Fru talman! Jag skulle kunna nöja mig med att in-
stämma i det som mina kolleger framför allt från
Värmland har sagt. De har på ett utmärkt sätt beskri-
vit problematiken. I och för sig har också miljömi-
nistern beskrivit problematiken och analyserat hur
frågan ligger till. Däremot finns det inget svar på det
som interpellanten och meddebattörerna har frågat
om, nämligen när det ska ske någonting och när vi
kan förvänta oss handling.
En enig riksdag fattade beslut om att beställa en
nationell rovdjurspolicy. Om jag minns alldeles rätt är
det tre år sedan, och vi har ännu inte sett något resul-
tat av detta. Jag tror att det här är tredje gången som
jag står i riksdagens talarstol och frågar när vi ska få
se något resultat av denna riksdagens enhälliga be-
ställning. Varje gång har jag fått svaret att utredning
pågår. Senast var det miljöministern själv och jag
som diskuterade, och jag fick då svaret att det kom-
mer ett besked inom kort. Därför kan inte heller in-
terpellationssvaret anses tillfredsställande.
Skälet till att en enig riksdag beställde detta arbete
från regeringen var ju att riksdagen såg att den viktiga
balans som vi måste ha höll på att gå förlorad, balan-
sen mellan rovdjur och andra djur, mellan jaktbara
vilda djur och tamdjur. Den obalans som fanns redan
för tre år sedan har naturligtvis inte blivit bättre. Pen-
deln har en viss förmåga att slå alldeles för långt
innan vi här hinner att göra någonting.
En annan sak som också har berörts av flera av
talarna är ju den brist på respekt som det finns risk för
att befolkningen och jägarna i de drabbade områdena
känner. Det kan leda till att de tar saken i egna händer
och fattar egna beslut på naturens villkor. Det är en
situation som jag inte tror att någon av oss tycker är
särskilt bra.
Frågan återstår: Hur snart kan vi få se något re-
sultat? Jan-Evert Rådhström tog också upp den vikti-
ga frågan hur det ska gå till när man ska ta itu med
frågan, eftersom den ju ligger hos båda departemen-
ten. Det svaret avvaktar jag också med intresse.