Herr talman! Samhällsplaneringen är ett viktigt
instrument för samhällets utveckling. All samhällspla-
nering måste ske i överensstämmelse med en ekolo-
gisk helhetssyn så att tillgång till frisk luft, rent vatten,
ostörd natur och åkermark för livsmedelsproduktion
säkerställs liksom en långsiktigt god hushållning med
naturresurser och skydd av natur- och kulturlandska-
pet. Planeringen skall också utgå från respekten för
det enskilda ägandet, och besluten skall läggas så nära
människorna som möjligt.
Bostaden spelar en mycket central roll i männi-
skors liv, och en boendemiljö med hög kvalitet är
viktig för människors levnadsvillkor och välbefinnan-
de. Målsättningen för bostadspolitiken skall vara att
skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder
till rimliga kostnader i en stimulerande och trygg
miljö. Boendepolitiken skall fokuseras på de boende
och allas rätt till ett hem och särskilt främja en god
uppväxtmiljö för barn och ungdomar. Så här tycker
kristdemokraterna och så säger man också i den bo-
stadspolitiska utredningen.
Som vi väl känner till har produktionskostnaderna
och därmed boendekostnaderna under senare år
skjutit katastrofalt i höjden. Det finns hushållsgrupper
som har en mycket svår ekonomisk situation. Detta
gäller framför allt barnfamiljer och ensamstående
föräldrar med barn, liksom de äldre ensamstående
pensionärerna. Arbetslösa och ofrivilligt deltidsarbets-
lösa med låg inkomst är också en utsatt grupp.
Ett nytt system för bostadsfinansiering trädde i
kraft den 1 januari 1993. Det gamla systemet ledde
till en ohållbar belastning på statsfinanserna samtidigt
som incitament att hålla nere produktionskostnaderna
var lika med noll. Reglerna inbjöd snarare till att
driva upp produktionskostnaderna. Större familjer
lockades att bygga rymligt med möjlighet till eget rum
för varje barn i skolåldern. Det har för övrigt varit en
vedertagen princip sedan 1986. Den principen ligger
fortfarande fast. Något annat sägs inte i propositionen.
Men klarar vi verkligen det i framtiden?
De bostäder som byggs i dag har fortfarande, trots
den ekonomiska krisen, för höga produktionskostna-
der och byggs huvudsakligen i storstäderna och i
tillväxtregionerna. Trots det statliga stödet med rän-
tebidrag blir månadskostnaderna så höga att bara
välbeställda hushåll har råd att flytta in.
Ur fördelningspolitisk synvinkel är det mycket
tveksamt att med generellt produktionsstöd subven-
tionera boendet för betalningsstarka hushåll på ett
fåtal platser i landet. Vi kristdemokrater menar därför
att räntebidragssystemet skall bort snarast. Vi har
dessutom förordat en snabbare avvecklingstakt av
räntebidragen samtidigt som vi vill sänka fastighets-
skatten med motsvarande belopp. Dessutom vill vi
med ett utökat bostadsbidrag - med ytterligare cirka
drygt 1 miljard - rikta detta till de sämst ställda med
huvudinriktning på familjer och ensamstående med
barn.
De förslagen har vi finansierat i vårt eget budge-
talternativ som tyvärr redan har avslagits med de
ekonomiska ramar som majoriteten s och c har fast-
lagt.
Herr talman! Beslutet om nya regler för bostads-
bidrag med ikraftträdande den 1 januari 1997 utgör
ett trendbrott när det gäller boendestödet till barn-
familjer och hushåll med låga inkomster. Det gäller
således besluten om individuella inkomstgränser och
begränsningen av den bidragsgrundande bostadsytan.
Beslutet innebär att man inte behandlar hushåll
med lika boendeförhållanden och samma inkomster
likvärdigt. Vi diskriminerar hushåll där endast ena
parten står för inkomsten. Det går dessutom stick i
stäv mot ambitionen att minska de generella bostads-
subventionerna och i stället rikta stödet till särskilt
utsatta grupper. De som valt eller på grund av brist på
jobb tvingas att avstå från arbete straffas av regering-
en med lägre bostadsbidrag. Det går också att tolka
beslutet som att man helt enkelt vill styra familjer
med låga inkomster till hyreslägenheter.
Oavsett vilka förmyndaraktiga beslut den nuva-
rande regeringen fattat och kommer att fatta vet vi att
dagens familjer kräver större möjligheter att själva
utforma sin vardag, både när det gäller boendet och
vilken barnomsorg man vill ha. Vi anser att beslut
alltid skall fattas på en nivå som ligger så nära indivi-
den som möjligt. Det är oftast den nivån som har den
bästa kompetensen.
Redan i maj månad protesterade vi kristdemokra-
ter mot de nya reglerna som beslutades. Då var vi
nästan ensamma i vår kritik. Vi varnade för att den
beslutade ytbegränsningen skulle komma att slå hårt
mot hushåll med låg inkomst och stor försörjnings-
börda. Särskilt hårt drabbas dessutom villahushåll,
eftersom inte längre hela räntekostnaden får räknas
med som boendekostnad. En reducering sker nämli-
gen med 3 %. Här förlorar man sammanlagt upp till 1
000 kr i månaden.
I dag förstår t.o.m. Socialdemokraterna och Cen-
tern att många barnfamiljer, ensamstående med barn
och studerande kommer att tvingas att lämna sina
egnahem. Alternativet blir att flytta till hyreslägenhe-
ter med mindre bostadsyta men med samma eller
kanske högre boendekostnad för att få behålla sitt
bostadsbidrag. Detta är naturligtvis oacceptabelt.
Det som troligen slår hårdast mot många familjer
är att inkomstuppdelningen mellan makarna nu också
skall styra bostadsbidraget. Om den ena maken inte
tjänar någonting medan den andra står för hela famil-
jeinkomsten, förlorar familjen ytterligare upp till 1
000 kr i månaden i bostadsbidrag jämfört med om
båda makarna har en likartad men fortfarande låg
inkomst.
Det handlar naturligtvis om ideologi när man så
totalt omöjliggör för någon av föräldrarna att under
några viktiga år välja att vara hemma medan barnen är
små. Båda skall tydligen till varje pris drivas ut i
arbetslivet, trots att det inte finns några jobb.
Verkligheten är i stället att man tvingar barnfamil-
jer från sina egnahem ut i ett socialbidragsberoende
som kommer att belasta redan tyngda kommuner.
Denna sista lilla spillra av valfrihet spolieras nu av
Socialdemokraterna och Centerpartiet. Detta pekar ju
mot en socialistisk familjepolitik, snart fri från allt
vad valfrihet heter.
Att Socialdemokraterna står för detta är ingen
överraskning, men att Centern så totalt har vänt barn-
familjerna och valfriheten ryggen är anmärkningsvärt
och beklämmande.
Rigmor Ahlstedt, det finns pengar! Men ni vill
inte prioritera barnfamiljerna. Ni har ställt upp på
individuella inkomstgränser och minskning av ytorna
till förmån för ungdomsbostadsbidraget. Till det hit-
tade ni nämligen pengar, men det drabbar barnfamil-
jerna. Pengarna finns - det är prioriteringar det hand-
lar om. Jag vill understryka det.
Som kristdemokratisk ledamot i bostadsutskottet
har jag försökt ta initiativ till en förändring av majbe-
slutet om bostadsbidragen för att något lindra smärtan
hos de barnfamiljer som blir värst drabbade. Men hör
och häpna: Det var ett förslag inom Socialdemokra-
ternas och Centerns egen budgetram, och fem partier
var beredda att ställa upp - men inte Socialdemokra-
terna och Centern!
Hur kan man sitta i ett utskott med huvudansvar
för boendefrågorna och med öppna ögon införa de
nya reglerna, trots att man erkänt hur fel beslutet
egentligen blev? Det är anmärkningsvärt och oansva-
rigt. Det enda rimliga vore naturligtvis att de nya
reglerna hamnade i papperskorgen före den 1 januari.
Vi har alla fått många brev och telefonsamtal från
förtvivlade familjer och ensamstående som nåtts av
detta budskap när de sökt nya bidrag för bostaden
under 1997.
Resultatet av utskottsinitiativet blev i alla fall en
skärpt skrivning i anslutning till en s-motion om att
genast inleda arbetet med att se över de nya reglerna,
redan innan de hunnit träda i kraft.
Nu är frågan om det verkligen blir någon justering
framöver. Ingen vet nämligen när den justeringen kan
ske, men sannolikt blir det inte förrän sent under nästa
år. Om det nu blir någon justering - det tycks ju
handla om ideologi.
Herr talman! Beträffande villkoren för vissa stimu-
lansstöd pekar en kristdemokratisk motion, Bo218,
enligt uppgifter från byggbranschen på att ett antal
projekt som beviljats nyinvesteringsbidrag eller bo-
stadsförbättringsstöd inte hinner avslutas före den
slutdatum som gäller för respektive stöd. Det är na-
turligtvis olyckligt med tanke på att stöden infördes
främst av arbetsmarknadspolitiska skäl.
Arbetslösheten inom byggbranschen är fortfarande
oacceptabelt hög. De senaste rapporterna om situatio-
nen på byggarbetsmarknaden tyder dessutom på att
situationen åter håller på att förvärras. Yrkandet
handlar om att ge möjlighet att flytta fram färdigstäl-
landedatumet ett år.
Till sist vill jag säga några ord om bosparande.
Det är vår bestämda uppfattning att bosparandet
måste öka. En betydande egen insats kommer i fram-
tiden att vara en absolut förutsättning för den som vill
skaffa sig ett småhus eller en bostadsrätt. Ett eget
sparande redan från ungdomen är då den bästa lös-
ningen.
Det är därför bra att den ungdomspolitiska utred-
ningen nu skall se över ungdomsbosparandet. Genom
att ge ungdomarna incitament att påbörja ett bospa-
rande läggs också grunden för ett målinriktat sparande
även efter ungdomstiden. Det är vår förhoppning att
man i utredningsarbetet kommer att uppmärksamma
möjligheterna till en vidareutveckling av redan be-
fintligt ungdomsbosparande, så det även omfattar
stimulanser i form av premier och kreditgarantier.
Förhoppningsvis ingår även frågan om hur informa-
tionen kring bosparande kan förbättras i utredningens
överväganden.
Herr talman! Vi står naturligtvis bakom alla våra
reservationer, men jag avstår härmed från att yrka
bifall till reservation nr 2, med hänsyn till att ramen
för utgiftsområdet redan är fastställd och vårt eget
budgetförslag således har avvisats. Däremot yrkar jag
bifall till reservationerna nr 16 och 18.