Fru talman! Michael Hagberg har frågat när rege-
ringen avser att ta ställning till delbetänkandet om
utvidgad skyddsjakt och nödvärnsjakt på varg.
Rovdjursutredningen lämnade den 5 maj sitt del-
betänkande Skyddsjakt på varg. Eftersom det var
Miljödepartementet som tillsatte utredningen och gav
utredningen tilläggsdirektiv överlämnades delbetän-
kandet till mig. Om förslag skall tas fram som gäller
jaktlagstiftningen hanteras dock detta formellt av
Jordbruksdepartementet. Utredningens förslag har
varit ute på remiss, och vi tar nu del av och analyserar
remissinstansernas synpunkter.
Utredningen har föreslagit att varg åter skall om-
fattas av skyddsjaktsbestämmelserna så som redan
gäller för övriga stora rovdjur. Vad gäller skyddsjakt
efter beslut av myndighet innebär förslaget att Natur-
vårdsverket under vissa förutsättningar får ge enskil-
da tillstånd att döda en eller flera vargar. Syftet med
denna skyddsjakt skall vara att förhindra att varg
orsakar allvarliga skador. Skyddsjakten får inte tillå-
tas om det gör det svårare att upprätthålla vargens
bevarandestatus. Detta innebär att skyddsjakt inte får
tillåtas, om det kan få någon långsiktig negativ effekt
på artens utbredning eller överlevnad. Skyddsjakt
utan föregående beslut av myndighet innebär att ett
tamdjurs ägare eller vårdare får rätt att döda en angri-
pande varg om ett tamdjur angripits och skadats eller
dödats. Det skall dessutom finnas skälig anledning att
befara ett nytt angrepp, och vargen skall dödas i ome-
delbar anslutning till angreppet.
Utredningen konstaterar att den skandinaviska
vargstammen, dvs. det samlade antalet vargar i Sveri-
ge och Norge under vintern 1998/99, uppgick till
mellan 56 och 72 vargar.
Jag konstaterar att stammarna av våra stora rov-
djur för de flesta arterna visat en glädjande tillväxt
under de senare åren, och inte minst har detta gällt
vargen. Under ett antal år har vi kunnat se en pro-
centuell tillväxt som legat på tvåsiffriga tal. Under det
senaste året är utvecklingen dock något osäker. Vi
måste vara medvetna om att situationen snabbt kan
förändras. Hur föryngringen av varg blivit i år vet vi
med säkerhet först när det blir lämplig spårsnö.
Utredningen bedömer att endast någon eller några
enstaka vargar kommer att dödas, om enskilda ges
möjlighet att på eget initiativ skjuta varg. Utredning-
en anser också att det är svårt att bedöma effekterna
av att enstaka vargar dödas. De kan variera beroende
på vilken individ det är fråga om. Är det ett ledardjur
i en familjegrupp kan det få stora effekter. Det kan
leda till att gruppen splittras och att reproduktionen i
gruppen upphör. Om gruppen splittras kan det få till
följd att dödligheten ökar eller att flera familjegrup-
per bildas av den gamla. Trots riskerna anser utred-
ningen att dödande av enstaka individer inte får nå-
gon avgörande betydelse för vargstammens utveck-
ling.
Jag konstaterar att det främst är kring bestämmel-
sen om skyddsjakt på enskilds initiativ och dess kon-
sekvenser som det såväl inom utredningens expert-
grupp som bland remissinstanserna finns skilda åsik-
ter. Det är ett intryck som också förstärkts vid de
uppvaktningar från olika organisationer som jag tagit
emot i ärendet under den senaste tiden.
Regeringens ambition, för att svara direkt på Mi-
chael Hagbergs fråga, är naturligtvis att snarast ta
ställning till utredningens förslag.