Herr talman! De inledande talarna har varit inne
på att vi i vårt land har något av demokratins kris, och
det är lätt att hålla med om detta. Många människor
stiger av från sina uppdrag, kanske främst kvinnor och
ungdomar som inte längre tycker att det är menings-
fullt att jobba politiskt i våra kommuner och landsting
samt även här i riksdagen. Vi har ett antal kommunala
skandaler - Gävle, Motala m.fl. - som undergräver
förtroendemannarollens och det politiska arbetets
anseende. Det är nog inget tvivel om att de flesta i dag
är eniga om att detta är ett bekymmer för alla oss som
tror på demokratin och vill utveckla den.
Utredningar i de här frågorna, som Lokaldemo-
kratikommittén och Ungdomspolitiska kommittén, har
kommit och gått. Nu skall en ny utredning, Demokra-
tiutredningen, med Bengt Göransson som ordförande
fundera på vad man kan göra för att förbättra den här
situationen.
Jag är litet orolig över att vi låter utredningar arbe-
ta och lägga fram förslag, som sedan läggs ned i en
byrålåda eller sopas bort. Exempelvis förefaller Ung-
domspolitiska kommitténs förslag nu tyvärr hålla på
att gå den vägen. Jag tycker att det är beklagligt att vi
i utskottet inte har kunnat enas om att komma litet
längre när det gäller t.ex. kommundelningar och di-
rektval till stadsdelsnämnder och kommundelsnämn-
der.
Herr talman! Människors engagemang för sam-
hällsfrågor skall innebära att de har möjlighet att vara
delaktiga i en demokratisk process. Beslut måste föras
ned till en nivå som ligger nära dem som berörs. De-
centralisering måste vara ledstjärnan för utvecklandet
av inflytande och ansvar. Det är när människor känner
att de har möjlighet att vara med om att påverka och
ta ansvar som deras engagemang tas till vara och även
växer. Detta utvecklar demokratin och är även till
gagn för samhället. Att beslut tas i dialog och efter
samtal ökar förankringen och legitimiteten.
Centerpartiet verkar för en sådan här utveckling,
för ett ökat lokalt inflytande. Det kan ske genom
kommundelningar, direktvalda kommundelsnämnder
och på många andra sätt. Det kan också exempelvis ta
sig uttryck i brukarstyrelser, som håller på att inrättas
på sina håll.
Men det gäller också att föra över mer av beslut
från riksnivån, från regering och riksdag, till kommu-
ner och län. Centerpartiet vill flytta makt från den
centrala statsmakten, närmare människorna. Makten
måste också öka på regional nivå. Vi har från vårt
parti medverkat och varit pådrivande till de försök
med läns- och regionfullmäktige som nu är på väg att
genomföras på några håll i landet. Låt mig ägna en del
tid åt att diskutera den regionala demokratin, eftersom
vi från vårt parti har haft motioner i de här frågorna.
Vi menar att man med regionfullmäktige kan öka
förutsättningarna för decentralisering av beslut från
stat till både region och kommun, liksom från region
till kommun. Detta är en angelägen reform, som med
kraft skulle kunna vitalisera den lokala och regionala
demokratin. Med läns- eller regionfullmäktige ökas
förutsättningarna att föra över mer befogenheter till
kommunerna.
Sverige har nu delats in i myndighetssektorer sna-
rare än i regioner. Därmed har också den demokratis-
ka insynen och inflytandet samt det demokratiska
ansvaret uttunnats. Det är en viktig demokratifråga.
En stark sektorisering med små möjligheter till lokalt
inflytande påverkar legitimiteten i fattade beslut på ett
negativt sätt. Vi tycker att detta borde brytas. Alltför
snäva och stela myndighetsgränser måste luckras upp.
Samverkan och samordning mellan olika verksamhe-
ter måste underlättas samtidigt som det politiska infly-
tandet ökar.
De kraftiga organisatoriska förändringar som har
gjorts i olika offentliga verksamheter under senare år
gör en länsdemokratireform ännu mer angelägen. Den
skulle ge ökade förutsättningar för en effektivare
samordning. Utökad länsdemokrati med direktvalda
regionfullmäktige ger regionerna större ansvar för
regional samhällsplanering och förbättrar möjlighe-
terna att skapa ekonomiskt effektivare verksamheter.
Centerpartiet anser att försöksverksamheten med
regionfullmäktige bör utvärderas med sikte på att
riksdagen skall kunna fatta beslut om ett rikstäckande
system med regionalt självstyre med ikraftträdande i
samband med valet år 2002. Det bör enligt vår me-
ning också bygga på direktvalda regionfullmäktige.
Med hänsyn till att en grupp nu skall följa och ut-
värdera den försöksverksamhet som är på gång har vi
varken drivit förslagen i de aktuella motionerna eller
reserverat oss på den här punkten, men vi är starka
anhängare av en ytterligare utveckling av regionde-
mokratin i vårt land.
Låt mig så övergå till att diskutera kommundel-
ningar, kommundelsnämnder och den kommunala
demokratin.
Från vårt parti vill vi ge den lokala nivån nyckeln
till skapandet av framtidens samhälle. I lokalsamhället
kan medborgarna samverka för att skapa levande
demokrati och mänsklig omtanke. Samtidigt kan re-
surserna utnyttjas mer effektivt och med mer ansvar
närmare människorna.
En stärkt lokal och regional nivå leder till politiska
beslut närmare människorna men också till mer av
personligt ansvar. Här kan människorna och medbor-
garna visa större solidaritet än enbart via skattsedeln.
Som föräldrar har vi alla ansvar för att våra barn
lär sig läsa. Som medmänniskor har vi ett ansvar att
hjälpa äldre och sjuka ut ur isolering och ensamhet.
Gemensamt kan vi hjälpas åt att lotsa människor till
arbete i stället för bidrag. Genom att öppna stängda
dörrar och fördragna fönster tar vi ett ansvar för att
våld och droger inte tar över på gator och torg. Vi
måste alla vara beredda att lägga tid och engagemang
på att hjälpa andra som behöver vårt stöd.
Den enskilde, familjen, gårds-, villa- eller byafö-
reningen och kommunen skall bestämma mer. Staten
och EU skall bestämma mindre. Staten skall ha mind-
re makt, de lokala samhällena större makt. Men då
måste också de formella möjligheterna finnas. Det är
därför vi från Centerpartiets sida är positiva till att
öppna möjligheterna ytterligare för kommundelning-
ar, direktvalda kommundelsnämnder och andra åtgär-
der som kan stärka demokratin.
Jag tror inte att det är någon tvekan om att de
kommunsammanslagningar som ägde rum framför allt
på 1970-talet har haft en negativ inverkan på den
kommunala demokratin. Som flera har varit inne på
tidigare, herr talman, har antalet förtroendevalda
minskat starkt och medborgarnas möjlighet till insyn
och påverkan försvårats. Samtidigt har det blivit svå-
rare att förena yrkesarbete med kommunala uppdrag.
Verksamheten har byråkratiserats och tjänstemännen
har fått ett allt större inflytande.
Att dela kommuner är en möjlighet som bör ut-
nyttjas för att föra beslut närmare de människor som
berörs av besluten. Jag tror att det ökar intresset för
kommunalpolitiken och det ger demokratin större
spelutrymme. Människors naturliga engagemang i den
verksamhet som de berörs av skall tas till vara. Det
kommer att förbättra kvaliteten i de verksamheterna.
Det krävs då tydliga direktiv från riksdagen och
kammaren och också från regeringen för att stödja att
man öppnar möjligheten att få fler kommuner och
kunna dela kommuner. Jag tycker att en kommun
skall kunna delas om en majoritet av invånarna i
kommunen så önskar. Lagen om kommunal skatteut-
jämning t.ex. bör också utformas så att kommundel-
ningar underlättas.
Riksdagen bör enligt vårt partis uppfattning anta
ett reformprogram för kommundelningar för att vara
beredd att driva på utvecklingen. Det har inte hänt så
särskilt mycket på nästan 20 år. Det är ett tiotal kom-
muner som har delats sedan 1979 när Centerpartiet
och dåvarande kommunministern Karl Boo medver-
kade till att man öppnade den möjligheten.
Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 1 i betän-
kandet, när det gäller kommundelningar.
Så några ord om direktval till stadsdels- och
kommundelsnämnder. Jag kommer själv från en
kommun, Hudiksvalls kommun, där jag har varit
verksam och fortfarande är aktiv som fullmäktigele-
damot och där jag tidigare varit kommunalråd, där
man har och i många år har haft kommundelsnämn-
der. Där kan man se både för- och nackdelar med den
här modellen. Jag tror att det vore av stor betydelse
om man öppnade möjligheterna att direktvälja kom-
mundelsnämnderna för att ge dem ökad legitimitet
och ökad styrka.
Den risk som har påpekats för att det kan bli skill-
nad mellan den politiska ledningen och majoriteten i
en kommundelsnämnd tror jag är starkt överdriven.
Jag tror att detta skulle vara vitaliserande för demo-
kratin och öka engagemanget hos människor.
Det är en paradox att vi i vår lilla kommun, Hu-
diksvall, faktiskt har en liten kommundelsnämnd som
är direktvald - inte formellt, men i praktiken - nämli-
gen Svågadalsnämnden uppe i Bjuråker. Där har man
i ett försök låtit människor utan partipolitiska bind-
ningar nominera och välja ledamöter i Svågadal-
snämnden. Sedan bekräftade kommunfullmäktige
valet i ett formellt beslut.
Jag tror att det är onödigt krångligt. Riksdagen
borde öppna möjligheten att göra det enklare så att vi
kan ha direktval till kommundelsnämnder.
Med dessa ord, herr talman, yrkar jag bifall till re-
servation nr 1 och reservation nr 5 i konstitutionsut-
skottets betänkande nr 4.