Fru talman! Jag delar miljöministerns uppfattning
att vi inte kan lösa problemet långsiktigt om man bara
får skjuta en eller två vargar nu, därför att ökningen
är så stor. Erfarenheterna från norra Finland och norra
Ryssland är helt entydiga, och det är att om man inte
börjar i tid har man inte en chans att rå på problemet.
Jag tror att det är en jätteviktig signal - det har också
berörts tidigare av Michael Hagberg och övriga - om
ortsbefolkningen får se handling. Om de känner att de
får vara delaktiga i förvaltningen accepterar de varg-
stammen. Om de ser att de inte får delta på något sätt
och känner att ingen förstår deras problem är jag rädd
för att den illegala jakten kan öka.
Jag deltar i debatten därför att jag är intresserad av
jakt och viltvård. Vår ledamot från Värmland är för-
hindrad att delta på grund av sjukdom. Jag har varit i
Värmland och jagat, och jag inser problemet.
Slutligen vill jag bara ställa en fråga: Om vi inte
ganska snabbt kan fatta beslut - den 5 maj har det
gått ganska lång tid sedan utredningen lämnade sitt
förslag - vid vilken nivå ska vi då kunna tillåta
skyddsjakt? Om jag får tolka svaret positivt kan be-
skedet kanske komma i januari månad, och det be-
skedet ska vi se fram mot.
Det är självklart att vi ska ha en förvaltning av
den här stammen. Jag lever i ett område i Västerbot-
ten där vi inte har fått förvalta lodjursstammen, och
den har nu totalt utplånat en mycket livskraftig stam
av rådjur. Vi måste sätta in de här åtgärderna i tid.
Jag delar i övrigt de synpunkter som har framförts
här. Med tanke på tilltron till myndigheter och oss
beslutsfattare vädjar jag om att vi ska göra någonting
rätt snart. Är januari möjligen en rimlig tidpunkt?