Herr talman! Jag tror också att det kan skapa pro-
blem med en sådan modell. Men jag tror framför allt
att vi i Sverige är väldigt ovana vid denna modell. Det
indirekta partisystem som vi har utvecklat under det
här seklet var inte heller alldeles lätt att sjösätta. Det
tog lång tid innan man fick det att fungera. Nu kan
man säga att det, delvis åtminstone, har nått vägs
ände. Om man skall sjösätta ett system där folk direkt
kan vara med och besluta, i större utsträckning än i
dag i alla fall, kommer det säkert också att ta en del
tid innan man får det att fungera bra.
Det behövs naturligtvis regler omkring detta. De
reglerna har vi ju inte i dag. Det ser vi bl.a. på de
folkomröstningar som vi har haft i Sverige. Det bris-
tande regelsystemet kring folkomröstningar har varit
ett väldigt problem. Det finns ju rätt många exempel
från andra länder på att man faktiskt kan skapa möj-
ligheter som är rimliga, så att man kan få det här att
fungera.
Jag tycker att var och en bör ställa sig den grund-
läggande frågan: Vad är demokrati? Vad innebär det
här folkstyret som vi egentligen är ute efter? Är det att
försöka att genom ett indirekt system förädla folkets
råa, brutala synpunkter och åsikter till något slags
civilisation i konstitutionsutskottet och riksdagen?
Eller är det att försöka få ett folks åsikter och kunska-
per att omvandlas i konkret politik?