Fru talman! I samband med att frågan om konces-
sionsavgift togs upp då den berörda lagen behandla-
des under våren 2001 konstaterade konstitutionsut-
skottet problemet med skillnaderna mellan att sända
annonser med analog sändningsteknik och med digi-
tal teknik. Utskottets majoritet gjorde ett tillkännagi-
vande som antogs av riksdagen, att regeringen skynd-
samt bör utreda möjligheten att koncessionsavgift
endast ska betalas för sändningar av reklam med
analog sändningsteknik.
Fru talman! Kristdemokraterna var det enda parti
som reserverade sig mot det beslutet och föreslog att
lagstiftning med hänsyn till rättsläget omedelbart
skulle vidtas.
Fru talman! Regeringen torgför i propositionen
uppfattningen att den rörliga delen av koncessionsav-
giften omfattar alla intäkter företaget har haft för att
det har sänt annonser, oavsett om intäkterna härrör
från utsändning som sker med stöd av sändningstill-
stånd enligt radio- och TV-lagen eller inte och oavsett
om den sker med analog eller digital utsändningstek-
nik.
Fru talman! Regeringen påstår att konstitutionsut-
skottet delar denna uppfattning. Regeringen skriver:
"Det får antas att riksdagen haft samma uppfattning
som regeringen när den gav regeringen tillkänna att
möjligheten att koncessionsavgift endast ska betalas
på intäkter från analoga sändningar skyndsamt borde
utredas. Om avgiftsskyldigheten endast avsett analo-
ga sändningar hade en sådan utredning inte behövts."
Denna slutsats är en total missuppfattning från re-
geringens sida av vad utskottet har sagt. Sanningen
var och är att utskottet delade uppfattningen om att en
åtskillnad borde framgå av lagtexten, men av bl.a.
tidsskäl ansåg utskottets majoritet sig förhindrad att
omedelbart justera lagtexten - vilket vi kristdemo-
krater hade en annan uppfattning om.
Hade majoriteten i utskottet i stället följt den
kristdemokratiska linjen hade regeringen inte kunnat
återkomma med ett felaktigt lagförslag. Det som
främst oroade utskottets majoritet var den tekniska
lösning som skulle användas för att åtskilja intäkter-
na. Regeringen väljer nu att negligera ambitionerna i
utskottet på den punkten. Det är allvarligt och oac-
ceptabelt.
Fru talman! Får jag fråga Kenth Högström: Kan
man verkligen acceptera att regeringen hanterar ut-
skottets utlåtande på det sättet och medvetet tolkar det
felaktigt? Är det rimligt att man hanterar utskottets
agerande på det sättet? Jag vet att majoriteten i da-
gens utskott korrigerar regeringen på den punkten. Är
det inte ganska dålig stil av regeringen att hantera ett
utskottsutlåtande på det sättet?
Fru talman! Regeringen hävdar att det i underlaget
för beräkningar av den rörliga delen av koncessions-
avgiften tills vidare även ska ingå intäkter från sänd-
ningar i det digitala marknätet som i huvudsak över-
ensstämmer med sändningar i det analoga nätet. Det
finns ju, fru talman, inget som helst sakligt skäl att ta
ut koncessionsavgift på intäkter av sändningar med
digital teknik eftersom någon ensamrätt inte förelig-
ger, vilket är alltså själva grunden för lagen om kon-
cessionsavgift. Genom att lagstiftningen i denna del
endast kommer att gälla en enda TV-kanal i det digi-
tala marknätet men inte någon av de i övrigt likställda
kanalerna blir det också uppenbart att lagen i denna
del strider mot generalitetsprincipen.
Brottet mot generalitetsprincipen blir så mycket
allvarligare eftersom det gäller en skatt. En konces-
sionsavgift är ju en form av skatt. En grundläggande
princip för all beskattning är att den på något sätt ska
vara generell. Man kan tala om en speciell generali-
tetsprincip för beskattning, men snarast är det fråga
om en speciell och särskilt viktig tillämpning av den
allmänna principen. En skatt kan visserligen avgrän-
sas både i tid och rum och med olika avdrag, men
oeftergivligt är att det är vissa intäkter som ska be-
skattas, inte en särskild t.o.m. till namnet känd skatt-
skyldig. Det kan alltså i det här fallet vara fråga om
en olaglig särbeskattning.
Förslaget kan också vara i strid med EG-rätten,
t.ex. kan uttalade skillnader i skattebelastning som
gynnar vissa företag ses som ett statsstöd i EG-rättslig
mening. Sådant stöd är oförenligt med EG-rätten om
det snedvrider konkurrensen. Allt tyder på att det gör
det.
Fru talman! Man kan fråga sig varför regeringen
och utskottsmajoriteten negligerar denna åtskillnad.
Troligen är det inte av omsorg om principerna eller
omsorg om logiken utan närmast en omsorg om stats-
kassan att det tillförs medel från TV 4. Det kanske
skulle kunna kallas för statskassans girighetssyndrom.
Fru talman! Lagtexten till reservation 1 är alltså
det enda rimliga. Jag ber därför att få yrka bifall till
reservation 1.