Fru talman! Jag förstår ändå inte varför vi inte kan arbeta för att få bindande regler på global nivå och varför vi inte kan driva den frågan i EU. Det räcker inte med att svenska företag beter sig hyfsat när de är utomlands - de flesta gör förmodligen det. Det behövs också regelverk för att få andra länders företag att göra detsamma. Vi är långt från en situation där företag som agerar utanför sina länders gränser alltid sköter sig.
När man nu ser på de fall jag tog upp i mitt inlägg tidigare gäller det också de som handlar av andra företag i det andra landet. Det är vinproducenterna, resebolagen etcetera. Det finns ju en skyldighet för dem också i vårt intresse. Vi konsumenter vill inte vara med om att företagen kränker de mänskliga rättigheterna där vi är på semester.
Jag förstår inte varför vi inte kan arbeta för att få till ett globalt bindande regelverk.
Jag vill ta upp ytterligare en fråga. Den handlar om tilläggsprotokollet. Mats Sander säger att vi är överens om mycket. I utrikespolitiken är vi i alla partier ofta överens om mycket. Men vi är inte överens till exempel om tilläggsprotokollet om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Det är en sådan fråga där jag inte förstår varför vi inte kan ta steget att faktiskt underteckna det protokollet när vi alltid i alla sammanhang säger att alla dessa rättigheter är universella, odelbara och ömsesidigt beroende av varandra. Då kan vi inte göra skillnad på dem. I det ena fallet kan man gå till domstol, men i det andra fallet kan man inte göra det. Det är skillnaden. Då är de inte odelbara, universella och ömsesidigt stödjande. Varför kan vi inte underteckna detta protokoll?