Fru talman! Sveriges fortlöpande internationalise-
ring, den ökade konkurrensen, EU-medlemskapet och
behovet av att stärka Sveriges internationella konkur-
renskraft gör att vi i vårt land kommer att ha ett ökat
behov av internatundervisning för elever vars föräld-
rar under kortare eller längre perioder arbetar utom-
lands. Av samma skäl har Sverige behov av att kunna
erbjuda undervisning i internatform åt ett växande
antal ungdomar som av olika skäl behöver gå i denna
skolform.
För att dessa behov skall kunna motsvaras krävs
att det finns riksinternatskolor som har bredd och
kvalitet i sitt utbud. Det är också viktigt att skolan kan
rekrytera elever som kommer från den kommun som
skolan ligger i, och det är lika viktigt att elever från
glesbygd eller elever som behöver ett miljöbyte har
tillgång till dessa skolor.
Med en bredd av elever som av olika skäl går på
en riksinternatskola garanteras mångfald och öppen-
het. Därför vill vi slå vakt om och utveckla riksinter-
natskolorna Gränna, Lundsberg och Sigtuna i stället
för att avveckla dem, vilket nu regeringen indirekt
föreslår.
Det föreslås att utlandssvenska elever i princip
skall kunna välja skola och skolform. Det är bra. Det
har vi inga invändningar mot. Det är rimligt att en
elev skall kunna välja en annan skola eller skolform.
Det kan finnas släktingar, vänner m.m. som eleven
kan vara inackorderad hos.
Däremot delar vi inte majoritetens uppfattning att
ökade valmöjligheter skulle innebära att färre väljer
en riksinternatskola. Förutsättningen är förstås att
staten inte stryper dessa skolor ekonomiskt.
Vi anser att elever med föräldrar utomlands bör ha
tillgång till det sociala stöd som riksinternatet ger om
detta inte kan ordnas på annat sätt. Det är fel att tro att
en offentlig skola eller en fristående skola där eleven
har inackordering hos en familj kan ersätta en riksin-
ternatskola när det gäller elevhem, fritid, omtanke och
socialt nätverk - för inte menar väl Socialdemokra-
terna att eleverna skall driva vind för våg?
På riksinternatskolorna finns elever som inte har
möjlighet att åka hem under helgerna eller under en
hel termin. Det är under dessa omständigheter viktigt
att eleverna då inte bara får möjlighet till inackorde-
ring med tillsyn utan också har tillgång till väl inarbe-
tade elevhem med kunnig personal, ett rikt utbud av
fritidsaktiviteter m.m.
Vi får heller inte glömma bort den betydelse det
har att riksinternaten tar emot elever från närområdet.
Detta utgör en förutsättning för att riksinternaten kan
fungera som vanliga svenska skolor, vilket är grund-
tanken i att erbjuda utlandssvenska elever utbildning i
Sverige.
Det är vår uppfattning att riksinternatskolorna
även i fortsättningen skall erhålla ett schablonbidrag
för internatelever. Bidraget skall innehålla ersättning
för utbildningskostnaderna och internatkostnaderna.
Ersättningsnivåerna skall fastställas av regeringen
utifrån en bedömning av behovet av riksinternatplat-
ser generellt och kostnaderna för dessa vid respektive
skola. De skall också, liksom i dag, även i framtiden
ha en ställning som riksinternatskola.
Lundsbergs skola har blivit styvmoderligt behand-
lad av den socialdemokratiska regeringen i så motto
att den bara har fått bidrag till undervisningen och inte
till elevhemsverksamheten. Vi anser att Lundsbergs
skola skall ha samma villkor som de två andra riksin-
ternatskolorna.
Det föreslås att riksinternaten skall få bidrag för
externateleverna enligt samma regler som skall gälla
för fristående skolor. Mot bakgrund av de förslag som
Friskoleutredningen har lagt fram, vilka nu remissbe-
handlas och skall bli proposition i vår, ställer detta ett
antal frågor.
Socialdemokraterna har ju inte gjort sig kända för
att gilla fristående skolor, men här passar det helt
plötsligt att "privatisera" riksinternaten, för att nu
använda deras eget språkbruk. Men vilket regelsystem
skall gälla? Det har ju funnits två utredningar - en
som har sett över fristående skolor på grundskolenivå,
men också en som sett över fristående skolor på gym-
nasienivå.
När det gäller fristående skolor på grundskolenivå
är förslaget att lägeskommunen efter förhandlingar
skall bestämma vilka bidrag som skall lämnas. Denna
kostnad skall sändande kommuner betala. Men när det
gäller gymnasieskolan föreslår den utredningen att
hemkommunen, dvs. den sändande kommunen, efter
förhandling med friskolan skall avgöra vilket bidrag
som skall lämnas.
Här lägger man alltså i en proposition fram ett
förslag, som majoriteten i utskottet ställer sig bakom
och som gör att dessa skolor inte vet vilket regelsys-
tem som skall gälla. Det är ganska fantastiskt, fru
talman. Det vore bra om Torgny Danielsson kunde
utveckla detta under sina minuter här i talarstolen.
Dessa skolor kommer att bli utlämnade till kom-
munalt godtycke. Vad skall gälla om eleverna i läges-
kommunen vill välja den skolan? Är det då kommu-
nen som skall bestämma hur många elever som skall
gå där eller skall elever och föräldrar ha ett inflytan-
de? Det vore intressant att få veta det.
Just av dessa skäl anser vi att staten, precis som i
dag, skall fastställa och lämna bidragen per elev i
grundskolan respektive gymnasieskolans olika pro-
gram. Man kan undvika att externatelevernas hem-
kommuner får dubbelt statsbidrag, som det påstås i
propositionen, genom att göra en avräkning gentemot
den kommun som har elever i en riksinternatskola.
Socialdemokraterna talar ofta och gärna om seg-
regering när det gäller fristående skolor. Men om
riksdagen fattar de beslut som föreslås i propositionen
och i betänkandet får vi en rejäl segregering på de
skolor som i dag är riksinternatskolor. Kvar kommer
bara att bli utlandssvenska elever och elever vars
föräldrar har en tjock plånbok.
Det är vår uppfattning att ansvaret för utbildning
för de utlandssvenska barnen är en nationell angelä-
genhet. Staten stöder de svenska utlandsskolorna, och
skall göra det. Staten har också ett direkt ansvar för
den svenska utbildningen i Europaskolorna. I det
perspektivet är det också rimligt att staten även i
framtiden tar ett ansvar för och har inflytande över
riksinternatskolorna: Gränna, Sigtuna och Lundsberg.
Jag skulle slutligen, fru talman, vilja ställa ett par
frågor till Torgny Danielsson. Det är ju så att riksin-
ternatskolorna skall få en övergångsperiod om fem år
innan man tar bort benämningen riksinternatskolor.
Under tiden skall man utreda detta, säger man. Vore
det inte rimligt att man utredde riksinternatskolorna
innan man lägger fram ett förslag till riksdagen?
Den andra frågan gäller vilka konsekvenser detta
kommer att leda till. Är det så att riksinternatskolorna
kommer att få betydligt sämre ekonomiska resurser,
eller kommer resurserna att vara desamma som i dag?
Den tredje frågan är den jag nämnde tidigare: Vil-
ka regler skall gälla för riksinternaten - eftersom de
nu skall bli fristående skolor - när det gäller de elever
som kommer från grundskolan respektive från gym-
nasieskolan?
Den fjärde frågan gäller elever som behöver ett
miljöombyte; eleverna kan ju gå på riksinternatskola
av olika skäl. Vilka regler skall gälla för dem? Skall
riksinternatskolan förhandla med respektive sändande
kommun? Och vad händer då med den elev som be-
höver miljöombyte om kommunen säger nej? Vad blir
svaret då?
Det finns ett antal frågor som man inte har beak-
tat, vare sig i propositionen eller i betänkandet, och
sådana frågor tycker jag att skolorna och föräldrar och
elever har rätt att få svar på.
Avslutningsvis, fru talman, yrkar jag bifall till re-
servation 1.