Herr talman! Jag vill gå så långt att jag hävdar att
vår demokrati lider av en förtroendekris. Eftersom
kommunerna handhar så många frågor som direkt
berör människor, nära och nästan dagligdags, så är
frågorna om den kommunala demokratin viktiga, och
kanske avgörande, för hur förtroendet kan återskapas
mellan medborgarna och de offentliga institutionerna.
Självfallet har förtroendet fått sig en extra knäck
genom de oegentligheter, olämpliga uppträdanden och
uppföranden som vissa politiker har åstadkommit.
Men dessa är mycket få, och de misshälligheter och
oegentligheter som har förekommit har också beiv-
rats. I den mån som det rör sig om rent kriminella
handlingar döms de skyldiga och tvingas också att
lämna sina poster. Men de här oegentligheterna är inte
de enda orsakerna till förtroendekrisen.
Det handlar också om hur servicen fungerar, om
vilken makt invånarna känner sig ha över utveckling-
en och över sina egna liv och om hur systemet förmår
leverera vad det har ställt i utsikt. Det är många som
verkar bekymrade över läget. Det skrivs debattartiklar
och rapporter av olika slag, och frågorna debatteras
på olika ställen. Vetenskapsmännen intresserar sig för
hur vår demokrati fungerar. Inom partierna pågår
diskussioner. Vi som är förtroendevalda diskuterar
också de här frågorna i våra församlingar. Ett omfat-
tande utredningsarbete har också bedrivits under
senare år vad gäller t.ex. den kommunala demokratin.
Men väldigt litet har hittills kommit ut i form av kon-
kreta förslag och framför allt konkreta beslut. Det är
faktiskt snart dags att gå från ord till handling. Detta
gäller bl.a. en del av de frågor som behandlas i dagens
betänkande.
Jag vill peka på några mer övergripande riktlinjer
som jag anser är viktiga för den långsiktiga utveck-
lingen av bl.a. demokratin i kommunerna.
För det första tycker jag att man skall skala bort
sådana verksamheter som invånarna eller de privata
företagen både vill och kan klara själva. Vi behöver
alltså i praktiken genomföra en reell subsidiaritet.
För det andra tycker jag att man skall skala bort
sådan produktion som med fördel kan lämnas ut på
entreprenad. Självfallet skall det fattas beslut i demo-
kratisk ordning om finansiering och ordentliga riktlin-
jer för verksamheterna. Men det är inte alls nödvän-
digt, och ofta inte heller särskilt effektivt, att de för-
troendevalda församlingarna eller de offentliga insti-
tutionerna också skall organisera produktionen själva.
För det tredje tycker jag att vi skall genomföra
valfrihetsrevolutionen. Det är dags att myndigförklara
medborgarna så att de själva får göra också viktiga
val inom den offentliga verksamheten.
För det fjärde anser jag att vi måste se till att få
fler beslutsfattare som får sina uppdrag och sitt för-
troende direkt av väljarna och inte indirekt via kom-
munfullmäktige.
För det femte tycker jag att vi skall ge professio-
nen, dvs. de anställda, långt större makt att själva
organisera och styra sitt arbete inom ramen för givna
mål för verksamheten.
Oavsett vad man tycker i sak om de olika förslag
som sjukvårdsprofessionen framför om sjukvårdens
organisation i en DN-artikel häromdagen borde den
svidande kritik och brist på förtroende som där fram-
förs vara en väckarklocka för oss alla om att allt inte
står rätt till.
Herr talman! Betänkandet är ganska begränsat i
mitt nu redovisade vidare perspektiv. Min förhopp-
ning är att riksdagen i framtiden vågar ta upp detta
vidare grepp.
Några av förslagen i betänkandet, bl.a. de som
Folkpartiet har fört fram, faller inom ramen för de här
principerna. Mindre kommuner och fler kommundel-
ningar tillsammans med direktvalda stadsdelsnämnder
och kommundelsnämnder skulle t.ex. ge fler direkt-
och förtroendevalda män och kvinnor. Alla känner vi
till de hemska - så vill jag kalla dem - siffrorna för
den dramatiska nedgången av antalet förtroendevalda
i Sverige.
De här förslagen skulle ge fler möjligheter att veta
vilka som fattar besluten - beslutsfattarna kommer
närmare väljarna. Men de skulle också, i och med det
nya personvalsinslaget, ge en känsla av att den förtro-
endevalda har ett mer direkt ansvar gentemot sina
väljare.
Fru talman! Vi har sett alltfler partier i kommun-
fullmäktigeförsamlingarna. En del åker ut och in. Det
är inte lika lätt som det var tidigare att bilda funge-
rande majoriteter. Vi har också sett situationer där det
har varit svårt att upprätthålla eller behålla en, kanske
med stor möda hopsnickrad, majoritet. Detta är en ny
företeelse i vårt land.
Det finns inga möjligheter att lösa upp en sådan
politisk situation av mer komplicerat slag som på ett
visst sätt kanske påminner om en regeringskris. Vis-
serligen kan man sedan en tid tillbaka ändra nämn-
dernas sammansättning om majoritetsförhållandena i
fullmäktige skulle ändras. Men det räcker inte. Det
borde finnas samma möjligheter som här i riksdagen
till en förtroendeomröstning, till ett upplösningsinsti-
tut och till att gå ut till väljarna och begära ett nytt
förtroende. Inte minst gäller detta mot bakgrund av de
längre mandatperioder om fyra år som vi numera har.
Jag tycker att kommunerna är för viktiga och de
handhar för stora och viktiga frågor för att det inte
skall finnas ett system som gör det lättare att bilda
fungerande majoriteter ute i kommunerna så att de
kan styras på ett klarare sätt.
Herr talman! Det visar sig ju här på talarlistan att
de flesta partier, förutom Socialdemokraterna, har
någon reservation knuten till det här betänkandet. Jag
tycker att det finns en tendens i reservationerna som
talar om att man skall flytta ned besluten. De skall
komma närmare folket. Väljarnas vilja skall få ett
bättre genomslag.
Men Socialdemokraterna är emot detta. Det tycker
jag visar på en gammal, traditionell, historisk tendens
hos Socialdemokraterna att det är bättre att vi förtro-
endevalda fattar besluten och ju högre upp man kom-
mer, desto bättre beslut fattas. Man är rädd för att låta
medborgarnas åsikter få ett ordentligt genomslag i
utvecklingen av vårt samhälle. Jag beklagar djupt att
det inte, trots de många signaler om kris som vi får,
har påverkat inställningen i det socialdemokratiska
partiet.
Herr talman! Jag inskränker mig till dessa kom-
mentarer till betänkandet och yrkar bifall till reserva-
tion 5 om direktvalda stadsdels- och kommundel-
snämnder.