Fru talman! Detta betänkande innehåller en mängd
skolfrågor av alla möjliga slag. Jag har tänkt att berö-
ra ett fåtal av dem. Det gäller lärarna, den individuali-
serade undervisningen och arbetsmiljön i skolan.
Vi i Folkpartiet tycker först och främst att man
måste lyfta fram lärarnas betydelse i skolan. Det är
mycket viktigt att deras arbete uppvärderas. För att
höja deras status är karriärmöjligheter och därmed
möjligheter till vidareutbildning nödvändig. Lektora-
ten i gymnasieskolan tillkom för att få fram en kvali-
ficerad lärargrupp med egen forskningserfarenhet.
Lektorerna är nästan försvunna i dagens skola. Därför
behövs det nya lektorer, dvs. disputerade lärare.
Lösningen till detta måste komma på två vägar.
Den ena är att forskningsresurser tillförs lärarhögsko-
lorna och att doktorandtjänsterna utökas. Dessutom
måste lärarutbildarna själva i större utsträckning ha
disputerat. Den andra vägen är att lärarkandidaterna
måste få möjlighet att räkna sitt huvudämne - didak-
tik, pedagogik, lärarkunskap eller vad man nu skall
kalla det för - som grund för att kunna fortsätta sina
studier som leder fram till en disputation. Det krävs
att forskningen får en inriktning just på didaktiken för
att utveckla de blivande lärarnas reflexion över kun-
skap och lärande.
Samverkan mellan högskolan och skolorna måste
på ett naturligt sätt utvecklas i samband med prakti-
ken. Det är till fromma både för forskningen på hög-
skolan och för lärarna ute i den vanliga skolan. Hög-
skolan behöver pröva sina nya idéer i verkligheten,
och de verksamma lärarna måste ges möjlighet att
delta i forskningsprojekten på högskolan.
Fru talman! I betänkandet tas också problematiken
om yrkeslärarna upp. Dagens yrkeslärare har i huvud-
sak fått sin utbildning för att undervisa på de tvååriga
yrkeslinjerna. Nuvarande utbildning ser annorlunda
ut, och därför krävs en kompletteringsutbildning med
60 högskolepoäng. Problemet är att 75 % av alla
yrkeslärare av den gamla kategorin inte har gymna-
siekompetens och alltså inte är behöriga att läsa på
högskolan. Hur tänkte ni här i riksdagen när de nya
programmen tillkom och gjordes treåriga? Hur skulle
rekryteringen av nya yrkeslärare klaras av då och i en
framtid?
Den andra delen av fortbildning som krävs för yr-
keslärarna är uppdatering av karaktärsämnet. I vissa
program sker en väldigt snabb utveckling medan
andra är mer statiska och tidlösa. Här krävs radikala
förändringar. Vi vill framhålla att vissa kategorier
yrkeslärare regelbundet skall vara ute i yrkeslivet för
att eleverna skall få en modern utbildning. I detta
sammanhang vill jag också nämna att de vanliga lä-
rarna i grundskolan och i gymnasiet behöver praktik
för att få en god inblick i arbets- och näringsliv. Spe-
ciellt gäller det naturligtvis lärarna i kärnämnen på
yrkesprogrammen.
Fru talman! Så till den individualiserade under-
visningen. I skolan borde det vara självklart att man
tar hänsyn till det faktum att alla elever är olika. De
har olika bakgrund, olika förutsättningar och olika
behov. Det handlar om pedagogik, arbetsformer och
attityder men också om resurser. Individualiseringen
är ett måste om lusten att lära skall kunna hållas le-
vande under hela skoltiden.
Vi lär oss olika fort. Därför är det följdriktigt att
timplanen avskaffas, något som vi i Folkpartiet länge
har föreslagit. Detta kom också Skolkommittén fram
till i sitt betänkande. Varför kunde man då inte ha
enats om detta i utskottet? Som det nu är kommer två
olika grupper i kläm - dels de mycket begåvade ele-
ver som hela tiden vill ha nya utmaningar, dels de
elever som har behov av särskilt stöd. Den första
kategorin klarar sig relativt bra med ganska små re-
surser men den andra kategorin har fått betydligt
sämre förutsättningar när resurser dragits ned. Det är
således nödvändigt att skolan nu får del av de extra
resurser som delas ut till kommunerna, just för de
svaga elevernas skull. Vi tycker alltså att det är väl-
digt viktigt att de pengar som nu kommer ut till kom-
munerna öronmärks för just skolan, liksom för vår-
den.
När det gäller elever med olika typer av funk-
tionshinder vill jag peka på att det också finns bety-
dande brister i de vanliga lärarnas kunskaper. Behovet
av kunskaper i specialpedagogik är tydligt. Här be-
hövs det fortbildning och en förändrad lärarutbild-
ning.
Fru talman! I de frågor som jag nu har berört
hänvisar utskottet till olika kommittéer och utredning-
ar. Lärarutbildningskommittén lägger fram sitt betän-
kande i februari 1999. Det innebär att vad som sägs
om praktiska åtgärder tidigast kommer att träda i kraft
i januari år 2000. Nog skulle väl utskottet redan nu ha
kunnat påverka och ha vågat uttala sitt stöd för att
visa hur riksdagen ser på de här olika frågeställning-
arna.
Till sist några ord om skolans arbetsmiljö. Här har
man under lång tid pekat på brister, och olika åtgärder
har vidtagits. Min erfarenhet är ändå att det mest
handlat om byten av mattor som har lagts med giftiga
lim och om byten av ventilationssystem som har kos-
tat oerhört mycket pengar. Vad skolorna nu har de
största problemen med är dock inte den fysiska mil-
jön, utan den psykosociala miljön: oro, buller, våld
och mobbning.
Häromdagen fick jag en skrift från Arbetslivsinsti-
tutet i min hand, Perspektiv på arbetslivet. Där står
det att elever lever farligt. 2 av 100 elever skadas
varje termin. Över hela landet har 79 intresserade
skolor deltagit i undersökningen, dvs. omkring 30 000
elever. 1 094 skador inträffade under förra läsåret.
Det var till stora delar fråga om avsiktligt våld. 4 500
elever drabbas varje läsår av allvarligt våld från skol-
kamrater. Det framgår tydligt att detta sker i samband
med oorganiserade aktiviteter i skymundan. Det är
alltså dags att ta till kraftigare åtgärder. Jag kan därför
med tillfredsställelse notera att Skolverket i januari
fick ett uppdrag. Jag hoppas således att det när det
nya läsåret startar till hösten finns ett åtgärdsprogram
som gäller alla Sveriges skolor.
Jag står naturligtvis bakom Folkpartiets reserva-
tioner men yrkar bifall endast till reservation 7.