Herr talman! Jag hälsar Karin Granbom Ellison välkommen till utrikesutskottets debatt här. I hennes anförande finns det inte så mycket att invända mot. Det har varit en stor enighet mellan Vänsterpartiet och Folkpartiet i frågan om Isaac. Båda har vi varit aktiva i riksdagens Dawit Isaac-grupp, och våra representanter i Europaparlamentet har tillsammans drivit frågan.
Jag märker att Karin Granbom Ellison delar Vänsterpartiets syn. Den tysta diplomatins tid är över. Vi behöver gå vidare och gå över till en mer aktiv utrikespolitik när det gäller att få Dawit Isaac frigiven.
Karin sade här tidigare att vi borde vända på varje sten. Trots allt backar hon sedan ett steg och säger att en sten ska vi inte vända på, ett steg ska vi inte försöka ta, nämligen att skicka en högnivårepresentant till Eritrea. Vi i Vänsterpartiet har krävt - vi tycker att det skulle vara värt ett försök - att en högnivårepresentant från Sverige, en svensk minister till exempel, skickas till Eritrea för att den vägen försöka påverka.
Vi har i dag att diskutera ett betänkande som rymmer flera frågor, så jag skulle vilja fråga Karin Granbom Ellison om någonting annat som berörs i betänkandet, nämligen Honduras. Sedan utrikesutskottet senast diskuterade och debatterade här i kammaren är kuppen i Honduras i juni det största demokratiska bakslaget som vi sett i världen. I dess följe har vi sett omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna - godtyckliga arresteringar, politiska mord och sexuella övergrepp.
Detta borde vara något som alla partier i Sveriges riksdag entydigt tar avstånd från. Men jag måste erkänna att jag inte har sett en enda kommentar från Folkpartiet liberalerna om att man tar avstånd från militärkuppen i Honduras. Jag måste därför fråga Karin Granbom Ellison hur det kom sig att man i Liberala internationalen vid ett möte där flera företrädare för Folkpartiet deltog valde att utse kuppledaren Roberto Micheletti till vice ordförande i Liberala internationalen.