Fru talman! Jag ska ägna huvuddelen av mitt an-
förande till att kommentera motiven till varför ut-
skottsmajoriteten har landat på den ståndpunkt som
redovisas i betänkandet. Jag ska så lite som möjligt
kommentera de båda angrepp som företrädarna Karls-
son, Moderaterna, och Svensson, Kristdemokraterna,
riktade mot minister Ulvskog och mot regeringen.
Bakgrunden är välbekant. Bo Könberg gav den
historiska bakgrunden till varför TV 4 såsom inneha-
vare av ensamrätt att sända TV med reklam i det
markbundna nätet har en koncessionsavgift, som då
kallades koncessionsavgift och inte skatt och som nu
kallas koncessionsavgift och inte skatt, och som up-
penbarligen fortsättningsvis kommer att kallas kon-
cessionsavgift.
Där vill jag reservera mig. Det finns naturligtvis
en möjlighet att någon part, t.ex. TV 4 eller någon till
dem närstående, gör ett skattemål av det hela eller
hävdar att generalitetsprincipen - som Svensson har
argumenterat för - skulle stå i strid mot bestämmel-
sen om koncessionsavgift. Men det är en konces-
sionsavgift som ska erläggas för att man har monopol
på att sända TV med reklam.
Var och en som följer televisionens utveckling
förstår att det tekniska landskapet, den tekniska dis-
tributionen, den tekniska produktionen, förändras.
Det kallas teknisk utveckling - Bo Könberg sade det
- men det kan också kallas att man i dag försöker
hitta nya sätt att producera, distribuera och motta TV-
signaler även på radions område som är billigare,
frekvenssnålare och som skapar större mervärde för
både den sändande parten, för den distribuerande
parten och slutligen, förhoppningsvis, den mottagan-
de parten. Ingenting i dag tyder på att vi har kommit
så långt att den digitala produktions-, sändnings- och
mottagningstekniken har slagit ut den analoga. Det
gäller inte på något enda område - inte TV, inte ra-
dio. Tvärtom är det utbudet inom det analoga fre-
kvensbandet som fortfarande är den dominerande
distributionsformen, produktionsformen och mottag-
ningsformen. Så länge detta råder ska naturligtvis
TV 4, såsom innehavare av ensamrätten att sända
television med reklam, vara koncessionsavgiftsbärare
och betala till staten.
Var och en som följer frågan förstår att landskapet
förändras. Det är inte i snabb takt, men i viss takt.
Därför har också regeringen tillsatt en särskild utreda-
re som ska beskriva förändringarna inom TV-
området, analysera konsekvenserna för utvecklingen,
analysera hur konkurrenssituationen på TV-
reklammarknaden kommer att påverkas i skiftet mel-
lan analogt och digitalt och komma fram till slutsat-
ser. Det instämmer utskottet i. Men utskottet har inte
egen utredningskapacitet på den nivån att utskottet i
dag kan sätta ned fötterna och säga att den ena be-
greppsförklaringen är bättre än den andra. Utskottet
har sagt att utredningen måste tillsättas, slutföras och
komma tillbaka till riksdagen inom kort med förslag
om regelförändringar inom det medellånga och det
lite längre perspektivet.
Det som skedde i fjol var naturligtvis inte bra,
dvs. att regeringen missade denna brist i lagstiftning-
en, som Radio- och TV-verket påpekade redan i de-
cember. Det var inte bra. Det har sagts tidigare i den-
na kammare. Utskottet gjorde allt för att tillrättalägga
detta misstag. Jag tror också att ministern har bett
kammaren delvis om ursäkt för det som skedde.
Men det är inte heller bra att TV 4 och ett antal
andra jämte TV 4 påstår att den nuvarande lagstift-
ningen strider mot grundlagen, som man sade till oss i
utskottet, mot EG-rätten eller mot generalitetsprinci-
pen. Det bakomliggande syftet med den sortens ar-
gument är alldeles uppenbarligen att få en sänkt av-
gift.
Man betalar avgift för att man har ett monopol i
det analoga sändningsnätet och i den analoga pro-
duktionsmiljön, där det digitala egentligen är en bi-
produkt. Man gör ju inga särskilda program för det
digitala mottagningsförhållandet i dag, men vi hoppas
att det kommer så småningom.
Tänk er att jag säljer en vara eller en tjänst på en
marknad som är väl identifierad och som består av ett
antal konsumenter och att jag betalar en avgift, en
skatt eller moms för att få sälja varan när jag har fått
affären gjord. Sedan skänker jag det överskott som
jag själv har producerat till en annan marknad utanför
landets gränser. Då ska jag naturligtvis inte ha avdrag
på momsen som jag redan har erlagt. Det är ungefär
så en del resonerar i debatten.
Men vi kan vara helt överens, Ingvar Svensson,
Bo Könberg, Ola Karlsson och jag, om att regelverket
behöver ses över och att man snarast behöver åter-
komma till kammaren med förändringsförslag.