Fru talman! Vi debatterar nu utrikesutskottets betänkande UU15 om mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik.
När jag i morse skulle sätta på mig kläder för att se hyfsat representativ ut här i debatten kom jag till valet av slips. Jag stod framför min garderob och tittade in där. Det är mängder av slipsar därinne. Det har växt dramatiskt de senaste åren, och det var inget lätt val i dag. Men när jag tänkte på vad vi skulle prata om föll det sig lite lättare. Vi ska prata om människor. Vi ska prata om hur människor behandlar varandra, och vi ska prata om hur illa människor behandlar varandra. Vi ska prata om vad vi i Sverige gör och hur vi gör för att vara med och skapa en bättre värld. Mina blickar föll på en slips med barn på, slipsen som jag köpte på Unicef i New York när jag var FN-delegat. Den är röd som det blod som rinner ur alldeles för många människor varje dag. De små olikfärgade prickarna är barn som håller varandra i hand. För mig är den en symbol för ömsesidig respekt mellan människor.
Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till riksdagsbeslut och avslag på reservationerna.
Betänkandet handlar om ett stort antal motioner som lämnats under de allmänna motionsperioderna 2007, 2008 och 2009. De utgör alltså ingen fullödig behandling av ämnet mänskliga rättigheter ur ett globalt perspektiv utan är styrda av motionärernas viljeinriktningar. Och det är inte första gången den här mandatperioden som vi debatterar mänskliga rättigheter, men det kanske är den sista.
Våren 2008 behandlade vi en regeringsskrivelse om mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik och ett stort antal följdmotioner. Våren 2009 behandlade vi kvinnors rättigheter, barns rättigheter, diskriminering och förföljelse på grund av sexuell läggning och könsidentitet respektive rättigheter för och diskriminering av personer som tillhör nationella, etniska, språkliga eller religiösa minoriteter.
Frågor om mänskliga rättigheter togs upp våren 2009 i betänkandet
Frihet från förtryck - Sveriges demokratibistånd
. Och i det nu aktuella betänkandet behandlar utskottet motionsförslag rörande mål och inriktning för den svenska politiken för mänskliga rättigheter samt mänskliga rättigheter i ett antal länder. Länderna är Demokratiska republiken Kongo, Eritrea, Etiopien, Senegal, Bolivia, Honduras, Nicaragua, USA, Kina och Thailand.
Fru talman! Respekten för människors lika värde är viktig för oss alla, och bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna upprör oss. I världen finns det alldeles för många som har det svårt. Det handlar om rätten att uttrycka vad man vill, rätten att ha vilken sexualitet man vill, rätten till abort, rätten till sin egen kropp, rätten att slippa få sitt kön stympat, rätten att slippa kränkas, misshandlas, torteras, våldtas och dödas. Många människor på vår jord lever i ett komplett helvete, och exemplen på det är alldeles för många.
Arbetet med att främja demokrati och mänskliga rättigheter präglar svensk utrikespolitik. Vi agerar genom vår union, EU, men även bilateralt mellan länder och multilateralt, bland annat genom FN. Målet är att de mänskliga rättigheterna ska genomföras och efterlevas fullt ut av alla och överallt. Det återger våra förhoppningar om en värld där människor kan leva fria utan fruktan.
För över 60 år sedan antog FN:s generalförsamling den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Förklaringen innebar en gemensam värdegrund för synen på människan. Som medlem i FN har Sverige enligt FN-stadgan både rätt och förpliktelse att vidta åtgärder i samarbete med organisationen för att främja respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande rättigheter för alla utan åtskillnad på grund av ras, kön, språk, religion, land, kultur eller situation. Ingen regering kan hävda tradition, kultur eller religion som skäl för att kränka de mänskliga rättigheterna.
Dessa principer slogs fast vid världskonferensen 1993 och bekräftades vid FN:s världstoppmöte 2005.
Fru talman! Sverige är ett litet land i världen, men vi har en stark röst och kan göra skillnad i praktisk handling, speciellt för dem som inte har någon röst alls.