Fru talman! Först vill jag å Nalin Baksis vägnar be
om ursäkt för att hon med mycket kort varsel lämnat
återbud till denna debatt. Därför ersätter jag henne.
Jag tänker inte hålla ett anförande. Men jag tänker
bidra med två reflexioner då jag har lyssnat på kolle-
gerna i denna sena afton.
Den första reflexionen är att många har berört den
svåra balansgången mellan det kommunala ansvaret
och den statliga styrningen. Var sätter vi gränsen? När
det börjar gå illa, skall vi återta makten till riksdagen
för att rätta till? Hur länge kan man vänta ut att kom-
muner får göra misstag på vägen? När styr vi och när
styr vi inte? Egentligen kan vi med dessa problem
förena oss i ett riksdagsparti.
Jag och flera av er befinner oss då och då i full-
mäktigeförsamlingarna i våra kommuner. Debatterna
där är precis tvärtom. "Nu skall inte de däruppe styra
över oss. Vi vet själva hur vi skall klara av det." Då
förenar man sig många gånger i ett kommunparti mot
riksdagspartiet.
Det var den första reflexionen.
Den andra reflexionen är: När kommer vi att få
motioner som riktar sig mot oss, i det som också lig-
ger i vårt arbete att följa upp och utvärdera det vi gör
här i riksdagen, när vi tittar på våra egna beslut och
hur vi har hanterat dem vidare?
Fru talman! Det blev inget anförande, som sagt
var, utan endast två reflexioner. Med det vill jag yrka
bifall till utskottets hemställan och avslag på reserva-
tionerna.