Fru talman! Mats Sander inledde sitt anförande med att tala om sin slips. Jag får väl inledningsvis säga att han valde en snygg färg på slipsen eftersom den är röd.
För mig som Vänsterpartist är den riktigt stora utmaningen när det gäller mänskliga rättigheter, läget i världen och svensk utrikespolitik att vi måste stärka kvinnors mänskliga rättigheter. För ett par år sedan var jag med RFSU i Tanzania och besökte bland annat en förlossningsklinik och en ungdomsmottagning. Vi fick se framgångsrika projekt som finansierades med bistånd och med den tanzaniska regeringens medel, men vi fick också höra fruktansvärda historier om hur kvinnor förblödde i byarna under sin graviditet på grund av att det saknades barnmorskor och läkare. Vi hörde historier om hur kvinnor och unga flickor dog efter att ha genomfört en illegal abort genom att föra upp en galge i sitt underliv.
Det man underströk när vi träffade människor runt om i Tanzania var att detta inte bara var en jämställdhetsfråga utan också en grundläggande fråga om utveckling för Tanzania. Man frågade sig: Hur ska vi tanzanier få till stånd en ekonomisk utveckling så länge våra unga kvinnor förblöder i byarna och på våra bakgator?
Tyvärr kan man konstatera efter fyra år med den borgerliga regeringen att detta har varit en vit fläck i er utrikespolitik. Mycket kan sägas om Carl Bildt, men någon förkämpe för aborträtten har han knappast varit. Det har inte bara gällt retoriken utan även politiken. Ni har skurit ned på stödet till UNFPA, FN:s familjeplaneringsprogram. Ni har skurit ned på stödet till Unifem och IPPF. På den stora översynskonferensen om Kairodeklarationen i Addis Abeba i oktober valde man att inte delta, och till konferensen Women Deliver om mödradödlighet har Gunilla Carlsson valt att lämna återbud.
Varför väljer ni så tydligt att ignorera kvinnors mänskliga rättigheter?