Herr talman! Varken jag eller någon annan i mitt
parti ifrågasätter riksinternatens kompetens och möj-
ligheter att tillgodose de behov de utlandssvenska
barnen har. Det handlar om att de får en bra, gedigen
utbildning, en trygg social situation, stimulans på
fritiden osv. Det handlar alltså om sådant som vi and-
ra föräldrar också ger våra barn.
Jag tror dock inte att riksinternaten är de enda
skolor i detta land som skulle kunna klara av denna
uppgift. Det gäller såväl utlandssvenska barn som
barn som behöver miljöombyte. Jag tycker att skillna-
den mellan de olika resonemangen är att vi sätter
barnen i centrum. Det är barnens behov som skall
vara avgörande. Därför behöver vi ett stort utbud, och
därför behöver vi ett system som kan fungera så att
statsbidraget följer den enskilde eleven.
Jag skulle inte vilja rekommendera någon jag kän-
ner som vill flytta till utlandet och som har t.ex. en
13-åring att sätta honom eller henne i ett riksinternat
där de bara får träffa sina föräldrar vid ett eller ett par
tillfällen per år. Då kan det kanske vara bättre att de
bor tillsammans med sina mor- eller farföräldrar eller
att man löser det på annat sätt. Man kan också re-
kommendera att de får sin utbildning i utlandet. Jag
visade med de siffror som Skolverket har tagit fram
att det är en femtedel av de utlandssvenska barnen
som går på riksinternat. De övriga går i skola i utlan-
det.
När det gäller tilltron till att t.ex. Gränna riksinter-
nat skall lösa problemet blir det i stället Gränna till-
sammans med staten som kommer att förhandla om
hur det skall se ut i framtiden. Jag tycker inte alls att
Göte Jonsson skall känna någon oro för riksinternatet
i Gränna.