Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservationerna nr 3 och nr 14.
När vi diskuterar mänskliga rättigheter skulle jag vilja ta upp perspektiven på den svenska landkoncentrationen. Flera av mina kolleger på den rödgröna sidan har här nämnt flera av de länder där Sverige i denna process har dragit sig ur. Honduras och Nicaragua är två av de länderna. Det är Vietnam, Sri Lanka och många andra länder.
Medan regeringen, inte minst Moderaterna, vid flera tillfällen har formulerat sig starkt och tydligt när det gäller mänskliga rättigheter kan man fundera på vad detta får för konsekvenser när det gäller människors yttrandefrihet till exempel i Vietnamn, de politiska rättigheterna i Vietnam, kvinnornas rättigheter, kampen för och rätten till abort i länder som Honduras och Nicaragua. Vi kan titta på konflikten i Sri Lanka. Carl Bildt var ena stunden sugen på att åka, men när han inte fick visum skulle vi lägga ned vår ambassad och dra in biståndet.
Man frågar sig: Hur fortsätter engagemanget för mänskliga rättigheter i de här länderna? Det kan väl inte vara så att vi har ett engagemang för rättigheterna i dessa länder bara så länge vi lämnar bistånd där?
Vad jag har sett är att det har skett en ganska dramatisk förändring av våra perspektiv på dessa länder. Jag skulle vilja ställa frågan: På vilket sätt fortsätter engagemanget för mänskliga rättigheter i Sri Lanka?
Jag har pratat med oppositionen i Sri Lanka, tamilerna. Samtidigt som Carl Bildt tidigare har gjort ganska kraftfulla uttalanden har engagemanget i stort sett totalt avstannat från svenskt håll. Det är mycket möjligt att ni som är här i kammaren har information som ni kan delge oss i dag om på vilket sätt framför allt Moderaterna, som har hand om Utrikesdepartementet, fortsätter sitt engagemang. Jag kan inte se det.
Det är samma sak med Vietnam. Inte minst Folkpartiet ville att vi skulle dra oss ur engagemanget i Vietnam, som man tycker är en diktatur. Okej, då drar vi oss ur. Men på vilket sätt fortsätter engagemanget för mänskliga rättigheter i Vietnam?
Ska det svenska engagemanget för mänskliga rättigheter i dessa länder nu vara förminskat till pressmeddelanden från Regeringskansliet eller interna partikongresser i Sverige? Ni har ju dragit oss ur de här engagemangen, där vi var proaktiva med svenska projektmedel, stödde oppositionsaktivister i dessa länder, hjälpte till med jurister och hjälpte till i kampen för mänskliga rättigheter. Nu har ni chansen att redovisa: På vilket sätt fortsätter engagemanget i Nicaragua, i Honduras, i Sri Lanka och i Vietnam? Ni har alla möjligheter att ta replik på mig och redogöra för detta för dem som sitter här uppe på läktarna. Ge mig en kort och koncis redogörelse!
Det var ganska intressant att lyssna på Hans Lindes fråga till Mats Sander. Han sade så här: På vilket sätt och när har Carl Bildt tagit upp kvinnors rättigheter? Nämn något sammanhang! Då säger Mats Sander: Regeringen har gjort otroligt mycket i många sammanhang.
Men det konstiga är att han inte kunde nämna ett enda sammanhang. Det tycker jag är ganska talande. Nu får du en chans till. Tala om när och var Carl Bildt har tagit upp kvinnornas rättigheter?