Fru talman! Jag talade så sent som för en vecka sedan med en lärarstudent som har tänkt sig att bli förskollärare. Hennes uppfattning om det allmänna utbildningsområdet var att det till 70-80 % handlade om sådant som inte hade med hennes tänkta framtid att göra. Det är naturligtvis så när man, mer eller mindre gemensamt, ska ägna tre terminer åt ämnen för lärare med helt olika inriktning.
Framför allt vill jag återgå till Högskoleverket. Det var inte deras sak att avgöra om riksdagen hade fattat ett politiskt riktigt beslut eller inte. De skulle utvärdera den akademiska nivån, och den var så dålig att de övervägde att dra in examensrättigheter. De sade att de hade gjort det om inte Sverige hade haft ett så stort behov av lärare. Det var en väldigt stark kritik.
Jag vill återgå till förändringen i examensordningen där det finns en mening om att det ska finnas kunskaper om läs- och skrivinlärning. Lärarna ska också få kunskaper om hur man sätter betyg och konstruerar prov.
Tidigare har det alltså inte funnits något som helst krav på detta, och det är rätt fantastiskt om vi tänker efter. Nils-Erik Söderqvist har varit med om att genomföra en lärarutbildning där det inte finns något krav på att lärare som undervisar barn i lägre åldrar ska ha någon kunskap om läs- och skrivutveckling.
Nu har den här meningen kommit till, och det räcker alltså. För att tillfredsställa det skulle det räcka med en fjärdedels termins studier, 5 poäng, i läs- och skrivinlärning eller en fjärdedels termins kunskaper om hur man sätter betyg - detta viktiga område.
Min fråga blir därför igen: Tycker Nils-Erik Söderqvist att det i dag är tillräckligt starka krav på vad lärarna ska kunna om läs- och skrivutveckling och om betygssättning?