Fru talman! Jag är väldigt glad över att vi i dag får debattera och diskutera ett betänkande som bygger på en proposition som tar upp frågan om lika villkor för olika verksamheter. Jag känner att i dag har vi som allianspartier verkligen lyckats med något som den tidigare socialdemokratiska regeringen med stöd av vänstersidan icke på något sätt klarade att ta upp.
När Kristdemokraterna grundades 1964 var just friskolefrågan en av de absolut viktigaste frågorna för vårt parti. Så är det också i dag. Vi ser fristående skolor som en självklar och viktig del i det svenska skolväsendet. Vi anser också att de bidrar till att skapa och bygga på en mångfald som ökar möjligheterna för varje elev att hitta en skola som passar just henne eller honom.
Rätten att välja skola är, fru talman, en demokratisk rättighet i ett pluralistiskt samhälle. De fristående skolorna medverkar ofta till pedagogisk förnyelse men också utveckling inom svensk skola totalt sett. När elever kan välja skolor betyder det att alla skolor, både kommunala och fristående, måste arbeta för att förbättra sin kvalitet.
Kristdemokraterna vill skapa en sammanhållen skola där villkoren för de kommunala och fristående skolorna är likvärdiga och där alla barn och föräldrar har samma möjlighet att välja mellan olika skolformer.
Innan den borgerliga regeringen i början av 1990-talet genomförde friskolereformen var det, precis som Mats Gerdau var inne på tidigare, bara de välbeställda som hade möjlighet att välja skola. Tycker Rossana Dinamarca att det var bra? Den frågan skulle jag vilja ha svar på i dag.
Dagens finansieringssystem har också inneburit ett antal problem både för de fristående skolorna och för kommunerna, som är skyldiga att betala. Huvudproblemet ligger i bedömningen av vad som ska ligga till grund för kommunens beräkning av elevkostnaden. Skillnaden är i dag stor mellan kommunerna vad gäller hur man ersätter, vad man ersätter och vad ersättningen ska omfatta. Det här är någonting som ytterst drabbar eleverna.
Eftersom ersättningen per elev är avgörande för en fristående skolas verksamhet kan ersättningsnivån bli ett sätt för kommunerna att antingen underlätta eller förhindra friskoleetableringar. Problemen är störst för de fristående gymnasieskolorna eftersom elevkostnaden som vi vet varierar betydligt mer mellan kommuner, skolor och program i gymnasieskolan än för elever i grundskolan. I dag råder det stor enighet om att dagens system inte fungerar.
Det här vill Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, och dessvärre Miljöpartiet lite också, inte ändra på.
Fru talman! Både fristående och kommunala skolor ska verka under samma villkor. Det är ju en självklarhet när det gäller både ekonomiska förutsättningar och skyldigheten att ta emot elever, till exempel elever med behov av särskilt stöd. Det är för att åstadkomma detta som vi står här i dag.
Skollagens bestämmelser om kommunernas bidrag till fristående skolor måste förtydligas. Samtidigt ska en huvudman för en särskilt bedriven verksamhet kunna överklaga hos en förvaltningsdomstol enligt förvaltningslagens regler, så att vi får en rättssäkerhetsprincip i detta. Det här är också någonting som vi kristdemokrater länge har uppmärksammat och krävt.
Vi vet ju också, precis som allianskamrater tidigare i dag har påpekat, att Sveriges Kommuner och Landsting och Friskolornas riksförbund i en gemensam skrivelse har pekat på att bidragsreglerna i dag innehåller alltför många oklarheter och är alltför svåra att tillämpa. Kravet på likvärdiga villkor är inte tillgodosett i dag.
Fru talman! Kristdemokraterna och Allians för Sverige föreslår därför att en kommuns bidrag per barn i fristående verksamhet ska beräknas efter samma grunder som kommunerna tillämpar vid fördelning av resurser till den egna verksamheten av motsvarande slag. Beräkningen av bidrag ska innefatta ersättning för i princip alla kostnader som är förknippade med verksamheten. Kommunernas val av organisationsform ska inte ha någon betydelse för bidragsberäkningen, utan alla de kostnadsslag som anges i skollagen och som har samband med den pedagogiska verksamheten ska ingå i ersättningen. Det är väl bra det! Det tycker Kristdemokraterna och alliansregeringen är
mycket
bra.
Fru talman! Det betänkande och den proposition som vi nu diskuterar har tillkommit genom ett samfällt agerande mellan alliansregeringens partier, Kristdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet, och Miljöpartiet långt innan den här propositionen lades fram, i ett arbete i utbildningsutskottet under slutet av förra mandatperioden. Miljöpartiet lyckades då förtjänstfullt stoppa socialdemokratiska propåer om att försämra villkoren för fristående alternativ. Jag måste än en gång säga att jag tycker att det var strongt och rakryggat av Miljöpartiet att hålla fast vid sin politik och samverka med oss övriga i den här frågan. Men var står Miljöpartiet i dag? Tyvärr tycks man alltmer positionera sig till vänster. Det som en gång var ett strongt och rakryggat parti när det gäller frågan om valfrihet och mångfald ser man i dag inte riktigt lika mycket av.
Mats Pertoft säger att han försöker hålla en rak linje, men hur ser den raka linjen ut undrar jag när jag lyssnar på Rossana Dinamarca. Den här linjen ska han försöka hålla tillsammans med Vänsterpartiet och tillsammans med Socialdemokraterna som inte har någon åsikt alls i frågan. Vänsterpartiet har en åsikt. De säger nej. Socialdemokraterna säger absolut ingenting. De berättar inte vad de vill. Och här ska Mats Pertoft hålla en rak linje. Hur ser den linjen ut?
Vi vet ju också i dag att det företrädesvis är socialdemokratiskt styrda kommuner som har motarbetat friskolorna efter bästa förmåga. Många har sagt nej av principskäl, medan andra presenterat mer eller mindre krystade argument om ekonomi eller segregation - inte finns det några egentliga, sakliga belägg när man vill stoppa nya friskolor eller sänka ersättningen. Det är politik, en politisk uppfattning. Man tycker inte om friskolor.
Vi vet dessutom att Skolverket har tittat på 157 inspektionsrapporter under fyra år. Man kan inte på ett enda ställe säga att fristående skolor missköter sig. Inom sex av de åtta områdena är värdena bättre för de fristående skolorna än för de kommunala. Det handlar bland annat om undervisningens innehåll och om elevernas trygghet. På ett av de inspekterade områdena var de kommunala skolorna bättre och på ett var de likvärdiga. Det här vill jag påminna om bara för att visa vilken grundlös argumentation som ibland hörs från oppositionen, i dag från framför allt Vänsterpartiet och Socialdemokraterna.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att med likabehandlingsprincipen som grund ökar rättssäkerheten för enskilda och fristående anordnare, och det kommer på sikt att gynna alla, elever, föräldrar och lärare. Även lärare gläds ju åt att ha en skola där man verkar på samma villkor oavsett om man arbetar i en kommunal skola eller i en fristående skola. Eftersom Kristdemokraterna har drivit de här frågorna mycket länge är det med stor glädje som jag i dag ställer mig helt bakom utskottsbetänkandet, och tillsammans med mina allianskamrater vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)