Herr talman! Så som den nya budgetprocessen
fungerar har det inte varit möjligt för mig att i det här
skedet reservera mig för 600 miljoner kronor till al-
lergisaneringsbidrag och för 5 miljoner kronor till
radonbidrag i enlighet med vårt förslag till budget.
Eftersom riksdagen har avslagit ytterligare medel till
utgiftsområde 18 måste prioriteringar ske inom ut-
giftsområdet, vilket i sin tur skulle kräva ett helt nytt
budgetförslag från vår sida. I stället återkommer vi i
samband med vårpropositionen 1997 i fråga om bl.a.
allergisaneringsbidraget.
I den bostadspolitiska utredningen - några av oss
som nu finns i denna kammare har suttit med där -
var vi överens om det mesta, med undantag av Mode-
raternas representant och i slutet delvis också av
Vänsterns. I mångt och mycket handlar det om en ny
syn på bostadspolitiken. Det handlar alltså om att i
första hand omprioritera till redan byggt bestånd av
bostäder, sanera och förbättra samt skapa förutsätt-
ningar för ekologisk och ekonomisk långsiktighet,
liksom om integration och attraktion - ja, helt enkelt
om att satsa mera på boendet och på bostadsområden
som redan finns än på nyproduktion. Rätten till ett
hem, som vi hävdat internationellt, skall gälla alla här
hemma, särskilt de hemlösa.
Många motioner har anknytning till de frågor som
vi behandlade i utredningen. Den samsyn som vi där,
trots olika utgångslägen, lyckades formulera kring
bostadspolitiken i dess helhet är självklart ett resultat
av kompromisser. Jag anser att skärpningar i betän-
kandets skrivningar i en del fall är på sin plats, efter-
som kompromissandet i utredningen har vattnat ur en
del förslag och eliminerat själva förändringskraften.
Efter remissförfarande och propositionsskrivande
finns kanske risken att det inte är så mycket kvar av
förslagen. Jag säger detta på grund av de återkom-
mande hänvisningarna i betänkandet till den bostads-
politiska utredningen.
Herr talman! Jag går nu över till Miljöpartiets re-
servationer i betänkandet.
1. Radonet i bostäder och i dricksvatten från egna
brunnar är ett väldigt allvarligt problem. Miljöpartiet
vill minst ha kvar bidraget på nuvarande nivå, vilket
innebär en förstärkning med 5 miljoner kronor till den
preliminära anslagsberäkningen för 1998 och 1999.
2. Vi vill ge kommunerna möjlighet att införa
kommunala lägesavgifter för att kunna begränsa före-
tagsetableringar i centrum. Utvecklingen har visserli-
gen avstannat när det gäller kontoriseringen, men
kommunerna bör ges ett verktyg som - om det behövs
- hjälper till med att i stället befolka och
"bostadisera" innerstadsdelarna.
3. I tre motioner har vi från olika utgångspunkter
försökt ge förslag och komma med motstrategier som
kan minska segregationsproblemet i de mest utsatta
bostadsområdena. Det handlar om att flytta ut delar av
högskoleutbildningen, inrätta fler samlingslokaler,
satsa på s.k. ekostadsdelar, förbättra utemiljön, full-
följa allergisaneringsprogrammet, lyfta den konstnär-
liga utsmyckningen, sätta in åtgärder mot värdar som
diskriminerar invandrare, förbättra boendeinflytandet,
delaktigheten och självförvaltningen, stimulera fri-
tidsverksamheten, variera hustyperna, tillåta s.k. fri-
zoner från vissa statliga regler m.m. De här förslagen
skall ses som idéer och uppslag, prövade och opröva-
de, för att stimulera och peka på möjligheter i föränd-
ringsarbetet. Varje förändringsprocess måste självfal-
let sedan utgå från de önskemål som de boende själva
har. Det är den grundläggande förutsättningen för
framgång för de kommunala utvecklingsprogrammen.
4. Vi i Miljöpartiet vill avveckla generella sub-
ventioner till ny- och ombyggnad av bostäder och i
stället lägga tyngdpunkten i statens subventioner inom
bostadssektorn på bostadsbidragen, som hittills visat
sig träffsäkra och som kunnat ge en bra fördelnings-
politisk profil. Under en övergångsperiod anser vi
dock att vissa speciellt regionalt/socialt villkorade och
miljövillkorade investeringsbidrag skall kunna utgå -
inte bara, menar jag, enligt strikt gällande miljölag-
stiftning utan också med försiktighets- och substitu-
tionsprinciperna som vägledande, alltså projekt i
framkanten på utvecklingen.
Vi anser också att det nu är dags att lyfta de este-
tiska värdena. Varje större ny- och ombyggnad bör
villkoras med minst 1 % i konstnärlig utsmyckning.
Denna procent har funnits med som en rekommenda-
tion sedan 1937 och har mer eller mindre, mest mind-
re, följts av stat, landsting och kommuner. De vackra
husen med harmonierande former och material, hus
som t.ex. har ögon, inte bara tomma hål - hus omgiv-
na av en skön närmiljö - har stor betydelse för triv-
seln i våra bostadsområden. Som villkor för statligt
stöd vid ny- och ombyggnad av offentliga lokaler,
hyresbostäder och bostadsrätter kräver vi därför att
minst 1 % av investeringskostnaderna avsätts till
estetisk utformning. Att komma dithän skulle betyda
mycket för våra arkitekter, konstnärer och konsthant-
verkare och inte minst för de boende själva. Det har
nu under lång tid byggts alldeles för mycket fult,
slarvigt och själlöst. Arkitekten måste alltså får tillba-
ka möjligheten att "signera" sina hus.
5. Vi i Miljöpartiet har klart prioriterat allergisa-
neringsbidraget framför generella ny- och förbätt-
ringsstöd. Däremot ställer vi i en reservation gemen-
samt med Centern, Folkpartiet, Vänstern och Krist-
demokraterna upp på kravet att redan påbörjade pro-
jekt skall kunna slutföras i en takt som inte riskerar
kvaliteten på arbetet. Det innebär att slutdatum för
färdigställandet flyttas fram ett år för respektive stöd.
I ett särskilt yttrande har jag och Owe Hellberg,
Vänstern, samtidigt påpekat att regeringen inte kan
gömma sig bakom påståendet att det saknas medel till
allergisaneringsåtgärder. De arbetsmarknadspolitiska
medlen räckte till ytterligare påbackning med
0,5 miljarder kronor till förbättringsåtgärder i våras.
Nu finns det också pengar till studentbostäder. Det
handlar alltså om prioriteringar. Regeringen anser
tydligen inte att satsningen på att allergisanera skolor,
daghem och bostäder - dvs. barnens hälsa - är till-
räckligt viktig.
Jag behöver inte här upprepa situationen vad gäl-
ler utbredningen och utvecklingen av astma, allergier
och annan överkänslighet bland framför allt barn. Är
det inte vår förbaskade skyldighet att ta ansvar? Jag
undrar inte, utan jag påstår det.
Eventuellt överblivna medel från förbättringsbi-
dragen bör därför självklart flyttas över till allergisa-
neringsbidraget. Jag förutsätter dessutom att regering-
en omprövar sitt tidigare ställningstagande och åter-
kommer med ett förslag om en utökad ram för allergi-
saneringsbidraget med minst 600 miljoner kronor.
6. Bosparande är ett viktigt framtida sparande, an-
ser jag, speciellt för ungdomen. Men det måste då,
enligt min mening, kopplas till sparsystem med
mycket låga eller inga räntor på det sätt som t.ex.
JAK-banken i Sverige arbetar och så som de fram-
gångsrika tyska bosparkassorna fungerat under när-
mare 70 år.
I den bostadspolitiska utredningen kom vi inte
riktigt ända fram. Bospararna får visserligen genom
utredningens förslag en tryggare och starkare ställ-
ning. Men det som fattas är någon form av stimulans,
som kan få bosparandet att bli en prioriterad spar-
form, att få bostadssektorn att bli en robust del av vår
nationella ekonomi. Det gäller att från samhällets sida
premiera sparandet framför lånandet. Det är en viktig
princip, anser jag.
Jag har i det här sammanhanget också ställt mig
bakom yrkande 9 i Vänsterns partimotion angående
reglerna för ungdomsbosparandet. Sparformen, om
den skall fortsätta i nuvarande form, måste knytas
hårdare till utgifter för boendet och inte kunna utnytt-
jas till annat.
7. Herr talman! Utvecklingen mot ett ekologiskt
anpassat byggande går alltför långsamt. Trots en lång
rad lyckade exempel sker fortfarande huvuddelen av
bostadsproduktionen på ett sätt som inte tar till vara
möjligheterna till miljöanpassnig.
Därför måste staten ge ett fortsatt utökat stöd till
ekologiskt experimentbyggande. Ny kunskap behöver
tas fram, utvärderas och spridas. Det gäller förnybara
energislag, sol, vind, vatten och biomassa, och kom-
binationer av dessa. Det handlar om nygamla miljö-
riktiga material, olika kretsloppsanpassade va-system
och hur man bäst placerar bostäderna i förhållande till
mark, väder och vind och behov av infrastruktur.
Byggforsknigsrådet har en viktig uppgift att fylla både
vid utvecklandet av framtidens boende och vid infor-
mationsspridningen.
8. Jämställdhetsaspekter skall vägas in i all fysisk
planering, inte minst vid ny- och ombyggnad av bo-
städer och bostadsområden. Centern, Folkpartiet,
Vänstern och Miljöpartiet har en gemensam reserva-
tion om vikten av att kvinnoperspektivet inte längre
negligeras. I den bostadspolitiska utredningen finns
ett särskilt kapitel om jämställdheten där man inte
tvekar om det viktiga med jämställdhetsfrågorna och
kvinnors inflytande. Ordet "bör" har i utredningen
bytts ut mot "skall". Jag känner mig faktiskt skyldig
till det. Det kan synas som en bagatell, men det är i
själva verket avgörande för hur vårt framtida boende
skall planeras.
9. Fonden för fukt- och mögelskador har en viktig
funktion att fylla. Vart tionde småhus räknar man med
har problem med fukt och mögel. Under en tid fram
till den förste oktober i år har det utgått ett särskilt
bidrag för att minska självrisken. De pengarna, 40
miljoner kronor, togs ur den stora överenskommelsen
mellan regeringen och Miljöpartiet om allergisane-
ringsbidraget och hade effekt, men det var inte till-
räckligt.
En fukt- och mögelskada kostar ofta stora pengar
att åtgärda, och dagens regler är utformade så att
många fastighetsägare helt enkelt avstår från att vidta
åtgärder. Självrisken bör därför, som vi föreslår i vår
partimotion, maximeras till 50 % av reparationskost-
naden. Omläggningen av stödvillkoren bör finansieras
inom den ekonomiska ramen för stödet från fonden.
Dessutom måste man satsa på mer information om
stödmöjligheten. Människor i s.k. mögelhus skall inte
behöva försöka dölja sina problem - i stället skall
samhället göra det möjligt för de utsatta att snabbt
kunna åtgärda skadorna och komma tillrätta med
orsakerna.
10. Till sist, herr talman, vill jag nämna bostads-
bidragen och förändringen av dessa. I våras var jag
med på ytbegränsningarna för att på så sätt hjälpa
ungdomarna att få stöd i sitt boende. Vad gäller in-
komstgränserna var vi flera som insåg att de skulle slå
förfärligt snett. Problemet är som alltid att beslut som
inte föregås av tillräckliga konsekvensbeskrivningar
lätt får effekter som ingen vill eller kan ta ansvar för.
Jag tillhör dem som kräver en sådan här kon-
sekvensbeskrivning och utvärdering, inte minst för
barnens skull. Barnkonsekvensbeskrivningar skulle vi
för övrigt ha med i de flesta beslut vi fattar här i riks-
dagen. Om det visar sig att det enda sättet att undvika
de värsta avarterna är att i stället göra en tillfällig och
generell sänkning av alla bostadsbidrag så är det bätt-
re än att någon drabbas på ett fullständigt oaccepta-
belt sätt, enligt min mening.
Med detta, herr talman, yrkar jag särskilt bilfall
till reservationerna nr 3, 15, 21, 24 och 28. Självklart
står jag även bakom de övriga reservationer och sär-
skilda yttranden som jag har skrivit under.