Fru talman! Sofia Larsen pratar om betänkandet som en rättvisereform och avfärdar kritiken som misstänksamhet.
Det är ingen misstänksamhet att barn med funktionsnedsättning nekas skolgång i privata eller fristående skolor. Det har funnits många fall som har visat på detta. Jan Björklund har valt att inte ta tag i det.
Och visst spelar det roll vem som är huvudman. Jag hade uppe ett exempel om meddelarfriheten. Som kommunalt anställd lärare har man meddelarskydd. Man har rätt att tala med medier om förhållandena på sin skola utan att arbetsgivaren får ta reda på vem som har lämnat uppgifterna. Det är regler som inte gäller privatanställda lärare.
Man har inte samma skyldigheter när det gäller skolskjuts, elevvård, modersmålsundervisning och tillgänglighet till lokaler.
Forskning har visat att fristående skolor leder till ökad segregation. Marie Granlund och Mats Pertoft nämnde att besparingar inte har drabbat de fristående skolorna utan enbart de kommunala skolorna. Vi hade helst sett att regeringen hade kunnat skjuta till ökade statsbidrag till kommunerna för att slippa detta över huvud taget. Det är inte rimligt att barn som går i kommunala skolor drabbas annorlunda än de som väljer privata skolor.
Det är självklart att det här spelar roll. Ni tar inte tag i de problem som finns i de fristående skolorna, utan ni gör reglerna mer generösa än vad de är i dag.