Fru talman! I den här debatten kommer jag att be-
röra endast några av de frågor som vi har motionerat
om och som tas upp i betänkandet. Flera av Vänster-
partiets utbildningspolitiska förslag kommer ju att
kunna diskuteras längre fram i vår, bl.a. i samband
med att vårpropositionen behandlas.
Utvärderingen och uppföljningen av skolan och
skolarbetet diskuteras alltmer. Det är viktigt att den
diskussionen förs. En likvärdig utbildning kräver att
arbetet med att bedöma, värdera och utveckla kvalite-
ten i skolan stärks på alla nivåer. På den nationella
nivån innebär det inte att vi skall ha en återgång till
detaljstyrning. Det kommunala huvudmannaskapet
skall enligt vår uppfattning bestå men ansvarsfördel-
ningen mellan de olika nivåerna och mellan aktörerna
måste bli klarare.
Skolverket har fått ett vidgat uppdrag. Exempelvis
skall ju alla kommuner granskas inom loppet av en
sjuårsperiod. I fokus skall bl.a. vara resurstilldelning-
en avseende elever med behov av särskilt stöd. Detta
är bra men vi menar att man inte kan vänta tills den
granskningen är genomförd och först då börja disku-
tera vilka åtgärder som skall vidtas, om det visar sig
att kommunerna exempelvis underlåter att ge behö-
vande elever särskilt stöd.
Vi måste redan nu ta upp frågan om inte någon
form av sanktioner måste finnas mot de kommuner
som inte uppfyller läroplanens mål. Risken är annars
stor att utvärderingar och inspektioner inte leder nå-
gon vart. Kvalitetsförbättringar kan utebli om det inte
finns något att sätta emot kommuner som trilskas. De
som blir lidande är barnen och ungdomarna.
Vi i Vänsterpartiet menar att en av grundbultarna i
skolarbetet är att eleverna har inflytande och medans-
var vad gäller skolans dagliga verksamhet. I styrdo-
kumentet för gymnasieskolan anges tydligt att elever-
na har rätt till inflytande över såväl undervisningens
uppläggning och innehåll som arbetsmiljön men elev-
demokratin är, tyvärr, inte särskilt djup eller utveck-
lad på många skolor. Vi menar att elevdemokrati är
något som man aktivt måste arbeta med ute på skolor-
na och att även resultatet av detta arbete måste redo-
visas och utvärderas. Demokrati är ju inte något som
en gång för alla är givet, utan demokratin måste hela
tiden återerövras, brukar vi säga. Det gäller i särskilt
hög grad skol- och elevdemokratin.
För att en elev skall kunna ha ansvar för sitt eget
lärande krävs det att samma elev också har inflytande
över skolarbetet. Vi i Vänsterpartiet föreslår därför att
varje skola i sin årliga redovisning till kommunen
skall rapportera hur elevernas inflytande över plane-
ringen av undervisningen utvecklats och ge exempel
på vilka elevaktiva arbetsformer som använts. Givet-
vis bör man också redovisa annat arbete som stärker
elevdemokratin.
Fru talman! Sett till frekvensen vad gäller elevers
övergång mellan grundskolan och gymnasiet har det
varit en ökning under de senaste åren. Nu är det fråga
om 98 %. Det innebär att gymnasiet är en skola för
alla.
Ca 10 % avbryter sina gymnasiestudier. En del av
de här eleverna går över till alternativa utbildningar,
t.ex. till folkhögskolan. I realiteten har vi alltså nume-
ra en tolvårig ungdomsskola som omfattar alla ung-
domar i en årskull. I och med de s.k. förskoleklasser-
na utökas tiden inom skolväsendet med ett trettonde
år.
Vi i Vänsterpartiet anser att det nu är dags att ta
konsekvenserna av detta och utforma en sammanhål-
len ungdomsskola som är mer anpassad till ungdo-
mars olika utvecklingsstadier. Undervisningen är i
dag inte alla gånger anpassad till elevernas intellek-
tuella utveckling. Begrepp som presenteras på grund-
skolenivå kräver många gånger förmåga till abstrakt
tänkande, något som många elever ännu inte kan
prestera.
I och med att alla elever nu kan sägas gå i tolvårig
skola är det inte i samma grad som tidigare nödvän-
digt att alla ämnesområden behandlas i grundskolan
på en för hög abstraktionsnivå för att sedan tas upp i
gymnasieskolan ännu en gång. Ett bra exempel på
detta är fysiken. I en sammanhållen ungdomsskola
skulle fysikstudierna kunna få vänta några år tills
eleverna är mogna att ta till sig undervisningen.
Tidigare i dag var jag på besök på S:t Görans
Gymnasium. Jag besökte ett individuellt program och
talade med ganska många elever som hade varierande,
eller kanske relativt negativa, erfarenheter av sin
skolgång, särskilt under de sista åren i grundskolan.
Nu trivdes de alldeles utmärkt, och de teoretiska stu-
dierna går mycket bra för de här eleverna. Vi pratade
om hur detta kunde komma sig. Eleverna sade att det
faktiskt är en mognadsfråga. De sade: Vi förstod inte
särskilt mycket i årskurs 8 och årskurs 9. Då ger man
upp och går inte till skolan; man skolkar. Men nu har
saker och ting satt sig och då är det roligt att läsa.
Gränserna mellan olika yrken är på väg att suddas
ut, och arbetslivet förändras i en allt snabbare takt.
Vad framtidens arbetsmarknad behöver är personer
med olika kombinationer av praktiskt yrkeskunnande,
baskunskaper, kommunikativa färdigheter, kreativ
förmåga och kunskaper i såväl allmänna ämnen som
yrkesämnen. Därtill krävs att man skall kunna analy-
sera, hantera och sovra informationsflöden och söka
ny kunskap eftersom kunskap föråldras mycket
snabbt.
Vi i Vänsterpartiet tycker att tiden nu är mogen att
utforma ungdomsskolan åt det här hållet. En praktisk
och yrkesorienterad start skulle kunna ske redan i
årskurs 8 eller 9. Valet mellan en teoretisk eller yrkes-
inriktad fortsatt utbildning skulle kunna ske därefter.
Vi menar att all utbildning skall vara arbetslivs-
förberedande, såväl de allmänna utbildningsvägarna
som de yrkesförberedande, och att alla utbildningsvä-
gar skall innehålla allmänna ämnen och ge grundläg-
gande behörighet för högre studier. Under utbildning-
en skall det finnas möjligheter för elever att ändra
inriktning från praktisk till teoretisk inriktning och
tvärtom.
Vi anser att en sådan reformering av ungdomssko-
lan dessutom är nödvändig för att bryta den sociala
snedrekryteringen till högre studier och könsuppdel-
ningen av arbetsmarknaden. Ju tidigare ungdomar
tvingas att välja definitiv inriktning på sin utbild-
ningsväg, desto traditionellare väljer de.
Avslutningsvis vill jag yrka bifall till den del av
reservationen som avser mom. 1 och 39, men jag står
naturligtvis bakom alla våra reservationer i betänkan-
det.