Fru talman! I höstas var jag med i ett klassrum - årskurs 5. Det var inte bara jag utan vi var flera som besökte den lektionen. Det var ganska många skolbyråkrater och en mycket stolt lärarinna. Vi fick en demonstration av en oerhört väl intränad sammanträdesteknik. Barnen var mycket duktiga på att fördela ordet och på att prata var och en, i tur och ordning, och säga vad de tyckte. Men sedan skulle de läsa små lappar som de under veckan hade skickat till lärarinnan för att beskriva sina direkta svårigheter under veckan. Eleverna kunde inte läsa. Skolbyråkraterna och den stolta lärarinnan såg inte att barn i årskurs 5 fortfarande hade väldigt svårt att ta sig igenom en mycket enkel av barnen själva skriven text.
För mig var den här lektionen den perfekta demonstrationen av den blindhet som drabbar både socialdemokrater och vänsterpartister när det gäller kunskaper. Man hade alltså tränat barnen i sammanträdesteknik. Men sedan spelade det ingen roll att dessa barn i årskurs 5 hade svårt att läsa en enkel text.
Varifrån den kunskapsteoretiska syn som har inspirerat den attityden kommer är en lång historia och en historia om ideologi. I socialismens utveckling - jag upprepar det - finns det två inriktningar när det gäller kunskap. Den ena inriktningen säger att var och en har rätt till det bästa. Brecht brukade tala om kaviar åt folket. Vidare har det funnits, och finns tyvärr fortfarande, i Sverige en inriktning som säger att vi måste göra om kunskapen så att den passar alla. Det betyder att man ska pressa ned, blanda ihop, "ostrukturera" och egentligen förstöra kunskapen. Det är vad som har hänt.
Jag har en dröm, fru talman! Jag drömmer nämligen om en valkampanj som är avslappnad och värdig och som saknar prestigefixering och aggressivitet. Jag vet att det nästan är en omöjlighet. Men tänk er vad som skulle kunna hända om den röda delen av den svenska färgskalan i politiken erkände sina misstag! I praktiken har de börjat göra det. De förändrar men erkänner inte de principiella misstag som de har gjort.
Jag ska tala direkt till Britt-Marie Danestig genom er, fru talman. Att tala om livet icke delat i kunskapsområden är väldigt konstigt i en tid när kunskapen växer lavinartat i vardagen och när gentekniken blir någonting som vi kan diskutera vid frukostbordet i vilket hem som helst eftersom medicinerna till farfar eller mormor kommer att förändras. Men då måste man veta vad genteknik är. Man måste ha en mycket stark kunskapsbas för att gå in i detta.
Hur kan man säga att livet och ämneskunskapen står i motsats till varandra när till exempel kunskap och statistik är absolut nödvändiga i det val som kommer? Att kunna tolka statistik är viktigt för varje invånare i det här landet. Men är man dålig i matematik kan man låta sig luras av vissa påståenden om statistiken som det är mycket lätt att kritisera och avfärda.
När vi talar om ämneskunskap sätter vi inte den i motsats till värme, pedagogik och djup kunskap om sociala relationer i klassrummet och runtomkring skolan - tvärtom! Vi ser den enorma förlust som Sverige som kunskapsland har gått igenom när det som var den starkaste kraften i Sveriges utveckling - passionen för naturvetenskapen och tekniken - förlorar mer och mer och mer i vardagen och när så få unga människor upptäcker glädjen, den passionerade nyfikenheten och den lycka som finns i naturvetenskap och teknik.
Det var den starkaste delen av det svenska kulturarvet. Det har gått förlorat. Vi vill hämta in det. Därför vill vi jobba mycket bättre med ämneskunskaper. Vi säger som Brecht: Kaviar åt folket. Den mesta och bäst utvecklade kunskapen till alla människor.
Skillnaden mellan oss och dem som har inspirerat till de katastrofala förändringarna av lärarutbildningen ligger just i att vi inte betraktar matematik, grammatik, filosofi och biologi som farliga ämnen för barn som kommer från miljöer utan tradition på det här området. Vi vill tvärtom öppna de här ämnena för alla. Då måste alla få den intellektuella träning som behövs för det.
När det gäller simning kastar ni inte barnen i bassängen utan att de har tränat och lärt sig vad de ska göra där. När det gäller de teoretiska ämnena vill ni att barnen själva ska söka kunskap. Det är fel. De kan inte göra det. De behöver träning.
Något som mycket tydligt visar detta är det som har hänt med kunskapen i språk - främmande språk, men också svenska - i Sverige. Den har blivit allt lägre. Nu har vi en enorm debatt om varför invandrarbarn inte lär sig tillräckligt bra svenska. Svenska barn lär sig bara en del svenska. Man tränar för lite skrivspråk, man tränar för lite på arbete med avancerad text. Grammatik och stavning är väldigt oviktiga saker. Allt som leder till utveckling av ett vårdat språk betraktas som sekundärt. Det ger en försvagning av modersmålet i det här landet. Det är en tragedi.