Fru talman! Många av de motioner som vi diskute-
rar här i dag i kammaren rör skolans inre arbete.
Flertalet av dem återspeglar egentligen en och samma
sak; brister i skolan som har uppstått som en följd av
otillräckliga resurser. Skolorna har haft för små an-
slag.
Den stora nedskärningen av resurserna till skolan
gjordes under den borgerliga regeringen under den
förra mandatperioden. Då skulle svensk skola till-
sammans med hela den offentliga sektorn vandra det
som av moderaterna kallades för den enda vägen.
Nu hör vi inte talas så mycket om den enda vägen
längre. Man kan förstå varför. Den visade sig vara en
ganska slingrande stig. Den var kostsam och nedbry-
tande att vandra. Den ledde skolan i riktning mot vad
man skulle kunna kalla en sorts marknadsekonomins
vildmarker.
Skolan skulle betraktas som ett företag vars pro-
duktion skulle öka. Det skulle alltså vara fler elever
per anställd. Personal avskedades i stor skala enligt
principen sist in-först ut. Det kan vara ett av skälen
till att vi i Sverige har den högsta medelåldern på
lärarpersonal i världen enligt vad Lärarnas riksför-
bund nyligen har meddelat.
Nu står Folkpartiet och Moderaterna här i talarsto-
len och talar om behovet av lärare. De klagar över
våld i skolan. De säger att undervisningen skall indi-
vidualiseras. Det är svårt att göra detta när man har
för få lärare och för liten personal.
När så den socialdemokratiska regeringen tog över
visade det sig att man inte hade någon politik för att
bana ny väg. Man började i stället att traska samma
stig - den enda vägen - fast nu i motsatt riktning.
Kanske hade man förhoppningen att komma tillbaka
till den plats som man en gång befann sig på för nu-
mera mycket länge sedan.
Man höll fast vid gamla bidragsstrukturer, gamla
anslagsstrukturer. Kommunanslag, arbetslöshetser-
sättning, socialbidrag, pensioner, sjukvårdsersättning,
sjukkassa osv. var separata kanaler med vattentäta
skott emellan. Det var svårt att åstadkomma en sam-
ordning och ännu svårare att få en flexibilitet i det
systemet. Man klarade inte ens av att föra över pengar
från de statliga a-kassorna till kommunerna, så att
människor kunde få återgå till sina arbeten i bl.a.
skolan i stället för att få betalt för att gå arbetslösa.
Så har då svensk skola fått fortsätta att leva med
reducerad personal en mandatperiod till med alltför få
vuxna i skolan, för stora klasser, för få lärare, för få
speciallärare, skolpsykologer, kuratorer, skolvärdar
osv.
De här nedskärningarna gjordes dessutom samti-
digt som ansvaret decentraliserades ut till de enskilda
skolorna. Sambandet mellan kommun och skola för-
svagades. Skolverkets minskade resurser bidrog till
att sambandet mellan Skolverket och kommunerna
också försvagades. Det här ledde naturligtvis till att vi
fick en dålig tillsyn av verksamheterna i skolan. Vi
fick en dålig uppföljning och ett dåligt utvecklingsar-
bete. Skolorna fick inte den tillsyn, och inte heller det
stöd, som de så väl behövde.
De som har drabbats värst av de här nedskärning-
arna är elever med behov av särskilt stöd. Men det
finns naturligtvis många brister som har sin grund i
den här olyckliga lågprioriteringen av kommunal
verksamhet.
De motioner från hösten 1997 som vi nu har att
behandla är egentligen en provkarta på sådana här
brister som bör rättas till. Flertalet av problemen kan
få sin lösning om bara mer resurser når ut till skolor-
na. Nu har regeringen äntligen ökat de kommunala
anslagen. Redan i vårpropositionen annonserar rege-
ringen speciella åtgärder när det gäller ökad tillsyn
och kvalitetskontroll av verksamheterna ute i skolor-
na. Vi tycker att anslagen ändå är otillräckliga. Miljö-
partiet har föreslagit ytterligare pengar till kommu-
nerna samt en rad speciella åtgärder som därutöver
behövs. Jag kan nämna några av dem.
Den första gäller den förbättrade tillsynen. Det är
utmärkt att den nu kommer. Möjligen skulle vi vilja
säga att vi betonar tillsynen litet annorlunda än vad
regeringen gör. Det finns en tendens att sätta kun-
skapskontrollen i högsätet. Vi lägger större vikt vid
att andra mål i skollag och läroplan också skall upp-
fyllas. Det gäller krav på skolans demokratiska miljö,
andan på skolan, hanteringen av mobbning osv.
Men också krav på skolans fysiska miljö hör hit.
Varje kommun skall ha miljökriterier för lokaler som
används för förskola och skola. Varje skola skall ha
ett eget program mot mobbning osv. Det skall finnas
en tillsyn som garanterar att alla elever får den skola
som de har rätt till.
Vi föreslår också extra resurser till barn med be-
hov av speciellt stöd. Det gäller speciellt barn med
specifika läs- och skrivsvårigheter.
Det finns också skäl att ställa krav på att viktiga
bitar av undervisningen inte tappas bort i lärarbristens
och tidsbristens tider. Det gäller t.ex. undervisning om
alkohol, narkotika och tobak, s.k. ANT-undervisning.
Till samma kategori hör bevakningen av att jäm-
ställdhetsfrågan särskilt beaktas i undervisningen om
sex och samlevnad.
En annan fråga som aktualiseras i resursbristens
tider är sponsringen av läromedel. Vi tycker inte att
det är bra att företag eller organisationer förser sko-
lorna med gratis böcker som man skriver och ger ut i
egen regi. Lärarna skall kunna välja läromedel efter
kvalitet och inte efter vad som är gratis. Tydliga reg-
ler för sponsring behövs. Det är dessutom viktigt att
eleverna får behålla läroböckerna i vissa ämnen, t.ex.
svenska, matematik och engelska.
Slutligen skulle jag vilja ta upp en fråga som jag
tycker har fått för litet uppmärksamhet. Det är beho-
vet av särskilda resurser för elever med invandrarbak-
grund. Det gäller bl.a. resurser för undervisning i
modersmål/hemspråk och i svenska språket.
Men det finns också speciella behov som inte har
uppmärksammats tillräckligt. Det gäller t.ex. elever i
den här gruppen som har funktionshinder. Vi föreslår
inrättandet av hemspråksinternat för elever med funk-
tionshinder. Den här gruppen elever kan av ekono-
miska skäl knappast få sina behov tillgodosedda av
den enskilda kommunen. Jag vill att regeringen sär-
skilt uppmärksammar de här elevernas situation.
Jag yrkar endast bifall i fråga om den av motio-
nerna som har en mer övergripande karaktär, den som
handlar om krav på tillsyn och utvärdering, men jag
står självfallet bakom samtliga motioner som Miljö-
partiet har lagt i det här ärendet. Jag yrkar bifall till
reservation 4 under mom. 1.