Fru talman! En sådan här debatt kan ju synas litet
grand tröstlös. Den har blivit uppskjuten och debatten
vill inte riktigt infinna sig även om det tände till litet
grand om betygen nu. Men jag tror ändå att det är
viktigt att oppositionspartierna får tillföra sin syn,
med stora eller små avvikelser från den gängse ord-
ningen, för att helheten skall göra vår gemensamma
skola bättre - den skola som alla och allas barn går i.
Därför känns det litet tröttande när man ser att alla
motioner avstyrks rakt över. Det speglar inte allt det
tänkande som sju partier, inklusive regeringspartiet,
ägnar sig åt och den angelägenhet som skolan har.
Den vanligaste motiveringen är att frågan behand-
lats tidigare och då avslagits, och därför är man inte
beredd att gå in i en diskussion. Tidigare hörde vi
många kloka synpunkter från Ulf Melin, Siri Dan-
naeus m.fl. som var och en skulle kunna ha varit värd
en egen mässa. Men nu får det bli nedslag, litet grand
styrt av vad som är dagsaktuellt och litet styrt av de
frågor som vi vill lyfta upp eftersom de annars glöms
bort eller faller undan.
Flera av oppositionspartierna, däribland Kristde-
mokraterna, har länge krävt en bättre utvärdering och
tillsyn av den kommunala skolan. Det är en viktig
förutsättning att den delen fungerar om ansvarsför-
delningen mellan staten och kommunen skall kunna
upprätthållas. Staten lägger fast målen och resultaten
som förväntas uppnås, och kommunen svarar för att
genomföra uppdraget. Kvittot på att det hela fungerar
får staten sedan via utvärdering och tillsyn.
När det gäller de fristående skolorna har staten
tagit på sig den rollen på ett tydligt sätt. De kommuna-
la skolorna har inte alls följts upp på motsvarande
sätt. Det har också Riksdagens revisorer påpekat i en
rapport som kom för ett par år sedan. Det här har som
sagt också vi kristdemokrater påpekat år efter år, men
vi har fått våra motioner avstyrka, precis som i det
betänkande vi behandlar i dag.
Har då regeringen och majoriteten i kammaren
inte alls tagit intryck av kritiken? Jo visst, det har den.
Men hur framkommer det? Jo, i en artikel på debatt-
sidan i Dagens Nyheter där skolministern presenterar
tio punkter för kvalitetshöjning av skolan. Där finns
nu ett klart förtydligande när det gäller utformningen
av tillsynen över den kommunala skolan. De gamla
inspektörerna som Socialdemokraterna avskaffade för
några år sedan kommer tillbaka, och de får nya vikti-
ga uppdrag enligt förslaget.
I min egen hemkommun fick jag som förälder sitta
i ett långt och ingående samtal med en sådan ny in-
spektör som mycket seriöst utvärderade verksamheten
i den skola där ett av mina barn går. Det var bra.
En nationell inspektionsnämnd föreslås inrättas.
Det är också bra. Jag ser det som ett svar på opposi-
tionens krav. Nu är det bara att hoppas att det kommer
från Dagens Nyheters sidor till riksdagen och beslut
här. Jag läste med förväntan utbildningsavsnittet i
vårpropositionen, med det var betydligt magrare när
det gällde de tio punkterna än debattartikeln i Dagens
Nyheter.
Jag går raskt vidare till ett annat exempel. Just nu
pågår ju en intensiv debatt om svenskarnas dryckes-
vanor. Smuggelspriten och hembränt flödar och ut-
manar det som har varit stommen i svensk alkohol-
politik och som vi kristdemokrater, och säkert de
flesta andra här i kammaren, stöder, nämligen pris-
politiken. Vi har ju alla tagit del av att regeringen
redan i vårpropositionen föreslår att skatten på alko-
hol inte längre skall höjas i takt med inflationen, vil-
ket kommer att leda till att alkoholen blir billigare
relativt sett. Samma sak gäller priset på cigaretter.
Vad har nu detta med skolpolitik att göra? Jo, om
priset på de här varorna och prissättningen som ett
återhållande redskap utmanas genom omvärlden och
EU-medlemskapet, innebär ju detta en utmaning som
måste mötas med att prisinstrumentet understöds,
motiveras och kompletteras med andra åtgärder. Här
tror jag att skolans uppgift är absolut oundgänglig.
Den gamla hederliga ANT-undervisningen i skolan
behöver fräschas upp och plockas fram igen. Det är ju
faktiskt så att den är nästan obefintlig på många håll i
dag.
Vi vet att den som kan skjuta upp alkoholdebuten
bara något år löper mindre risk för skador senare i
livet. Under den förra mandatperioden var professor
Jerzy Einhorn en av Kristdemokraternas ledamöter.
Jag kommer ihåg hur han med entusiasm i kammarens
talarstol och i olika diskussioner i riksdagssamman-
hang påpekade att bara veckors uppskjutande av to-
baksdebuten kunde innebära att sjukdomar senarela-
des eller undveks. ANT-undervisningen har kommit i
bakvatten och måste lyftas fram igen för att kunna ge
våra ungdomar bättre kvalitet i sitt vuxna liv.
Majoriteten anser i dag att riksdagen inte skall
trycka på med hjälp av ett tillkännnagivande till rege-
ringen när det gäller en utvärdering av ANT-
undervisning. Det hade varit ett sätt att skynda på en
förändring. Jag tycker att det är tråkigt att vi har för-
suttit den möjligheten.
Sex- och samlevnadsundervisningen är oerhört
viktig - om vi bara tittar något längre än väggarna i
denna sal. 52 % av alla ingångna äktenskap slutar i
skilsmässa. Då vet vi att det är tre gånger vanligare
med separation vid samboförhållanden. Vi vet att det
är oerhörda kostnader - beräknat till ca 2 miljoner
kronor per skilsmässa - och personligt lidande med
förkortat liv och försämrad livskvalitet som gör att
skilsmässorna borde förebyggas i stället för att efter-
behandlas.
Att förebygga skilsmässor, att stå upp för familjen,
att skapa goda förutsättningar för stabila familjer
skulle vara oerhört angeläget för skolan. Sex- och
samlevnadsundervisningen har en uppgift att fostra,
överföra värderingar, poängtera känslor, ansvarsta-
gande för det uppväxande släktet och förbereda våra
ungdomar för ett liv med hög livskvalitet.
Jag går vidare och säger några ord om de friståen-
de skolorna. Här var regeringen snabb med att för-
sämra villkoren för fristående skolor genom att för-
ändra bidragssystemet som gör det svårare för dessa
skolor att bedriva sin verksamhet långsiktigt och
tryggt.
Då var det inte tal om att vänta för att systemet
hade varit i kraft för kort tid. Det första steget i för-
sämringen genomfördes under första året. Det andra
ungefär ett år senare. Vi kristdemokrater anser fortfa-
rande att fristående skolor skall kunna drivas på sam-
ma långsiktiga villkor som kommunala skolor. De
skall inte behöva känna sig som ett B-lag som egent-
ligen inte är önskvärda utan lever på nåder.
Möjligheten att få välja skola för sina barn, kom-
munal eller fristående, som svarar mot de krav och
förväntningar som jag som förälder har på en bra
skola är grundläggande i ett demokratiskt samhälle.
Socialdemokraterna har under åren gjort allt för att
inskränka den möjligheten på olika sätt. Men så har
de fått ge sig en liten bit i taget. Återställarna när det
gäller bidragssystemen, fastställandet av ett minsta
antal elever, kommunernas utökade möjligheter att
påverka tillkomsten av nya friskolor m.m. är bevis för
den brist på förståelse för hela friskoletanken som
präglar socialdemokratin.
Nu hänvisar utskottsmajoriteten till att för kort tid
har gått för att genomföra några förändringar. En
händelse som ser ut som en tanke är att både den
kommitté som följer konsekvenserna av det nya re-
sursfördelningssystemet och Skolverkets uppdrag att
belysa effekterna ur valfrihetssynpunkt när det gäller
hur fristående skolor och kommuner tillgodoser beho-
ven hos särskilt stödkrävande elever kommer att re-
dovisas den 1 oktober. Det är inte en fråga som Soci-
aldemokraterna vill diskutera under valrörelsen. Frå-
gan skjuts under mattan, och då känns det skönt att
kunna hänvisa till utredningar.
Fru talman! Jag står bakom alla reservationer i
betänkandet. För vinnande av tid yrkar jag bifall bara
till reservation 5 under mom. 18.