Fru talman! Jag vet att stadieindelningen är avskaffad av er. Det är bara det att det är så krångligt att hela tiden säga lärare för de yngre barnen, tidigare lärare och senare lärare. Alla människor vet vad man menar när man talar om lågstadielärare. Jag är väl medveten om att den är avskaffad.
Däremot tycker Folkpartiet att vi borde införa någonting som motsvarar ett lågstadium, med tydliga mål som ska utvärderas redan i årskurs 3. Jag tror att problemet i dag är att så många går igenom hela grundskolan utan att just bli upptäckta.
Huvudfrågan i vår diskussion just nu i den här replikomgången är om det har blivit lägre krav på kunskaper hos lärarna eller högre. Om man då ser på vad en högstadielärare behöver kunna för att undervisa är det sant att han eller hon kan sprida sig över fyra fem ämnen, men kraven i respektive ämne är betydligt lägre än tidigare.
Tidigare krävdes det oftast 40-60 högskolepoäng i ett ämne för att vara ämnesbehörig. I dag kan man undervisa efter att kanske ha läst bara 20 poäng i ett ämne. Det är en fara.
Det är mycket viktigt att känna värme från en lärare. Men jag minns också mina lärare, och jag minns de lärare som hade en botten av fantastiska ämneskunskaper. De var inte bundna av läroboken. De stod inte och läste innantill. De vågade ifrågasätta och hade olika förklaringsmodeller på till exempel historiska skeenden om de var historielärare.
Ämneskunskaperna är alltså väldigt viktiga. Framför allt högstadielärarna - nu säger jag det fast jag vet att det inte längre finns högstadium - alltså lärarna för de äldre barnen i grundskolan har betydligt mindre antal poäng i respektive ämne som de undervisar i.
Vi kanske kan återkomma till detta i senare repliker med andra deltagare, men uppenbarligen har man inte rättat till bristen på bra utbildning i läs- och skrivutveckling för barn i de lägre årskurserna. Där erkänner Britt-Marie Danestig att det var en brist, men jag menar att man inte har gjort tillräckligt för att rätta till den bristen.