Fru talman! Låt mig först säga att jag avser att ef-
ter denna debatt kopiera snabbprotokollet, och särskilt
Ulf Melins inlägg om skolans resurser. Jag vill då
försäkra Ulf Melin att jag i varje skoldebatt som jag
kommer att delta i skall ta upp det ställningstagande
som han har framfört som moderat representant. Jag
tror inte att det kommer att gynna Ulf Melins parti.
Jag skall försöka fatta mig kort.
Jag har motionerat om att en särskild skola skall
inrättas där elever med funktionshinder och annat
modersmål än svenska skall kunna få god och kvalifi-
cerad hemspråksundervisning. Den skolan skulle
lämpligast drivas som ett internat.
Jag kommer fortsättningsvis att säga "hemspråk" i
stället för "modersmål", eftersom jag personligen
anser att det var fel att byta begreppsanvändning. Det
här ordet kommer främst att användas av elever, och
det är ett högtravande språkbruk för de flesta ungdo-
mar i vårt samhälle som rimmar illa med den legitimi-
tet man vill ge ämnet i övrigt. Dessutom tycker jag att
det är fel att lägga en tidig biologisk koppling till
språkbruket. Det borde i stället vara angelägnare att
betona den sociala kopplingen.
Utskottet har avstyrkt motionen med motiveringen
att det ankommer på kommunerna att erbjuda den
formen av undervisning. Vi vet att hemspråkslärarna i
dag ofta är de första som får gå när skolan skär ned i
lärarkåren. Hemspråkslärarna gör i dag på många håll
en enastående insats för att ge en kvalitativ undervis-
ning på de få timmar de har tillgängliga för varje elev.
I vissa skolor finns få utländska språk represente-
rade bland eleverna, och i andra kan det röra sig om
ett tjugotal språk.
Trots samordningen är det svårt att tillgodose ele-
vernas rätt till hemspråk, särskilt om de har ett funk-
tionshinder. Det är i många fall en övermäktig uppgift
för kommunerna.
Ungdomar med funktionshinder som påverkar
språket, dvs. tal och skrift, t.ex. talsvårigheter, hörsel-
skadade eller synskadade barn, är i behov av särskild
kvalificerad undervisning.
I gårdagens morgon-TV visades i en kanal ett in-
slag med en mor som kämpade för att hennes son som
hade Downs syndrom skulle få särskild hjälp av
logoped för att utveckla talförmågan. Det kan tyckas
något extremt att motionera om rätten att lära sig
hemspråk i tal och skrift när det finns barn i samhället
som inte ens har möjlighet att få lära sig ett språk på
grund av bristande resurser.
Låt mig säga följande.
Sverige har gått igenom en ekonomisk kris, och
den här mandatperioden har präglats av ett politiskt
besparingsarbete som knappast gått någon politiker
eller annan medborgare obemärkt förbi. Nu slår sig
Socialdemokraterna för bröstet och säger att de har
tagit Sverige ur svackan. Den socialdemokratiska
valparollen, dvs. vård, skola och omsorg, har om-
sorgsfullt tjatats in på ett tidigt stadium i valrörelsen.
Låt oss då visa att vi när vi pratar om vård, skola
och omsorg också tar hänsyn till de elever som kanske
har det extra svårt, som har särskilda behov, som
kommunen kanske inte kan möta på ett adekvat sätt.
Självfallet skall sådana barn som nämndes i TV-
inslaget också ha stöd och hjälp.
Svenska medborgare talar i dag betydligt fler
språk än svenska. Utan att inkräkta på det kommunala
självstyret eller kommunens uppgifter i övrigt, skulle
jag se det som mycket positivt om den här formen av
skola som jag har motionerat om kan förverkligas.
Det skulle innebära ett utmärkt tillfälle till
hemspråksundervisning under längre eller kortare
perioder, som inriktade sig på att möta eleven utifrån
elevens förutsättningar med väldigt höga ambitioner.
Jag hoppas att det finns en politisk vilja i konkret
bemärkelse bakom valflosklerna.
Det andra område som jag skulle vilja nämna är
den del av en motion från Miljöpartiet som handlar
om sex och samlevnad. Utskottet verkar ha missupp-
fattat syftet med att bredda sex- och samlevnadsun-
dervisningen, att döma av den motionsbeskrivning
man har gjort. Det står där att motionärerna vill att
man skall kunna prata om relationer och känslor i sex-
och samlevnadsundervisningen. Det är självfallet inte
det som avses.
Det som avses är de ökade larmrapporter som
kommer om ätstörningar, anorexi, förvrängda kropp-
sideal, en lavinartad ökning av plastikoperationer, en
allt större acceptans av sexualiserat våld och sexuali-
serat förtryck, som t.ex. finns i pornografi. Ungdomar
konfronteras i dag med makt, exploatering, myter och
våld som är starkt kopplat till sexualiteten. Det är
dags att börja ta tag i de här mycket kontroversiella
ämnena, som i dag berör våra svenska ungdomar på
ett mycket konkret sätt.
Jag har flera gånger under detta år stått i talarsto-
len och pratat om just unga kvinnors situation och
behovet av att ta tag i dessa frågor på allvar i skolan
fr.o.m. nu. Det går inte längre att lunka på i samma
takt, utan vi måste bemöta denna situation med så
många ätstörningar och så många problem.
Det jag kallar ett ökat genusperspektiv i sex- och
samlevnadsundervisningen skulle helt enkelt kunna
översättas med att man borde få grundläggande kun-
skaper i allmän feministisk teori i sex- och samlev-
nadsundervisningen. Jag anser inte att det behöver stå
i strid med varandra att jämställdhetsperspektivet
skall genomsyra alla ämnen i skolan och att man tar
upp det särskilt i just detta sammanhang, där det pas-
sar så bra.