Herr talman! Vi diskuterar ett betänkande som
heter Kommunala demokratifrågor. Det rör ganska
många olika, intressanta och viktiga frågor som på
olika sätt skulle kunna tänkas stärka den kommunala
demokratin i Sverige.
Många har här i debatten tagit sin utgångspunkt i
den kris som vi har i den svenska demokratin. Jag
tycker definitivt att så är fallet och att den stora upp-
giften för ett politiskt parti, i alla fall för Miljöpartiet,
under de närmaste decennierna kanske är att just
försöka lägga manken till för att på något sätt kunna
återupprätta demokratin, folkstyret och tron på politi-
ken och dess möjligheter. Det är en av anledningarna
till att vi i Miljöpartiet har arbetat mycket med demo-
kratifrågor och har en del ganska radikala förslag för
att åstadkomma en förändring och en stärkning av
folkstyret.
Jag tror att de flesta inser de allvarliga symtomen
och problemen, eftersom sjukdomstecknen är ganska
uppenbara. Men steget därifrån till att se var orsaker-
na egentligen ligger är ganska långt. Där är vi ganska
oense, och det är väl det som är orsaken till att ingen-
ting händer. Jag tror att de flesta av oss här i riksda-
gen och andra i det svenska samhället har märkt att
den politiska demokratin befinner sig i ett utomor-
dentligt svårt läge, men väldigt litet har hänt. Nya
utredningar föds däremot på löpande band.
I en kommentar till den senaste demokratiutred-
ningen säger Konstitutionsutskottets vice ordförande i
dag i en lokaltidning här i Stockholm att den inte kan
lösa problemen därför att direktiven är så begränsade
att möjligheterna att göra de ordentliga författnings-
förändringar som skulle krävas är väldigt små.
Därför är ett politiskt krav, som jag tycker är väl-
digt aktuellt och viktigt, att få till stånd en författ-
ningsutredning. Det finns några stora och viktiga
frågor med växande krav på förändringar som en
sådan författningsutredning skulle kunna ta som ut-
gångspunkt för sitt arbete. Det gäller t.ex. frågan om
folkomröstningar, att få till stånd beslutande folkom-
röstningar och ett folkinitiativ. LO och Miljöpartiet
har nu en alltmer likartad syn på behovet av en för-
ändring. Det handlar också om frågor som kommuna-
la nyval och att på olika sätt föra in ett medborgarini-
tiativ.
De kanske största förändringar som jag tycker be-
höver göras gäller just kommunala och nationella
folkomröstningar samt att på olika sätt få in ett direkt
deltagande från medborgarna i större utsträckning.
Det kan ske genom exempelvis ett medborgarinitiativ,
som Miljöpartiet har motionerat om. Demokratiut-
vecklingskommittén föreslog ganska nyligen just
detta.
I vår motion kräver vi att medborgarna i olika
kommuner skall ha rätt att lägga fram förslag direkt i
kommunfullmäktige och att förslagen skall tas upp
och behandlas av kommunfullmäktige. KU:s majoritet
svarar att förslaget inte kan bifallas därför att frågan
bereds av regeringen just nu. Samtidigt kan vi läsa i
betänkandet att regeringens beredning är färdig. Re-
geringen säger redan nu att man inte kommer att lägga
fram något förslag om medborgarinitiativ. Det enda
lilla argument som KU:s majoritet lyckas samla sig
kring i den frågan faller redan när man läser betän-
kandet, därför att denna fråga är färdigbehandlad av
regeringen. Jag tycker att det måste vara besvärande
för ett parti, t.ex. Socialdemokraterna, att inte kunna
ta ställning i en så aktuell och viktig fråga som nyli-
gen har utretts. Vill man inte köpa tanken om att stär-
ka medborgarnas möjligheter att påverka, tycker jag
att man åtminstone borde försöka samla sig till en
motivering i stället för att bara inge osäkerhet och
förvirring och därigenom komma ifrån alla förslag till
lösningar som finns på bordet.
En fråga som Miljöpartiet också driver är kommu-
nala folkomröstningar - att få kommunala folkom-
röstningar att bli beslutande, att få till stånd ett ge-
nomslag av kommunalt folkinitiativ. När det gäller
folkinitiativet har vi fått en förändring i kommunalla-
gen som innebär att om man samlar 5 % av namnen i
en kommun får man upp frågan om en kommunal
folkomröstning på kommunfullmäktiges bord. Men i
samtliga fall hittills har kommunfullmäktige sagt nej.
Detta är ett mycket stort demokratiproblem. När
människor samlar sig i ett agerande för att få till stånd
en demokratisk process, avslås det av det existerande
etablissemanget, dvs. av majoriteten i kommunfull-
mäktige.
Vi föreslår att man skall lägga ribban högre. Man
skall lägga den på 10 % i stället. Det skall inte vara
hur enkelt som helst att få till stånd den här typen av
folkomröstningar i kommunerna. Det skall krävas ett
verkligt engagemang från många människor. Men när
man väl har kommit dit, skall det också ha genomslag.
Då skall det bli en kommunal folkomröstning, och
denna kommunala folkomröstning skall dessutom
vara beslutande, anser vi. Då kan man tala om att man
har lyckats åstadkomma en förstärkning av vanliga
människors möjligheter att påverka besluten.
Jag tror ju att just den här reaktionen, som är den
helt vanliga och som har förekommit i nästan alla fall
från kommunpolitikerna, också i sig är ett tecken, ett
bevis, på krisen för det indirekta partisystem som vi
har i Sverige.
Alla de stora partierna, de gamla partierna, förlo-
rar ju medlemmar konsekvent, år efter år. Vi som har
kommit i stället, vi som växer - i någon omfattning i
alla fall - har inte alls lyckats förmå ersätta denna
skillnad. Det finns alltså en partiernas kris. Det tror
jag egentligen att alla är väldigt medvetna om. Både
kommunalt och nationellt är det allt färre människor
som engagerar sig.
Vi hamnar snart i en situation där det inte längre
är möjligt att legitimera politiken och förtroendet för
politiken med en intern process inom partierna. Det
blir ju bara en process där besluten förankras genom
medierna, i mediernas offentlighet. Underlaget är
sammantaget så litet i partierna att det berör en allde-
les för liten del av befolkningen för att man skall
kunna säga att det här är ett tungt förankringssätt i det
nationella politiska systemet.
Att komma runt det här problemet är inte lätt. Att
återupprätta tron på partierna blir en väldigt lång och
svår process. Men möjligheten att åtminstone återupp-
rätta tron på demokratin tror jag ligger i att stärka
enskilda människors möjlighet att påverka direkt,
alltså genom direkt demokrati. Folkomröstningar kan
vara en metod, men det kan också ske direkt genom
medborgarinitiativ.
Det kan också ske genom de andra, kanske litet
mindre omfattande, krav som ligger i det här betän-
kandet. Det gäller t.ex. att vi får direktval till kom-
mundelsnämnder. Det innebär också en förstärkning
av människors möjlighet att påverka i sin närhet.
Detsamma gäller inrättandet av en institution om
kommunalt nyval. Det tror jag kan ha en betydelse.
När den kommunala politiken inte längre fungerar,
när en kommunal majoritet inte längre kan prestera
och samla sig till att fungera som en lokal regering, då
bör möjligheten finnas att faktiskt be väljarna att ta
ställning igen.
Jag tycker att exemplen i Motala och Gävle är ty-
pexempel. När själva grunden, den ledning som man
en gång har valt, försvinner och måste ersättas, bör
man rimligtvis också fråga väljarna igen om vilka som
skall ersätta. Det bör, tycker jag, ligga i just den här
moderata tanken att stärka personvalet. Människorna
har ju, särskilt kommunalt tror jag, stor betydelse för
hur politiken bedrivs. Det är inte bara partierna som
avgör. Det är det inte heller på nationell nivå, menar
jag. Men just på lokal nivå har det kanske särskilt stor
betydelse vilka människor man väljer. När det visar
sig att det finns en röta i ledningen och att människor
måste avgå, då bör det också följas upp. Det bör åt-
minstone finnas en möjlighet att anordna ett nyval för
att ersätta ledningen.
Det finns också en reservation om att inrätta ut-
jämningsmandat ute i kommunerna. Jag tror att Ken-
neth Kvist var uppe och pratade litet grand för den
saken. Jag tycker att man ser det här på fel sätt. Pro-
blemet när det gäller bristande representativitet i
parlamentet är ju den valkretsindelning som vi har i
dag. Trots att ett parti får fler röster än ett annat, får
det parti som har färre röster kanske fler mandat i
fullmäktige.
Det är en form av manipulering av röstresultat
som man har lyckats genomföra från vissa partiers
sida på grund av den här ordningen att man kan ha en
kommunal valkretsindelning. Jag tycker inte att det
finns någon anledning att bevara detta. Det rimliga är
att helt avskaffa valkretsindelningen, för det är roten
till det här systemet. Då åstadkommer man också en
representativitet som är direkt och riktig i förhållande
till valresultatet och till hur folk har röstat.