Fru talman! Ministern har fått många brev i frå-
gan, och det förstår jag. När jag var kommunalråd i
min hemkommun hade jag en pärm för dagens post
och en skokartong för vargbrev, så jag känner väl till
hur det är. Men jag tror inte att ministern får så värst
många brev från vargriket västra Värmland i dag, för
där har det gått till överdrift. Det är det som är pro-
blemet.
Många i kammaren kan ha skilda uppfattningar,
men vi vill allihop att vi ska kunna ha respekt för
lagen. Frågan är hur länge detta kan pågå innan inte
någon har respekt för lagen. Den situationen ska vi
naturligtvis tillsammans försöka att undvika.
Ministern kunde inte förstå vad en förändring i
jaktförordningen skulle innebära för positivt. Det är
klart att det är positivt om man kan ta bort någon varg
som i dag är förvirrad och ger sig på ett antal hundar
framför allt. Detta skrämmer hela populationen, så att
den blir skygg. Vargen är listig, det känner vi till
genom Rödluvan. Det handlar alltså framför allt om
detta.
Jag får tyvärr konstatera att jag återigen får kom-
ma hem till Värmland och tala om att vi snart ska få
ett besked. Men "snart" kan jag inte säga hur många
gånger som helst.
Sandström frågade ministern förut om det skulle
kunna ske i januari. Jag har ju dristat mig att tro att de
som bor i vargriket skulle kunna få en positiv jul-
klapp. Det kanske kan ske i december. Det kanske
kan ske i januari. En lite bättre precisering kanske
vore på sin plats.