Fru talman! Den konkreta fråga som ställs i Mi-
chael Hagbergs interpellation och som här har uppre-
pats flera gånger är: När kommer det ett regeringsbe-
slut? Jag har besvarat den frågan i interpellationen
med att min och regeringens ambition naturligtvis är
att det ska ske så snabbt som möjligt, dvs. snarast.
Det är precis det svar som jag kan ge. Jag kan inte
utlova ett beslut något exakt datum framöver, därför
att frågan inte är genomdiskuterad fullt ut.
Vi har precis sammanställt remissutfallet, och då
är det en lämplig tidpunkt att lämna över frågan till
Jordbruksdepartementet. Ni behöver inte befara nå-
gon dubbel handläggning som gör att det skulle ta
längre tid. Vi kommer nog att kunna klara det på ett
bra och smidigt sätt, det är jag övertygad om.
Sedan vet jag inte riktigt hur mycket vi ska uppe-
hålla oss vid själva sakfrågan och hur långt vi kan
komma i en sådan här interpellationsdebatt som
egentligen handlar om tidpunkten för ett regeringsbe-
slut.
Ända sedan första stund som miljöminister har jag
- efter två veckor som miljöminister debuterade jag i
ett TV-program från Umeå om just rovdjurspolitiken
- har jag ständigt upprepat att det krävs att vi visar
respekt för de människor som har kontakt med dessa
rovdjur och som hyser oro inför dem. I förlängningen
krävs det då också att myndigheter och även politiker
på riksnivå, utöver er som känner Värmlandsskogarna
väl, visar lyhördhet för dessa synpunkter.
Jag har en viss förmåga att hysa sådan respekt,
därför att jag har under många år tillbringat mycket
tid i Säfsenområdet i Dalarna på andra sidan gränsen
till Värmland. Jag tycker att jag kan de människor
som bor där och jag förstår ungefär hur de reagerar.
Men det är ju inte bara det, utan vi vill ju ha en
livskraftig vargstam i Sverige och Norge. Det har jag
som miljöminister en stark känsla för. Då är det oer-
hört viktigt att vi hittar en väg att kombinera detta.
Här möter jag bara riksdagsmän som är föresprå-
kare för det förslag som finns i delbetänkandet. Jag är
övertygad om att det också finns ganska många riks-
dagsmän som ser annorlunda på det. Jag kan lova er
att det i min brevskörd finns mängder av brev som
säger att vi inte kan börja tillåta jakt på vargar när det
finns så få vargar. Vi vet inte riktigt hur många det
finns, men förhoppningsvis har vi fått många nya
kullar, vilket vi förmodligen alla skulle vara glada
för.
Det finns inte någon som vill säga att vi nu har
nått upp till det antal vargar som gör att vi har en
livskraftig, uthållig stam. Det är där som jag ibland
har lite svårt att följa med när jag lyssnar på dem som
förespråkar skyddsjakten. Jag kan inte förstå hur man
kan lösa de problem som ni pekar på genom att ge
Naturvårdsverket möjlighet att acceptera att man
skjuter en eller två vargar, eller att man skjuter en
varg som upprepade gånger har angripit ett tamdjur.
Det är någonting som inte riktigt stämmer i verklig-
hetsbeskrivningen. Jag lovar er att jag har lyssnat
noga på olika intressen i den här väldigt känsliga och
väldigt viktiga frågan.