Fru talman! Så har vi då ännu ett betänkande om mänskliga rättigheter att debattera. Det är ett betänkande som behandlar ett antal motioner från den allmänna motionstiden höstarna 2007, 2008 och 2009. Motionerna tar upp mänskliga rättigheter, eller snarare avsaknaden av mänskliga rättigheter, i ett antal länder runt om i världen.
Jag vill, fru talman, inledningsvis säga att vi socialdemokrater naturligtvis står bakom de sex reservationer som vi har väckt tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, men jag vill yrka bifall till reservationerna som rör punkterna 3 och 17, alltså SRHR-frågor och Kina.
Fru talman! En förutsättning för demokrati är att vi alla respekterar de mänskliga rättigheterna. Därför måste vi alltid stå upp för de mänskliga rättigheterna var än i världen de kränks. Vår röst ska vara lika skarp mot oförrätter oavsett om de begås av en stormakt, en diktatur, ett litet land eller av en annan aktör. Kampen och protesterna mot diskriminering på grund av kön, etnicitet, sexuell läggning, funktionshinder eller religion måste föras både nationellt och internationellt. Även de fackliga rättigheterna behöver stärkas på många håll i världen. Kvinnorna är i majoritet när det gäller jordens befolkning, och även om det är så har kvinnorna, och inte minst barnen, en mycket utsatt situation i många länder. Kvinnors rättigheter kränks ständigt.
Omsorgen om och försvaret av de mänskliga rättigheterna är en mycket central del i den socialdemokratiska utrikespolitiken. Därför ser vi med oro på hur den borgerliga regeringen vid ett flertal tillfällen har marginaliserat frågan om just mänskliga rättigheter.
Alltsedan FN:s allmänna förklaring av de mänskliga rättigheterna tillkom 1948 har rättigheterna slagits fast i ett stort antal internationella konventioner. Det handlar om bland annat ekonomiska, sociala, kulturella och förstås politiska rättigheter. Det handlar också om tortyr, rasdiskriminering, människohandel, diskriminering av hbt-personer, av kvinnor och av barnets rättigheter.
Regimer som kränker de mänskliga rättigheterna försvarar sig ofta med att just deras länder har särskilda förhållanden som gör kränkningarna befogade eller med att mänskliga rättigheter inte får hindra utövandet av traditionella kulturella sedvänjor, till exempel beträffande kvinnors och flickors ställning, vilket vi socialdemokrater aldrig kan acceptera. Det kan aldrig nog upprepas att mänskliga rättigheter aldrig får inskränkas av vare sig stater eller andra aktörer.
Fru talman! Dödsstraff, tortyr och misshandel utgör några av de mest motbjudande kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. Kina stod ensamt för runt 70 procent av alla verkställda dödsdomar 2008. Även om mycket går åt rätt håll i Kina och den ekonomiska utvecklingen är blomstrande är landet fortfarande en av världens mest hårdföra diktaturer. Situationen för mänskliga rättigheter är under all kritik. Detta kommer min kollega Ameer Sachet att tala mer om i sitt anförande.
Dödsstraffet är alltid oacceptabelt, men vi vill särskilt rikta vår avsky mot de stater som avrättar barn, exempelvis Iran. Det måste, fru talman, vara en tydlig svensk hållning att fördöma detta. Där bör regeringen vara mycket tydlig.
De mänskliga rättigheterna kränks också i det amerikanska fånglägret Guantánamo. För alla regeringar som säger sig sätta skyddet av de mänskliga rättigheterna högt på dagordningen borde det vara självklart att kräva lägrets omedelbara stängning. Att världens enda kvarvarande supermakt öppet och medvetet kränker de mänskliga rättigheterna har försvårat arbetet för de mänskliga rättigheterna i världen. Vi socialdemokrater beklagar att Sveriges utrikesminister inte i vare sig årets eller fjolårets utrikespolitiska deklaration med ett enda ord nämnde Guantánamo - detta samtidigt som regeringen hävdar att Sverige ska vara en tydlig röst i världen för mänskliga rättigheter och att man höjer ambitionen på området. I konsekvens med det, fru talman, bör Sverige agera för att en stängning av Guantánamo kan ske under 2010.
Vi socialdemokrater kände djup oro, fru talman, när statsminister Fredrik Reinfeldt uttalade att han som regeringschef inte tar upp enskilda fall av kränkningar i bilaterala samtal. Om detta hade blivit regeringens hållning hade det inneburit en förändring i svensk utrikespolitik som vi inte vill se. En av styrkorna i det svenska arbetet för mänskliga rättigheter har varit just att vi har kunnat kritisera såväl stater som gerillarörelser och kombinera det med ett genuint engagemang för den enskilde som drabbas.
Fru talman! Vi anser att det är en regeringschefs skyldighet att synliggöra om svenska medborgare utomlands får sina mänskliga rättigheter kränkta. I Etiopien sitter oppositionsledaren Birtukan Mideksa, före detta domare och den första kvinnliga partiledaren i Etiopien, fängslad. Vi socialdemokrater kräver att hon friges och att den svenska regeringen tar initiativ för att stödja hennes sak.
Än en gång, fru talman, finns det anledning att ta upp Dawit Isaaks helt oacceptabla situation. Alltsedan 2001 har han suttit fängslad i Eritrea utan rättegång och utan kontakt med omvärlden, vilket jag är övertygad om att vi alla fördömer.
Det är inte bara viktigt utan alldeles nödvändigt att Sveriges regering ökar trycket i den tysta diplomatin samtidigt som man måste ta upp bristen på de mänskliga rättigheterna, inklusive inskränkningarna av yttrandefriheten, i alla bilaterala kontakter med företrädare för Eritrea likaväl som via multilaterala organisationer och kräva att alla politiska fångar släpps fria och ett omedelbart frisläppande av Dawit Isaak. Vi anser också att Sveriges regering bör utse en hög företrädare med erforderlig kompetens och erfarenhet som sänds till Eritrea för att sköta förhandlingarna på plats.
Fru talman! Att prata om mänskliga rättigheter utan att gå in på kvinnors rättigheter är en omöjlighet med tanke på rådande förhållanden i en stor del av världens länder. Här finns det oerhört mycket övrigt att önska.
Kampen mot mödradödligheten, en av de största tragedierna i vår tid, är ett område som bör lyftas fram. Millenniemålens delmål 5 anger att just mödradödligheten ska och måste minskas. Men något avgörande har tyvärr inte skett på området, och målet kommer dess värre inte att uppnås till 2015.
EU är i dag den största bidragsgivaren till utvecklingsländerna genom 64 procent av det internationella utvecklingsbiståndet. Men stödet till familjeplanering och basal hälsovård till kvinnor och mödrar har minskat med 7,8 procent, vilket inte är acceptabelt. En hög mödradödlighet får förstås också konsekvenser i form av ökad barnadödlighet.
Mer än 530 000 kvinnor dör varje år av komplikationer i samband med graviditet och förlossning enligt uppgifter från RFSU, och så många som 8,7 miljoner kvinnor, en helt ofattbar siffra, får skador eller infektioner till följd av sin förlossning.
Genom tillgång till preventivmedel, läkarvård, sexualundervisning och tillgång till säkra aborter skulle de flesta dödsfall kunna undvikas. Varje år utförs 19 miljoner osäkra aborter, vilket får till följd att 68 000 kvinnor årligen mister livet och ytterligare fem miljoner kvinnor behandlas på sjukhus för skador som de fått genom en osäker abort. Osäkra aborter tar 200 kvinnors liv varje dag. Det är helt osannolika siffror, men tyvärr är det sant.
Kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR, är grundläggande. Bristen på de rättigheterna är förödande och helt oacceptabla.
Fru talman! Abort är en rätt som vi tar för given i Sverige men som i många länder är helt förbjuden. Jag har haft möjlighet att resa i flera av länderna i Latinamerika där det överlag är mycket stränga abortlagar som råder. Vart jag än har kommit, vilka organisationer, enskilda politiker, både kvinnor och män, eller partigrupper som jag har träffat tar man upp abortfrågan och vädjar om hjälp att påverka de konservativa krafter som styr i den här frågan. Det gäller inte minst den katolska kyrkan, som är en stark maktfaktor i flera länder i Latinamerika.
I Nicaragua har man i dag världens strängaste eller snarare mest inhumana abortlagstiftning. Lagen tillåter inte ens abort om kvinnans liv är i fara eller om en ung flicka blivit gravid efter sexuella övergrepp, vilket tyvärr inte är ovanligt. Om en abort ändå genomförs riskerar både kvinnan och läkaren som utför aborten två respektive tre års fängelse. Det är helt oacceptabelt och leder dessutom till att ett stort antal illegala, osäkra aborter genomförs ofta med tragisk utgång.
Med tanke på den rådande situationen i Nicaragua tycker vi socialdemokrater att Sverige bör fortsätta sitt engagemang för utvecklingen i landet inte minst vad gäller kvinnornas situation. Över huvud taget bör Sverige bredda, fördjupa och förstärka samarbetet med Latinamerika och även utöka den diplomatiska närvaron.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag understryka vikten av att Sverige visar solidaritet med dem som lever under förtryck. Hbt-personers rättigheter i likhet med kvinnors och barns rättigheter måste ha en självklar plats på vår utrikespolitiska dagordning.
Sverige behöver en regering och en utrikesminister som tillsammans med allt annat viktigt också prioriterar möten med kvinnor och sätter kvinnors och barns rättigheter på den diplomatiska och politiska dagordningen både i Sverige och vid utlandsbesök.
Fru talman! Vi får aldrig svika när det gäller de mänskliga rättigheterna!