Fru talman! Det är med blandade känslor som jag står i talarstolen och diskuterar propositionen. Det är väldigt bra att den kommer eftersom Miljöpartiet har bidragit till att ge det riksdagsuppdraget tillsammans med allianspartierna förra mandatperioden. Samtidigt verkar någon person med väldigt klåfingrigt detaljsinne ha slagit klorna i propositionen. Från Miljöpartiets sida är vi också väldigt kritiska till en stor del av innehållet.
Jag vill börja med att instämma i de föregående två talarnas undran över utbildningsminister Björklunds frånvaro i kammaren och hans märkliga ointresse att debattera de propositioner som hans regering lägger fram till riksdagen.
Det är märkligt att en utbildningsminister har så lite respekt för riksdagen som beslutande organ och så lite tid att delta i dessa debatter. Eller menar utbildningsministern att detta är oviktiga saker? Jag hoppas inte det.
Innan jag går in på sakfrågorna yrkar jag bifall till reservation 4, men naturligtvis står vi bakom våra övriga reservationer.
När vi diskuterar denna fråga måste vi vara medvetna om att Sverige är väldigt unikt i världen när det gäller friskolelagstiftningen och friskolesystemet. Det finns inget annat land som har en liknande lagstiftning. Framför allt gäller det en punkt, nämligen lika villkor som också framgår av titeln på propositionen. Samma regler ska gälla för kommunala och fristående skolor.
Om vi tittar på våra grannländer Norge och Danmark kan vi se att det där också finns fristående skolor. Danmark har mig veterligen en av världens äldsta system med fristående skolor. Samtidigt är det fortfarande fullt möjligt i dessa två länder för fristående skolor - jag skulle vilja kalla dem privatskolor - att ta ut avgifter från föräldrarna. Därmed blir det en klassfråga vem som kan gå i privatskolorna. Så är det inte i Sverige. I de fall som man tar ut avgifter, som Rossana Dinamarca var inne på, bryter man mot lagstiftningen, och då får man se till att ändra på det.
Detta är en väldigt viktig del. Jag har för mig att det var i valet 1998 som denna fråga debatterades väldigt häftigt. Då var det faktiskt den rödgröna sidan som hade drivit igenom lagen om att fristående skolor skulle få 100 procents ersättning och att avgifterna skulle förbjudas. Samtliga borgerliga partier lovade i valet att riva upp denna lagstiftning. Jag tror att Folkpartiet hade ett program på 100 dagar där punkt 2, 3 eller 4 på den listan var just att ta bort den 100-procentiga ersättningen och i stället införa 75 eller 85 procents ersättning i friskolor så att de kunde fortsätta att ta ut avgifter.
Jag hade en intressant debatt hemma hos mig i Järna med Andreas Carlgren som då var Centerns utbildningspolitiske talesperson. Då ville han berätta för mig att 75 procent var mer än 100 procent. Jag hade väldigt svårt att förstå detta.
Nu har vi ett system i Sverige som vi bör värna om, nämligen lika villkor. Det är ett världsunikt system. Detta system kräver en respekt. Det är precis där som jag får problem med denna proposition. Det är bra att vi äntligen får en korrekt överklagningsrätt, det vill säga att friskolor kan klaga på nivån. Tidigare har det varit väldigt krångligt. Man har fått göra bara laglighetsprövning där domstolen inte har kunnat uttala sig om vilken nivå ersättningen skulle ligga på. Vi får nu ett mycket bättre system som också kan göra det möjligt att skapa mer lika villkor. Systemet blir enklare helt enkelt.
Samtidigt ser vi också att det nu växer fram ett system som faktiskt fungerar och som i grund och botten baseras på antagandet att fristående skolor ska få ersättning utifrån sitt åtagande och elevernas behov. Så har det varit formulerat hitintills.
Det som alliansregeringen nu gör i och med detta lagförslag är att gräva ned sig i väldigt många detaljer. Det märkliga är att detta är någonting som ingen har efterfrågat. När jag diskuterar frågan med Friskolornas riksförbund är de väldigt kritiska till detta.
Risken är att de lika villkoren så att säga tippar åt andra hållet och att vi får någonting som inte är lika villkor utan krångligt. Man kan till exempel ta frågan om lokalersättningen i skolpengen. Kommunerna har valt det på olika sätt. Varför måste staten lägga sig i hur det ska lösas?
Jag tycker personligen att det är bra om man löser det. Det enklaste sättet att lösa det är att friskolan får en genomsnittsersättning på den kommunala skolkostnaden per kvadratmeter och elev. Men måste man tvinga de kommuner som har valt ett annat system att göra så? Varför kan riksdagen inte ha respekt för det kommunala självstyret och låta kommunerna själva bestämma tillsammans med friskolorna?
Det finns också andra saker som är problematiska, till exempel neddragningar av de kommunala kostnaderna när vi i dag står inför en krissituation i landets kommuner. Den kommunala skolan tvingas då att dra ned och göra besparingar. Då är det ganska naturligt att friskolorna tvingas göra samma sak, annars kommer det ofrånkomligen att bli en debatt lokalt och på riksnivå om orättvisorna i detta system.
Jag var själv med som kommunalråd i Södertälje och diskuterade med friskolorna om denna situation för ett antal år sedan när det var en ekonomi i kris i Södertälje kommun, och friskolorna gick med på att vi gjorde neddragningar.
Det är just detta som friskolesystemet skulle må bra av, nämligen att vi hade en respekt för olikheterna och för att både kommunala och fristående verksamheter kan tolka dessa lagstiftningar fel. Därför är det så viktigt att man inte grottar ned sig i detaljer utan håller balansen i fråga om vad som är rättvist. Det är inte rättvist att friskolorna i en krissituation ostört får arbeta vidare när de kommunala skolorna tvingas till neddragningar.
Jag tror att det var Marie Granlund som tog upp frågan om momskompensationen. Vi har alla fått brev från Uppsala kommun som menar att detta inte stämmer. Uppsala får en kompensation från staten på 6 procent, om det inte har ändrats sedan jag senast kollade det. Det är den som betalas vidare till friskolorna. Om detta är en felaktig uträkning borde saken kontrolleras. Jag är från min sida utan vidare beredd att tillstyrka en utredning om vad som är korrekt i frågan eftersom jag tror att det är otroligt viktigt att det är just lika villkor och inget annat. Man ska inte frestas att tro att lagstiftningen ska ändras fram och tillbaka så fort vi får ett regeringsbyte.
Regeringen har uppfyllt riksdagsuppdraget att införa överklagningsrätt i förvaltningsdomstol. Det är bra att det äntligen sker. Min kritik i denna proposition gäller att det samtidigt har blivit en detaljhysteri. När man vill detaljbestämma hur regelverket ska se ut har man gjort friskolorna och kommunerna en otjänst. Man borde mer se hur man objektivt kan hålla sig till verkligheten i stället för att vilja detaljstyra den kommunala verkligheten från Stockholms sida.