Fru talman! Det första som jag kommer att tänka på är det som Mats Sander sade till mig förut, nämligen att vi inte hela tiden är överens på den här sidan. Men det är naturligtvis så att ni inom allianspartierna inte heller är överens alla gånger när det gäller utrikespolitik eller någonting annat utan också kompromissar. Det är det som du ger uttryck för, Karin Granbom Ellison, att du naturligtvis är tvungen att kompromissa i den här frågan.
Vi menade att vi ville ha en starkare skrivning i betänkandetexten och har därför skrivit en reservation av just den anledningen. Att du inte vill ställa dig bakom den beklagar jag. Men vi har i alla fall gjort det just för att lyfta fram frågan lite extra.
Det som jag egentligen är ute efter är att jag inte har uppfattat från regeringens sida att man kommer att göra någonting speciellt för att få EU att dra in biståndet eller att använda biståndet som påtryckningsmedel. Jag skulle vilja att du och de andra i Dawit Isaak-gruppen påverkar alliansregeringen att faktiskt använda sig av detta medel. Vi har EU till någonting i alla fall. Då ska vi använda oss av EU när det går.
En annan sak som jag tänker på är det du, Karin, sade om förhållandena i Eritrea och om hur det ser ut för befolkningen där. Jag kan inte låta bli att tala om att vi, även om vi inte gör det lika mycket numera, faktiskt skickar tillbaka människor - regimkritiker och andra - till Eritrea. Jag nämner det för att vi ska få lite perspektiv på vad som görs. Vi menar att brotten mot mänskliga rättigheter i Eritrea är enorma. Ändå skickar vi alltså tillbaka människor dit.