa jobbskatteavdrag steg tre. Det intressanta är att jag inte vet om alla i alliansen vill det.
Jag har de senaste dagarna följt frågan i medierna. Det visar sig att Moderaterna vill ha ett jobbskatteavdrag steg tre. Jag tror att Centern hellre skulle vilja sänka arbetsgivaravgifterna, och Folkpartiet vill hellre gynna låginkomstpensionärer. Därför skulle jag vilja säga: Bravo, Folkpartiet! Jättebra! Om man ska göra en insats för någon grupp i samhället så är det för folkpensionärer med låga inkomster. De ska gynnas i första hand. Vi får väl se vem som vinner den dragkampen. Ett hett tips är att det blir jobbskatteavdrag steg tre som vi får läsa om i höstens budgetproposition.
Utformningen av jobbskatteavdraget har jag kritiserat många gånger från denna talarstol. Det är fördelningspolitiskt fel. Det är inte, som det sägs, låg- och medelinkomsttagarna som får mest i plånboken. Det är höginkomsttagarna. Det är också orättvist om man jämför utfallet för män respektive kvinnor. Männen är vinnarna, kvinnorna förlorarna.
I betänkandet finns också en reservation som tar upp frågan om hushållsnära tjänster. Även den frågan har jag debatterat många gånger. Från Vänsterpartiet vidhåller vi vår kritik dels vad gäller det fördelningspolitiska, dels vad gäller avdragets karaktär. Det är ett mycket generöst avdrag; en familj som redan har det ganska gott ställt kan tjäna mycket pengar på det. Dessutom finns det frågetecken kring sysselsättningen. Skatteverket säger att mellan 35 000 och 40 000 ansöker om avdraget. Då kan jag inte förstå varför Almega går ut och säger att det är 100 000 som ansöker om avdraget. Varför figurerar dessa olika siffror? Vad tjänar det för syfte?
Vidare måste man ifrågasätta avdraget ur ett jämställdhetsperspektiv. Regeringen har en idé om att öka jämställdheten genom att män och kvinnor ska slippa dela på arbetet hemma. Vad är det för analys? Grundproblemet är ju att männen tar för lite ansvar hemma. Det är det vi ska komma åt. Att ge möjligheten att låta en tredje part gå in och lösa den tvisten är att lite grann sopa problemet under mattan.
Vi har även talat mycket om gränsdragningsproblem. Om man frågar regeringen vilka förslag de har för att komma till rätta med skattefusk blir svaret ofta att de infört skattelättnader för hushållstjänster. Från oppositionens håll brukar vi hävda att det visar på en lång rad gränsdragningsproblem som regeringen inte lyckats åtgärda. I stället förvärrar man problemet.
Vi minns tidningsartiklarna om hur Skatteverket hittat fakturor där gräsklippning kunde kosta 8 000 kronor medan någonting mycket mer komplicerat, såsom en stor trädfällning, kunde kosta 200-300 kronor. Det är ett tydligt exempel på att det som ger upphov till en skatterabatt också ger upphov till fusk med fakturor. Man vill naturligtvis sätta ett högre pris för att kunna kringgå skatt.
En fråga som också tas upp i betänkandet gäller eventuellt kommande förslag om avdragsrätt för gåvor. Vad jag förstår är det en hjärtefråga för Kristdemokraterna - jag vet inte om jag ser någon kristdemokrat i kammaren just nu. Jag har på Kristdemokraternas hemsida läst att det skulle vara ett sätt att trygga välfärden. Om man uttrycker sig så är jag rädd för att man kanske funderar på ett systemskifte.
Är det frivilliginsatserna som ska trygga välfärden i det här landet? Nej, jag tycker inte det. Jag tycker att staten har ett ansvar, vi har ett gemensamt ansvar, för att trygga välfärden. Frivilliginsatserna är ett mycket bra komplement, och det görs väldigt många bra insatser, men de kan aldrig ersätta det ansvar som staten måste ta i dessa sammanhang. Desto mer förvånande är det därför - vilket Laila Bjurling också tog upp - att man vill höja skatten för de frivilligarbetare som gör riktigt stora insatser i samhället. Det har vi tagit upp i ett gemensamt särskilt yttrande. Det man gör i praktiken stämmer alltså inte med vad man säger i retoriken.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation 2 och reservation 10.