Fru talman! Vi ska i dag debattera propositionen om lika villkor. Egentligen borde den ha titeln Olika villkor, för det är vad det handlar om. Vi tycker att det är oerhört beklagligt att utbildningsministern inte någon gång tar sig tid att bevista debatterna i kammaren. Om man tycker att det här är en viktig proposition hade det varit roligt om vi riksdagsledamöter hade kunnat diskutera den med honom.
Vår utgångspunkt är att det verkligen ska vara lika villkor mellan fristående och kommunala skolor. Den sammanhållna skolan måste vara basen i svensk skolpolitik. I skolan ska alla kunna utvecklas och nå bästa resultat oberoende av vilken bakgrund man har. Skolan ska också vara en mötesplats för barn och unga med olika kön samt social, etnisk och religiös bakgrund. I botten finns självklart tanken att vi alla får ett bättre och mer jämlikt samhälle att leva i om alla ges möjlighet att utvecklas tillsammans. Det är framgångsrikt. Sammanhållna skolsystem som inte sorterar når bättre resultat i internationella jämförelser.
Dagens system på friskoleområdet har växt fram under flera år. I dag är det ett lapptäcke. När regeringen hade för avsikt att ta tag i dessa problem såg vi med tillförsikt fram emot att vi äntligen skulle se till att det verkligen blev lika regler. Ibland är de kommunala skolorna förfördelade och ibland de fristående skolorna. Vi måste hitta ett system som helt enkelt innebär lika villkor och därefter punkt. Detta framkommer dock inte i propositionen som i stället, om man hade varit sanningsenlig, borde ha haft rubriken Olika villkor. Det är precis det som den handlar om.
Låt mig ge ett par exempel. Om kommunerna satsade på skolan, ökade satsningarna med 6-7 procent - en i det borgerliga Sverige utopisk tanke - skulle den satsningen även tillkomma fristående skolor. Det är en självklarhet. Om man ökar bidragen till de kommunala skolorna är det självklart att också de fristående skolorna får del av dem. På samma sätt måste det vara om man sparar. Det som varenda kommun i det borgerliga Sverige nu håller på med är just att spara på skolan. Det gäller dock inte de fristående skolorna. Ett exempel har vi från Österåker där man bara sparar på de kommunala skolorna men inte på de fristående. Är barnen i de fristående skolorna viktigare? Varför drabbas inte de av de borgerligas politik när man sparar på skolan? Varför är det bara de kommunala skolorna som ska spara? Det är inte lika villkor.
Vi har fått ett brev från Uppsala kommun, som jag antar att ledamöterna med intresse har läst. Där säger man att momsreglerna inte kommer att fungera i kommunen. De kommunala skolorna kommer att bli förfördelade. Kommunen ger nämligen kompensation för momsen till de fristående skolorna, det verkliga utfallet. Det som nu slås fast i propositionen, och som riksdagen kommer att fatta beslut om, är att man överkompenserar, att man inte har möjlighet att ge kompensation för de faktiska momskostnaderna. Statssekreterare Östberg säger i tv:s
Aktuellt
att vi kanske måste göra någonting åt det. Därför vill jag fråga: Hur ska vi hantera förslaget i dag? Ska vi rösta igenom förslaget trots att det finns stora oklarheter kring det?
Vi säger att vi vill ha lika villkor mellan fristående och kommunala skolor. I den mån kommunala skolor har haft fördelar ska de fristående skolorna också ha det och omvänt. Propositionen innebär emellertid inte det. Vi tycker att fristående skolor är ett naturligt inslag i det svenska skolsystemet, men systemet kring dem har kapsejsat fullständigt.
Det handlar om hur man etablerar skolorna. Det handlar om att man i Täby kommun slumpade bort Tibble gymnasium för kaffepengar, mot lärarnas och elevernas inrådan. Så får det inte gå till, och det säger också rätten. Vi anser att det är fullständigt orimligt att, som fallet är i dag, den lilla sekten Plymouthbröderna, som förespråkar mannens överordning över kvinnan, får lov att starta skola. Det är inte rimligt. Så får det inte gå till.
Det är heller inte rimligt att stora aktiebolag tjänar hundratals miljoner kronor på fristående skolor, pengar som sedan delas ut till aktieägarna. Dessa pengar ska självklart gå tillbaka till barnen och ungdomarna. Det är det skattebetalarna har bestämt när man betalar skatt, inte att pengarna ska gå till enskilda aktieägarna. De ska gå till det som de är avsedda för, nämligen barns och ungdomars utbildning.
Vi hade hoppats att det verkligen skulle bli lika villkor, vilket alla barn i landets skolor är värda att få ta del av. Det ska inte vara olika villkor beroende på vilken skola ens föräldrar har valt. Därför yrkar vi avslag på propositionen som är en halvmesyr, eller rättare sagt, stökar till tillvaron ännu mer. Vi yrkar bifall till reservationerna 1 och 5.