Fru talman! Innan jag gick upp här i talarstolen,
och innan den här lilla skärmytslingen, satt jag och
reflekterade över hur glädjande det var att det var en
sådan bred samsyn i skolfrågorna bland de forna re-
geringskamraterna. Men trots de här krumsprången
kan det finnas visst hopp. Jag tror inte att skillnaden
är så stor.
När det gäller propositionen och betänkandet om
statsbidragen till utlandssvenska elevers utbildning
finns mycket att säga, men jag skall begränsa mig till
ett par punkter: riksinternatens finansiering och
Lundsbergs skola.
Vid en ytlig betraktelse kan man se det här som en
marginell fråga och avfärda den med att skolorna
verkar vara en gräddfil och borde kunna klara sig.
Men om man försöker tränga in i frågan så upptäcker
man att just dessa skolor är en väldigt viktig del av det
svenska skolväsendet och att det inte alls går att göra
som regeringen föreslagit: att efter en försökstid ändra
deras villkor till villkor som liknar en vanlig friskolas.
Mot detta, fru talman, kan jag anföra två skäl. Det
ena är att jag anser att villkoren och framtiden för
våra friskolor med nuvarande politik är bland de osäk-
raste jag sett på länge och kan sägas egentligen bygga
till stor del på kommuners godtycke. Detta är en farlig
väg, oaktat vad förespråkarna för Friskoleutredning-
ens gemensamma förslag än försöker låta påskina.
Det andra är att riksinternaten är - och det har sagts
av tidigare talare - en nationell angelägenhet, och då
skall den också behandlas som en sådan i stödhänse-
ende.
Också här finner jag två skäl. Det ena är att vi har
en ökad internationalisering på alla områden. Ett
ökande antal svenskar behöver arbeta i utlandet. Det
andra skälet är att det finns även andra elever här i
Sverige som behöver just denna skolform.
Självklart skall de föräldrar som väljer att, eller
måste, arbeta i utlandet då kunna känna trygghet i att
det finns internat för barnen. Detta beror inte bara på
medlemskapet i EU. Hela vårt samhälle går mot ökad
internationalisering och samverkan där gränserna
försvinner. Då måste vi värna dessa internat så att de
blir kvar. De är väsentliga, både för barnen och för
föräldrarna, men också för de företag som driver
verksamhet i andra länder.
Det andra skälet, nämligen att dessa internat också
är ett alternativ för barn som behöver komma till en
annan miljö, gör också att riksinternaten måste finnas
kvar som alternativ. Genom en blandning mellan
riksinternatbarnen och de andra barnen blir det som
på en vanlig skola, och då är det en väldigt bra form.
Sammantaget, fru talman, stärker alla de argument
som har framförts tidigare och som jag själv har suttit
och funderat på åsikten att dessa internats fortsatta
existens bör garanteras. Det framgår tydligt av våra
reservationer i betänkandet.
Det faktum att internaten är ett viktigt alternativ
får inte förhindra föräldrarna att välja också andra
alternativ. Det primära är att riksinternaten skall ges
möjlighet att vara kvar. De är en nationell angelägen-
het.
Till sist, fru talman, vill jag beröra Lundsbergs
skola och dess möjligheter. Jag kan i likhet med övri-
ga inte se något skäl till att just denna skola inte skall
ha samma villkor som de andra två riksinternaten.
Naturligtvis skall även denna skola erhålla bidrag till
internatkostnader. Detta fel borde korrigeras omgåen-
de.
För tids vinnande begränsar jag mig till ett bifall
till reservationen 1.