Fru talman! Det här betänkandet innehåller litet av
varje, och jag skall inte beröra allting som behandlas i
det. Jag skall bara ta upp ett par frågor som vi från
vårt parti tycker är viktiga.
Sedan ett par år tillbaka har vi en målstyrd skola
och ett målstyrt och kursrelaterat betygssystem. Det
innebär att riksdag och regering via läroplaner, skol-
lag och kursplaner styr skolan. Detta tycker vi är bra,
och det skall utvecklas mer än vad som har skett hit-
intills.
Det som litet grand är problemet, som vi ser det,
är att utvärderingssystem, uppföljning och sådana
saker måste fungera i en målstyrd skola. Vi tycker att
detta fungerar ganska bra på den nationella nivån.
Däremot är detta inte fallet på den lokala nivån. Skol-
verket lade för några dagar sedan fram en rapport där
man visade att skolplanerna ute i kommunerna är
betydligt ambitiösare på papperet än i verkligheten.
Många kommuner bryr sig över huvud taget inte om
att kontrollera om målen för skolan uppfylls.
Man skriver vidare att målen kan vara ambitiösa
men att det i och med att kommunerna brister i upp-
följningen inte finns någon garanti för att själva skol-
verksamheten uppfyller målen. Detta innebär inte bara
att skolkvaliteten riskerar att vara dålig. Den riskerar
dessutom att vara mycket varierande kommuner
emellan, och så är det också.
Detta är något som man definitivt måste förbättra.
Det gäller att kommunerna följer upp sin egen verk-
samhet på ett betydligt bättre sätt än vad man hitintills
har gjort.
Men Skolverkets roll är både att fastställa betyg-
skriterier och skolplaner och att ge underlag till rege-
ringen för exempelvis läroplaner. Det är väl bra, men
skall Skolverket då också vara den myndighet som
sköter och är ansvarig för utvärdering och uppföljning
av skolan? Man utvärderar och granskar då egentligen
sig själv. Vi tycker inte om detta.
Låt i stället Skolverket vara en myndighet som har
uppgiften att, som jag tidigare sagt, arbeta fram kurs-
planer, läroplaner o.d. För utvärdering och uppfölj-
ning vill vi i stället ha ett fristående kvalitetsinstitut,
som är helt oberoende av riksdag, regering och depar-
tement. Då kan man verkligen granska skolan och
kontrollera om skolan och kommunerna uppnår de
mål som riksdag, regering och kommuner har beslutat
ställa upp.
Att detta institut blir helt fristående tror vi är oer-
hört viktigt, om man skall kunna höja kvaliteten i den
svenska skolan. I vårpropositionen skriver regeringen
att man avser att inrätta en nationell inspektions-
nämnd inom Skolverket för att granska skolan. Vi
tycker att det är feltänkt, eftersom man då inom myn-
digheten skall granska sin egen verksamhet. Man kan
fundera över vilka resultat som kan komma ut av
detta.
Vi vill alltså ha ett helt fristående kvalitetsinstitut,
och de rapporter som kommer från det, instruktioner
osv. skall vara offentliga. Man skall också betygsätta
skolorna, så att elever och föräldrar kan se vilken
kvalitet den enskilda skolan har.
Det är också viktigt att kombinera detta med att
eleverna har ett fritt och aktivt skolval. Vi måste i vårt
land få en större pedagogisk mångfald och utveckla
rätten att välja skola, både bland offentliga skolor och
bland fristående skolor. Vi behöver också fler fristå-
ende skolor. Just därför är det också viktigt att de
fristående skolorna har en garanterad ersättning. Det
är viktigt att återinföra den lägsta garanterade ersätt-
ningsnivån, skolpengen.
Vad kan man göra för att ytterligare stärka kvalite-
ten i skolan? Regeringen talar väldigt mycket om de
extra miljarderna, de s.k. Perssonpengarna, som skall
räcka till allting. De sista fyra miljarderna, de absolut
viktigaste, som skall klara allting, skall också stärka
kvaliteten i skolan. Men de här pengarna går oftast
inte till skolan. Jag hörde t.ex. senast i går på Dagens
eko att någon kommun skulle stoppa in dem i ett
konkursmässigt kommunalt bostadsbolag.
Jag tror att man kan stärka kvaliteten i skolan bl.a.
genom att tidigare ge betyg och genom att ha nationel-
la prov. Det är egentligen ganska fantastiskt att rege-
ringen har tagit bort de obligatoriska nationella pro-
ven i årskurs 5 i grundskolan, samtidigt som man i
vårpropositionen bland de tio punkterna skall ha obli-
gatoriska nationella prov i gymnasiet. Jag undrar
varför man då inte skall ha nationella prov i årskurs 5
i grundskolan.
Man har vidare exempelvis minskat antalet be-
tygssteg. Man har tagit bort kravet att eleverna obliga-
toriskt skall få studieomdömen. Man har också mins-
kat elevernas valmöjligheter. Eleverna i gymnasiesko-
lan har exempelvis inga möjligheter att tentera upp
sina betyg, om de har betyget Godkänd eller högre.
Det räcker också att man är godkänd i 90 % av kur-
serna för att vara behörig till högskolan.
Sådana här åtgärder är enligt vår mening inte att
stärka kvaliteten utan är faktiskt att minska den i stäl-
let. Man måste definitivt, fru talman, låta skolorna ge
betyg tidigare i grundskolan och ha fler betygssteg.
Man skall också ha studieomdömen o.d. och en större
valfrihet. Elevens valmöjlighet skall bli större, och
man skall jobba mera för att utveckla både de offent-
liga och de fristående skolorna. På sikt tror jag också
att det är viktigt att varje skola skall kunna ha sin
egen styrelse och vara en självstyrande enhet. Jag tror
att man med dessa möjligheter både får ett större
föräldrainflytande och kan utveckla den enskilda
skolan bättre.
Ett tredje inslag som vi tycker är viktigt för att
höja kvaliteten i skolan är att stärka lärarrollen.
Vi måste ha fler karriärvägar i skolan. Den duktiga
pedagogen måste kunna vara kvar i skolan och i un-
dervisningen. Det gäller också att jobba för att vi får
fler lektorer i gymnasieskolan. Det är en mycket oro-
ande utveckling att vi får allt färre lektorer i gymna-
siet och att kvaliteten därmed sjunker. Det är också
viktigt att man inför en form av lärarcertifikat som
förslagsvis skall förnyas vart femte år. Det är sådana
saker som man måste jobba mycket mer med. Därmed
yrkar jag, fru talman, bifall till reservation 1 under
mom. 1.