Herr talman! Lennart Nilsson frågade om hyres-
höjning, därför att vi vill trappa ned räntebidraget
ytterligare. Det här handlar faktiskt om att vi har sagt
nej till en fastighetsskattehöjning. Det är mycket rik-
tigt, som Lennart Nilsson säger, ändå ingen hjälp för
dem som bor i hus som är byggda de senaste fem
åren. Vi vet däremot att de som bor i hus som är
byggda under de senaste fem åren mer och mer börjar
att omsätta sina lån och få lägre räntor, och lägre
räntor är trots allt det effektivaste sättet att sänka
boendekostnaderna.
Vi är naturligtvis inte emot besparingar i statens
budget som hjälper till att pressa ned räntenivån. Det
har bara handlat om hur vi prioriterar och vilka grup-
per vi belastar med de besparingarna. Vidare skall
naturligtvis de bostadsbidrag som vi föreslår skall
ökas ganska markant riktas åt de håll där pengarna
bäst behövs, och de familjerna bor sannolikt i sådana
hus som är byggda under senare år.
Dessutom har vi sagt nej till matmomssänkningen,
som faktiskt kostade drygt 8 miljarder kronor. Varför
dela ut lika mycket pengar åt både rika och fattiga?
Det är väl bättre att rikta även den typen av stöd till
dem som faktiskt har de största behoven. Här finns
pengar, det handlar bara om prioriteringar.
För övrigt undrar jag: Är det verkligen bra, Len-
nart Nilsson, att vi skall subventionera välbeställda
hushåll som bygger i exklusiva områden? Är det en
riktig fördelningspolitik?