Fru talman! För oss moderater och oss i alliansen är rätten att välja skola helt grundläggande och fullständigt självklar. Var och en ska själv få bestämma i vilken skola man ska gå.
Vi är alla olika som individer, och det finns inte en enda skola som passar alla. Några vill gå i stora skolor med många elever där man får stifta många nya bekantskaper, andra söker den lilla trygga skola där alla känner alla. En del vill gå i en traditionsfylld skola, medan andra vill vara med och bygga upp någonting nytt från början. För några spelar avståndet ingen som helst roll, det viktiga är att man hittar en skola med en profil och utbildning som verkligen passar de egna behoven eller en pedagogik som man verkligen tror på. För andra är närheten till skolan, till vardagsmiljön och till kompisarna det allra viktigaste.
En kvarts miljon barn och ungdomar går i dag i olika friskolor och fristående förskolor. Nästan en och en halv miljon har valt kommunala skolor i den egna kommunen eller i grannkommunen. Vi lägger naturligtvis ingen värdering i vilken skola man väljer, det viktiga är att man hittar en bra skola som passar de egna behoven. Så resonerar nog de allra flesta föräldrar, tror jag.
För att valfriheten ska fungera för alla familjer är det viktigt att det är lika villkor mellan de olika skolorna. Tidigare, när jag och de flesta av oss i denna kammare gick i skolan, var valfriheten förunnat väldigt få, dem med tjocka plånböcker. Man fick betala allting privat om man ville gå i en annan skola än den man placerades i.
Det ändrade vi med friskolereformen 1992 under stora protester från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Sedan dess har intresset för friskolorna ökat lavinartat. Friskolor bidrar till att skapa en mångfald som är helt unik och som vi kan vara stolta över i Sverige. I dag finns det över 1 000 fristående skolor och säkert lika många fristående förskolor, och de existerar uteslutande därför att någon vill gå där.
Vår utgångspunkt från Moderaternas och alliansens sida är att kommunala skolor och friskolor ska ha lika mycket pengar att röra sig med. Då fungerar valfriheten för alla. Men så är det inte överallt, och det är anledningen till propositionen.
Sveriges Kommuner och Landsting och Friskolornas riksförbund uppmärksammade det här och gjorde en gemensam skrivelse till den förra socialdemokratiska regeringen 2006, eller möjligen 2005, där de pekade på att bidragsreglerna är oklara och svåra att tillämpa. Tyvärr gjorde den förra regeringen ingenting, så problemet består.
Låt mig ta ett exempel från en kommun som jag tror medvetet fuskar med skolpengen, Göteborg. Några privatpersoner överklagade Göteborgs beslut om skolpeng för grundskolan 2006, och de fick rätt. Kommunen skapade medvetet orättvisa villkor och gynnade den egna verksamheten, som har fortsatt.
Göteborg har också lägsta ersättning i hela landet till fristående gymnasier när det gäller samhällsvetenskapliga och många andra program, medan grannarna Härryda, Partille, Mölndal betalar 10 000 mer till samma program. Göteborg betalar också 10 000 mer för elever som går i dessa grannkommuner, men för friskolorna betalar man 10 000 kronor mindre.
Malmö, Trollhättan och Bjuv är exempel på andra kommuner där socialdemokratiska kommunledningar diskriminerar elever som väljer friskola. De tricksar med lokalkostnader och hittar på olika avdrag för friskolorna för att minska bidragen. Malmö drar till exempel av 2 900 kronor per elev i så kallat skolpliktsavdrag, men man kan inte specificera vad pengarna ska gå till.
Så här håller det på år ut och år in. Vissa kommuner håller inne tusentals kronor för varje elev i flera år utan att något händer. Det blir utdragna rättsprocesser som är förödande för många friskolor. Domstolen kan i dag endast upphäva kommunernas beslut men inte tala om vad som ska gälla i stället. Så pågår processen år ut och år in. Friskolorna svälts ut på det sättet.
Det vill vi i alliansen ändra på. Vår uppfattning är att de hundratusentals barn och ungdomar som väljer friskolor har rätt till en likvärdig utbildning. Därför ska vi nu se till att de får med sig en likvärdig och rättvis ersättning. Elever som går i friskolor har också rätt till böcker och lärare, mat och datorer i samma omfattning som eleverna i de kommunala skolorna.
Vi tycker att friskolorna är alltför beroende av kommunernas ensidiga bedömningar i dag. Situationen är varken rättssäker eller förutsägbar. Det är en osund balans mellan kommunen och friskolan där den starkare, kommunen, har alla trumf på hand.
Vi vill ge en neutral domstol möjlighet att tala om vad som är likvärdiga villkor. För att det ska vara möjligt att pröva i domstol måste vi också tala om vad som ska ingå i skolpengen. Vilken typ av kostnader ska man ha ersättning för? Friskolorna ska ha lika mycket pengar att röra sig med som de kommunala skolorna, varken mer eller mindre. Egentligen är det inga nya regler som införs, utan vi bara förtydligar vad som ska ingå när man räknar fram bidragen.
Socialdemokraterna och Vänstern har en väldigt aggressiv argumentation mot friskolor och valfrihet. Man har haft det hittills, och vi hörde det i kanske än högre grad här i dag. Det finns inget positivt alls med valfrihet och friskolor i Socialdemokraternas och Vänsterns värld. Det verkar som om Marie Granlund inte ser några problem för friskolor i dag över huvud taget. Det som pågår i Göteborg, Bjuv eller Malmö menar man är helt rätt. Både sossarna och Vänsterpartiet vill avslå det här förslaget.
Vänstern är naturligtvis som vanligt mest outspoken, och tycker, för att citera deras motion, att "privatskolorna redan i dag överkompenseras". Det måste innebära att man vill minska bidragen till friskolorna. Samtidigt säger Rossana Dinamarca att de också ska erbjuda skolskjuts och ta emot elever med särskilda behov, vilket är väldigt kostsamt, men de ska få mindre pengar. Hur går det ihop?
Det finns ingen insikt om den verklighet som tusentals elever i dag lever i. Vänstern vill ju bli av med friskolor helt och hållet. Varför säger ni inte det rakt ut?
Sossarna gör som vanligt. Man skriver något positivt ord om lika villkor, men man föreslår bara försämringar i sak. Det är inte trovärdigt. Man gör gemensam sak med Vänsterpartiet och lägger inte två strån i kors för att skapa lika villkor. Ni gjorde ingenting under tolv års tid i regeringen - ingenting för att skapa likvärdiga villkor. Man fick hålla på precis som det var i Bjuv, Göteborg och massor med andra kommuner. Har ni förstått hur illa det är i Göteborg? Eller ni kanske har det och tycker att det är bra.
Ni i Miljöpartiet snurrar runt som vanligt. Ni vill vara kompisar med sossarna men tycker nog ärligt talat mer som vi i den här frågan. Ni vet inte riktigt var ni ska landa någonstans. Därför blir jag rätt besviken på Mats Pertoft, som hela tiden anpassar sig till Socialdemokraterna när han vet att det är den här linjen som vi tillsammans har kämpat för under lång tid. Hur ska ni tre kunna enas på vänsterkanten? Jag tyckte att Sofia Larsen hade bra frågor om det tidigare. Tyvärr fick vi inte något svar.
Jag hoppas dock att vi nu kan få svar på varför Socialdemokraterna och Vänstern vill behålla dagens orättvisor och diskriminera den kvarts miljon elever som går i fristående förskolor och skolor.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.
(Applåder)